GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Mjukare låtar än bandnamn

Ur min skivhylla • Publicerad 20 februari 2021 • Uppdaterad 24 november 2021

Och nu blir det progg.

70-talets svenska proggmusik var mer än, spelar hellre än bra och en massa politiska slagord. För mig var den ljuv musik, ofta instrumentell.

Jag har tidigare tagit ner sådan musik från min skivhylla, som Samla Mammas Manna och Norrlåtar. Nu är det hög tid för ett band som följde mig under några år, Ragnarök.

Ragnarök är rockgruppen som bildades 1972 i Kalmar. På första skivan, med samma namn som gruppen (Silence 1976), spelade Lars Peter Sörensson, Stefan Ohlsson, Peder Nabo, Staffan Strindberg, Peter Bryngelsson och Henrik Strindberg.

Gruppen kom under de följande åren att ha en mängd skiftande medlemmar, men Peter Bryngelsson är väl den som förknippas mest med Ragnarök. Medlemmarna i bandet kom också att ingå i andra kommande proggband som ”Kung Tung” men också i den världsmusikaliska gruppen ”Urban Turban”.

Musiken är instrumentell, men inte helt akustisk då det ibland förekommer el-gitarr och orgel. Men mycket av de mjuka tonerna består av gitarr, flöjt och piano. Det är svårt att hitta ”refränger” i musiken. Den är mer ett flöde av toner som gör en helhet. Vackert!

Varje låt får en kort förklaring på det medföljande skivkonvolutet.

”Farvel Köpenhavn” - I ett anfall av djupaste hemlängtan. Hade bott i storstan i två år. Det räckte. ”Stiltje – Uppbrott” - Klockan är 4 på eftermiddagen. Det är stilla. Hav och himmel flyter ihop vid horisonten.

Man spelade för de mest notoriska brottslingarna vid den här tiden, som Clark Olofsson, Janne Ohlsson, Stig Wennerström och Bosse Dynamit.

För att betona hemvisten i proggen skriver man: Ragnarök vill betona det kollektiva arbetet. Musiken har vuxit fram genom ömsesidighet... Den enskildes ”komposition” kan ses som en personlig formulering.

Ragnarök spenderade mycket av sitt turnerande bland landets fängelser och Peter Bryngelsson berättar att man spelade för de mest notoriska brottslingarna vid den här tiden, som Clark Olofsson, Janne Ohlsson, Stig Wennerström och Bosse Dynamit.

Gruppen arbetade under åren också med teater för barn tillsammans med Byteatern. Från första plattan och framåt (Fjärilar imagen 1979, Fata Morgana 1981 och 3 Signs 1983) ingick ett stort antal personer i gruppen. Så sent som 2019 medverkade Ragnarök på en musikfestival i Löderup på Österlen, som jag tyvärr missade.

Så här beskriver journalisten Mia Gerdin (99 proggplattor, Alfabeta) gruppens musik:

”Poetisk, skir och med en omisskännlig nordisk folkton låter Ragnaröks musik, som alltså trotsar sitt bandnamn och sparar på mullret”.

Så sant.

PS. Nämnda Peter, med samma efternamn som skribenten, är inte släkt. DS

Hans BryngelsonSkicka e-post
Så här jobbar Norra Skåne med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.