Tusse: Jag känner mig som Hannah Montana

Vintern 2019 stod han som segrare i Globen efter det årets "Idol". Efteråt skulle det bli vinnarturné och flera stora spelningar – men så kom viruset, och språnget in i artistlivet fastnade mitt i steget.

– Det började ganska bra, men sedan ställdes ju allt in och det blev väldigt jobbigt. Det här var ju min chans att komma ut och spela. Jag skulle ha fått vara förband till Lionel Richie, det var ett "once in a lifetime opportunity". Jag skulle få äran att inleda Lollapalooza. Det var väldigt surt, säger han.

I stället blev det gymnasiestudier på distans för 18-åringen från Leksand. Nu går han sin sista termin, och han trivs med att han sedan en tid tillbaka i alla fall får tillbringa varannan vecka i skolan.

– Det känns asskönt att få komma ut. Jag har ju bara suttit hemma annars.

Kontrasten till att tävla i Melodifestivalen känns stor.

– Det är sjukt, helt overkligt att det är dags. Det kommer att kännas konstigt att stå på Melloscenen när man precis har haft svenskaprov, säger han.

När Tusse Chiza växte upp med artistdrömmar var det "Idol" han drömde om. Melodifestivalen kändes alltid utom räckhåll.

– I Mello var det riktiga artister som tävlade mot varandra. Det har känts så "out of reach" för mig. Själv kände jag mig aldrig som artist nog, att jag inte var stor nog och att det skulle gå dåligt, säger han.

TT: Känner du dig som en riktig artist nu, när du själv är med och tävlar?

– Nej, jag gör ju inte det. Jag känner mig lite som Hannah Montana. Ena sekunden så är man i Stockholm och jobbar med stora låtskrivare och dagen efter är man i skolan som en helt vanlig elev. Hur känner man sig som en artist? När kommer det? Kanske när man börjar släppa album.

I sin debut i tävlingen sjunger han bidraget "Voices", som är skrivet av bland andra Joy och Linnea Deb. Låten bär på ett viktigt budskap om hopp och gemenskap, enligt Tusse Chiza.

– När jag hör låten känner jag mig mindre ensam och jag hoppas att det är fler som känner det. Den handlar om att lyfta varandras röster. Jag tror att det finns många i samhället som känner att deras röst inte räknas. Med den här låten vill jag säga att de absolut räknas och att allas röster förtjänar att få höras.

Björn Berglund/TT