Annons

Därför är det så svårt att hålla avstånd

Positiva exempel, nya rutiner och socialt umgänge på säkert sätt. Det kan vara lösningen för att få fler att följa pandemiriktlinjerna.
– Vi förmår ta in nya saker under en period, sedan orkar vi inte, säger en forskare inom socialpsykologi.
Publicerad 27 februari 2021 • Uppdaterad 25 november 2021
Efter en tid av anpassning är det vanligt att vilja återgå till ett slags normalläge, enligt en forskare i socialpsykologi som TT pratat med. Arkivbild.
Efter en tid av anpassning är det vanligt att vilja återgå till ett slags normalläge, enligt en forskare i socialpsykologi som TT pratat med. Arkivbild.Foto: Johan Nilsson/TT

Coronasmittan ökar igen i landet. Samtidigt är budskapet sedan ett år glasklart: För att bryta smittspridningen måste alla träffa så få som möjligt och hålla avstånd.

Statsepidemiolog Anders Tegnell befarar att svenskarna slappnat av och utgår från att det finns andra lösningar:

Annons

– Jag är lite oroad för att vi nu tror att det är nya åtgärder som kommer att lösa situationen.

Varför tycks det då vara så svårt för alla att hålla i och hålla ut?

– Covidsituationen utmanar oss på ett mycket, mycket starkare psykologiskt plan än vi tänker, säger Birgitta Johansson Hidén, forskare inom socialpsykologi vid Karlstad universitet, och fortsätter:

– Att hålla avstånd och så – vi är ju beroende av belysning från ett annat ansikte. Att bli bekräftade. Vi är beroende av att få mänsklig värme, exempelvis att bli omfamnade. Att bli vidrörda eller tagna på.

"Psykologisk näring"

Enligt Johansson Hidén kan det här grundläggande mänskliga behovet vara en förklaring till att mycket smitta tycks förekomma på exempelvis arbetsplatser.

– Där får de flesta ensamma av oss sin psykologiska näring. Man slappnar av lite och får umgås.

Johansson Hidén tror även att det förekommer mycket av vad hon kallar "moralisk maskerad", att berättiga sitt eget omoraliska agerande.

– Det kan vara allt från "jag har aldrig haft influensan så jag behöver inte oroa mig", till att "mina barn lever så isolerat så det spelar ingen roll om jag träffar dem".

Hon får medhåll av Per Kristensson, professor i psykologi, även han vid Karlstad universitet:

– Uthålligheten är det svåra. Man kanske ser andra som slarvar, då är det lätt att bryta regler själv. Eller att känna "jag har varit duktig jättelänge, därför borde jag kunna få..." och så vidare.

"Lättåtkomlig rutin"

Annons

Kristensson säger att det är "omänskligt" att tro att alla i alla situationer hela tiden ska komma ihåg att hålla två meters avstånd. Lösningen, menar både Johansson Hidén och Kristensson, stavas rutiner.

– Vi vet att även i svåra och utsatta situationer klarar människor av att ta nya beteenden om de blir en lättåtkomlig rutin. Att tvätta händerna, att ta på sig ett munskydd, exempelvis, säger Johansson Hidén.

– Samhället behöver också möjliggör det goda beteendet. Finns det handsprit? Är stolarna borttagna på restaurangen? Är sätena i bussen överkryssade? Vi behöver tänka till lite kring hur vi gör saker och omforma situationer i vår närhet, och belysa positiva exempel. Då kan vi verkligen få ett samhälle som är bättre på att hantera pandemin, säger Kristensson.

Marcus Alexandersson/TT

Fakta: Råd från psykologerna

Både Johansson Hidén och Kristensson påpekar att det inte finns en enskild lösning på att få folk att följa riktlinjerna.

Däremot kan man hjälpa sig själv, och andra, genom att dels föregå med gott exempel men också underlätta andras beteenden.

:

– Tänk dig att du ska börja träna och jag ska motivera dig. Jag kan antingen tjata och skuldbelägga dig. Eller så ringer jag och frågar om du vill med ut på en promenad i 45 minuter. Vilket skulle göra dig mest motiverad?

– Det handlar också om hur vi utformar miljön omkring oss. Plastskydden i matkassan är ett bra exempel. Det gör det lätt att göra rätt och hålla avstånd även om man själv glömmer. Där skulle man kunna tänka hjälpmedel att göra rätt för sig även i form av möjlighet till att avboka resor med kort varsel. Eller att butiker har livesiffror på hur många som är inne och handlar istället för en skylt med hur många som får vistas i lokalen. Då blir det mer upp till den enskilde om man vill ta den risken.

– Samtidigt är allas situationer olika. Det får vi inte glömma. En 51-årig professor kan lätt sitta hemma och arbeta. Men en 22-åring utan bil som precis gett sig ut på arbetsmarknaden?

:

– Många behöver ha faran nära den egna huden för att den ska upplevas som riktig. Det gör det svårt för de som inte är i riskgrupp att ta till sig nya förhållningsregler.

– Ersätt den social otillfredsställelsen på andra sätt. Skapa den sociala kontakten smittfritt.

– Fortsätt tänka nytt. Det är inte världens förlust att träffas och sitta ute i en och en halv timme jämfört med tre timmar inomhus.

– Vårda alla relationer digitalt. Då orkar man som människa med.

Källa: Birgitta Johansson Hidén, forskare inom socialpsykologi vid Karlstad universitet och Per Kristensson, professor i psykologi med inriktning konsumentbeteende och innovation vid Karlstads universitet.

TT
Så här jobbar Norra Skåne med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons