GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

God idé som inte räcker hela vägen

Nora Wurtzel har läst dystopin Nattavaara, första delen i Thomas Engström och Margit Richerts trilogi om Nordmark.
Bok/Recension • Publicerad 7 december 2020 • Uppdaterad 24 november 2021
Thomas Engström och Margit Richert är aktuella med Nattavaara.
Thomas Engström och Margit Richert är aktuella med Nattavaara.
Foto: Anthony Tian

Tomas Engström och Margit Richerts nya roman ger inledningsvis ett nästintill filmiskt intryck, för när sextonåriga Erik hittar sina föräldrar döda i bastun vandrar tankarna till superhjältegenren och hur Batman, eller valfri hjälte, byggs upp genom sitt trauma. Det hela förstärks ytterligare av kursiverade tillbakablickar som antyder att föräldrarna sedan länge förberett honom för att bli mannen i huset.

Försök att provocera?

Nattavaara: roman i katastrofens tid utspelar sig i vad som slarvigt brukar klumpas ihop som Norrland. Den nya republiken Nordmark har en gång för alla brutit sig loss från storsvensken och gjort Kiruna till den egna huvudstaden. Det självständiga Nordmarks flagga pryds av en tvehövdad korp, där det ena huvudet symboliserar Lappland och det andra Norrbotten.

Med en ambition att skriva en dialogdriven roman sticker det i ögonen när vissa talspråkliga element smyger sig in, medan allt som skulle kunna likna norrbottniska lyser med sin frånvaro. Men misströsta ej, för enligt klassisk Norrlandsschablon sups det friskt och alla är självklart beväpnade. Dessutom är Nordmarks främsta handelsvaror ”hyfsat rent amfetamin och halvdant brännvin”.

Man kan också fråga sig varför författarna – till synes utan anledning – slänger in det rasistiska n-ordet. Varför de har gjort det valet är oklart. Kanske är det ett försök att provocera, vilket snarare framstår som ett ointelligent val och en billig metod för karaktärsbygge. Eller så är sensmoralen rätt och slätt att ”norrlänningar” är oupplysta rasister.

Många katastrofer

I Nattavaara har världen inte drabbats av en katastrof utan många. Först kom bränder och pandemier, sedan gräshoppor och erosion tillsammans med stormakternas bombning av varandra. Farorna är många och elektriciteten – tillsammans med de fossila bränderna – sedan länge borta. I början av självständigheten kom hotet mot Kiruna från Stockholm, men nya orosmoment har ersatt de gamla, som ryska krigsherrar, radikala grupper av unga samer och kristna sekter.

En dystopisk värld kan skapas på två sätt: antingen är den dystopiska framtiden kopplad till vår egen samtid, en förlängning av den verklighet vi känner till. Eller så är framtid, nutid och dåtid frånkopplat från verkligheten. Engström och Richert har gjort ett tydligt val där Nattavaara är direkt kopplat till dagens situation. Coronapandemin målas upp som startskottet för förfallet och följs tätt av att social- och sverigedemokrater slår sig samman.

Målet tycks vara att uppnå en känsla av verklighet i fiktionen, men tyvärr blir romanen istället försvagad av att försöka anspela på vår samtid. Den allt för uttalade samhällskritiken – som dessutom är platt och dåligt formulerad – tynger ner vad som på egna ben kunde varit en intressant berättelse. Dystopin är till sin natur politisk och övertydligheten är inte nödvändig, med lite tillit till sina läsare hade kanske Engström och Richert kunna skriva en stark roman.

Lång inledning

En god idé räcker tyvärr inte hela vägen när utförandet brister och en allt för hög ambition stjälper berättelsen. Katastroferna är för många, sidospåren för spretiga och karaktärerna försvinner in i mängden i ett brett persongalleri. Vad som är ett försök till ett komplext karaktärsbygge blir snarare en lång prolog när berättelsen aldrig tar fart.

Under de sista femtio sidorna börjar dock bitarna falla på plats och skapar ett spänningsförhållande mellan politiska och privata krafter och intressen. Men skutan har redan börjat ta in vatten och det är för sent för räddning. Resultatet blir tyvärr att Thomas Engström och Margit Richert i Nattavaara presenterar en lång inledning till de två nästkommande böckerna i serien.

Bokrecension

Bok

Nattavaara

Författare: Tomas Engström och Margit Richert

Förlag: Bokfabriken

Nora Wurtzel
Så här jobbar Norra Skåne med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.