En ny psalmbok är på väg. Många minns upprördheten förra gången, 1986, när Fädernas kyrka uteslöts. Den ansågs krigisk och nationalistisk. Även denna gång kommer äldre psalmer att ersättas av nya eftersom förnyelse fortfarande är drivkraft.

Men mellan varje ny psalmbok hinner Sverige förvandlas. Sedan 1986 har Sverige blivit en uttalat sekulär stat. Svenska kyrkan har förlorat medlemmar i en strid ström. Det är inte längre självklart med psalmsång och predikningar på skolavslutningarna. I sådana fall riskeras anmälningar till Skolverket. Morgonbönerna i radio och andra kristna inslag i medierna har också plockats bort.

År 1986 blommade ekumeniken vilket öppnade för bidrag från väckelserörelsens sidospår. Dit hörde O Salighet, O Gåtfullhet, O Kristi Törnekrona av Sven Lidman. Den siste ledargestalten från folkrörelsernas guldålder, Lewi Pethrus, bidrog med Löftena Kunna Ej Svika. Pingstpastorn Allan Törnbergs taktfasta psalm, Säg Känner Du Det Underbara Namnet, fick ny spridning efter en schlager-tonad inspelning med Christer Sjögren.

I samma psalmbok publicerades även verk av mera profana författare. Psalmboken fick karaktär vår mest spridda, folkliga och kära poesibok. Nobelpristagaren Harry Martinson medverkade med De Blomster Som I Marken bor, som snabbt blivit en populär sommarpsalm. Andra debutanter i psalmboken var riksdagsledamoten Kerstin Anér, författarna Ylva Eggehorn, Alf Henrikson, Arne H Lindgren (en gång bosatt i Visseltofta), Eva Norborg, Bo Setterlind, Sven Christer Swahn samt 1600-talspoeten och äventyraren Lars Wivallius, även han en bekanting från Visseltofta. (Minns Gertrud Grip på Björkeberga).

Vägen till ny psalmbok är lång och krokig. En omfattande förstudie har påbörjats. I år ska Kyrkostyrelsen och Kyrkomötet granska resultatet. Därefter börjar själva omarbetningen. Förväntningar har redan sports. Önskemål reses från bland annat Ekho, en organsiation för hbtq-grupper inom kyrkan, att även denna samhällsgrupp ska få göra sin röst hörd i förändringsarbetet. Att förändra är att beträda minerad mark. Vad sägs om en psalm av Loshults-sonen Anders Frostenson ersätts med exempelvis en hit av Håkan Hellström?

Tidningen fick ofta bevis på vilka starka band som läsarna knöt till psalmer när familjeredaktionen lanserade artikelserien Våra käraste psalmer. Barbro Karlsson i Örebro i sånggruppen Karlssons, berättade om sin pappa Allan Törnberg, hur han på 1930-talet hastigt skrev Säg Känner Du Det Underbara Namnet. Han brukade alltid rycka i första tråden när han komponerade. För säkerhets skull frågade han sångaren Einar Ekberg ”om man kunde sjunga sånt här”. ”Visst kan du det”, svarade Ekberg och väckelserörelsens sångskatt fick ytterligare ett smycke.

Mest minns jag en ung småbarnsmamma. Hennes man hade nyligen lämnat henne, livet var en avgrund av skilsmässa, arbetslöshet och sjukdom. Hon hade aldrig intresserat sig för andliga ting och sällan gått i kyrkan. Hur orkade hon?

– Jag tänkte på psalmen Blott en dag och särskilt versraden, ”Som din dag är skall din kraft ock vara”, svarade hon. Dom orden talade särskilt till mig.

Billy Bengtsson är tidigare chefredaktör på Norra Skåne.

Det är den viktigaste dagen i livet. Det är pampiga klänningar, smycken som glimrar, håret är uppsatt i en fin uppsättning och korsetten ska vara så hårt åtdragen att lungorna får kippa efter luft. En ung kvinna ska på debutantbal i hopp om att senare kunna finna sin framtida make. Hela hennes liv hänger på detta. Att locka till sig friare och därmed kunna välja den bästa maken, helst med en ansenlig förmögenhet.

Framtiden är förlorad utan en man vid sin sida. Hon kommer inte att ha något värde och leva miserabelt och ensamt. Målet i livet är, precis som för alla andra kvinnor i hennes ålder, en uppgift: Att finna någon att ingå äktenskap med och sedan föda, helst många, barn.

Detta skildras i den nya tv-serien Bridgerton, som utspelar sig under 1800-talet i England. En ung kvinnlig bikaraktär, Eloise, sticker ut med sin avvikande åsikt. Eloise uttrycker upprepade gånger hur bisarrt det hela är. Varför ska hon vara beroende av en man och sedan leva ett liv som samhället har sagt till henne att leva? Hennes dröm är snarare att plugga på universitet, börja skriva och sedan vara självförsörjande. En dröm som tyvärr gick emot dåtidens sociala konventioner men som jag i nutiden har privilegiet att kunna se som en självklarhet att sträva efter.

För mig känns Eloises strävan som mer rimlig än majoriteten av de unga kvinnorna i deras äktenskapsjakt. Det handlar däremot inte om drömmen i sig, utan faktumet att hon försöker göra ett eget val och vill bestämma över sitt eget liv. Givetvis kan det vara ett frivilligt, personligt val att vilja skaffa en familj också. Skillnaden är att kvinnorna under inflytande av dåtidens förväntningar och normer, begränsas till de val som de erbjuds. Om du inte vet att det finns ett alternativ går det ju inte heller att överväga det.

Jag slås av den tydliga skillnaden från dessa kvinnors begränsningar och känner tacksamhet över att slippa dem. Samtidigt kan jag inte undgå att notera hur delar av det där fortfarande hänger sig kvar hela vägen in i vår framtid. Även om valmöjligheter för kvinnor har breddats tycks det fortfarande finnas en förväntning om äktenskap och barnafödande. Kvinnor som närmar sig trettioårsåldern börjar försiktigt få höra pikar om deras ruttnande äggceller. När de närmar sig fyrtioårsåldern får de istället frågorna direkt med mikrofonen framsträckt: Hallåå??? När hade du tänkt skaffa barn och leva ditt liv för någon mer än dig själv?

Karriärsdrivna kvinnor stressas alltså till att försöka hinna trycka in en graviditet i den fullspäckade kalendern utan att förlora jobbchanser eller prestera sämre. Ändå kan unga mammor, som frivilligt och lyckligt har valt den vägen, bli dömda för att vara ansvarslösa eller ambitionslösa. Det är som att 1800-talet som lever kvar i vår nutid skakar av rädsla för att kvinnor plötsligt kan bestämma över sina egna liv.

Vi kan välja att hitta en make, maka eller kanske bara katter. Vi kan välja att bilda familj tidigt, sent eller aldrig. Det är pampiga klänningar, linnen, byxor, håret uppsatt, utsläppt, rakat, och korsetten runt andra människors synpunkter så hårt åtdragen att åsikterna inte kan kippa efter luft.

Sharon Wong är 22 år gammal och läser på läkarprogrammet i Lund.