Opinion

Utlandsfödda överrepresenterade bland våldtäktsmän

Opinion
Opinion

Enligt en ny studie på våldtäktsmän i Sverige märks en överrepresentation av utlandsfödda. 60 procent av gärningsmännen är födda utanför Sverige, eller har föräldrar som är det.

Studien, gjord av en forskargrupp vid Lunds universitet, är den största i sitt slag och omfattar alla (3039 personer) som dömts för våldtäkt, grov våldtäkt och försök till våldtäkt mellan år 2000 och 2015. Den är intressant inte minst för att underlaget är såpass stort att man kan lita på resultatet. Det är inte bara etnicitet som undersökts, utan också ett flertal andra parametrar, som intelligenskvot, social utsatthet och allmän brottsbenägenhet.

Ardavan Khoshnood, som är en av studiens upphovsmän, kriminolog och docent i akutsjukvård vid Lunds universitet, beskriver den genomsnittlige våldtäktsmannen som en utlandsfödd person som gått ut gymnasiet och har låg inkomst. Vanligaste födelseåret är 1976. Han har ofta problem med alkohol eller droger och kan ha dömts någon enstaka gång, men har sällan ett längre brottsregister. Khoshnood menar att det är ett problem ur brottsbekämpningssynpunkt att så många av gärningsmännen saknar brottsregister: det är svårt att arbeta förebyggande när de är okända för polisen. Det är självfallet ett jätteproblem.

Förhoppningsvis kan och vill forskarlaget fortsätta djupdykningen i våldtäktsmäns bakgrund för att ta reda på om det är enbart etnicitet eller även klass/social status som avgör. Även en diskussion om koppling till anmälningsbenägenhet, som kan öka när gärningsmannen som upplevs som hotfullt främmande, vore högintressant. Förhoppningsvis får de göra det ifred utan påtryckningar och trakasserier från utomstående som vill se ett visst resultat. Ingen sida bör ägna sig åt önsketänkande, även om det är svårt: främlingsfientliga vill se en förklaring, meningsmotståndarna en helt annan. Målsättningen måste vara att komma så nära den (neutrala) sanningen som möjligt.

Opinion

Så pratade KD och M om SD

Opinion
Opinion

I en tid då Ebba Busch och Ulf Kristersson attackerar Annie Lööf för att hon står fast i sitt motstånd mot samverkan med Sverigedemokraterna kan det vara intressant att påminna om vad de själva sa inför valet 2018.

Ebba Busch förklarade i en intervju i Göteborgs-Posten att Kristdemokraterna inte kunde tänka sig att samarbeta med Sverigedemokraterna under de närmaste 20 åren. ”Jag ser inte att den utvecklingen kommer att ske så som läget är i SD nu”, förklarade hon.

I en intervju i Aftonbladet förklarade Ulf Kristersson att ”jag kommer inte samarbeta, samtala, samverka samregera med SD”. Moderatledaren lovade också förintelseöverlevaren Hedi Fried att han aldrig skulle gå med på något samröre med SD. Åtminstone uppfattade Fried det så.

Idag ser Kristdemokraterna och Moderaterna uppenbarligen inga större problem att samarbeta med Sverigedemokraterna. När Centerpartiet står fast vid samma inställning som de själva hade inför senaste valet är detta parti de angriper. Det vore med mer logiskt att de förklarar för väljarna på vilket sätt Sverigedemokraterna har förändrats på de senaste tre åren. Det parti som de inte skulle samarbeta med på åtminstone 20 år.

Sverigedemokraterna är förstås glada att Ebba och Ulf har glömt vad de sa och släpper in Jimmie värmen.

Opinion

Smitarna belönas

Opinion
Opinion

Innan man börjar prata om att höja straffen kan det vara dags att prata om fängelsedömda som slipper straff genom att inte dyka upp inom de 75 dagar man har att inställa sig. I nuläget är cirka 700 personer på fri fot som borde sitta i fängelse. Fortsätter de att gömma sig kan straffet preskriberas. Man kan alltså i princip välja bort att avtjäna sitt fängelsestraff om man spelar sina kort rätt. Det är absurt att man belönar den som är extra förslagen som brottsling.

Sven-Erik Alhem, ordförande i Brottsofferjouren och före detta överåklagare, menar att det är lätt att ändra på den saken genom att straffet aldrig preskriberas, vilket är rimligt.

Moderaterna vill se en straffskärpning för den som försöker slippa fängelsestraff genom att inte dyka upp, vilket är ett bra förslag: någon form av konsekvens bör det få. Dock att Moderaternas förslag på att den som undviker straffet får ytterligare fyra års fängelse i överkant. I en genomgång som Sveriges Television gjort av vem som försöker undvika fängelsestraff rör det sig om folk som ska avtjäna relativt korta straff, ofta på några månader. Att lägga fyra år till ett straff på två månader om man uteblir står inte i proportion till varken brottet eller straffet. Påslaget bör lämpligtvis vara relativt till straffets längd. Är man dömd till 20 års fängelse kan ett påslag på fyra år kanske vara rimligt, men knappast för sex månader.

Att ropa på oproportionerligt stränga straff bortser dessutom från att Sverige fängelser är överfulla. Var man ska förvara alla dessa personer som får fyra års påslag har förmodligen inte tagits med i beräkningen.

Utredningen kring att avskaffa preskribering av fängelsestraff blir inte klar förrän i november och riksdagen kan inte ta ställning till detta förrän nästa år. Under den tiden kommer flera fängelsedömda som hållit sig undan slippa straff, medan den som följer reglerna och dyker upp som de ska får sitta av tiden. Så kan vi inte ha det.

Opinion

Långt ifrån harmlöst

Opinion
Opinion

Det låter som en trivialitet: någon kastar sten på danskar som kör längst E65:an mellan Malmö och Ystad. Men det har eskalerat till något som inte bara drabbar besökare i vårt land på ett oacceptabelt sätt, utan som till och med påverkar den lokala ekonomin.

Det är också rent skademässigt långt i från trivialt: detta görs uppenbart med en avsikt att skada. Enligt uppgifter ska en person på grund av detta ha förblindats och fått tänderna krossade. Det är en förskräcklig och grov form av misshandel. Stenkastaren måste förstå att den typen av allvarliga skador kan uppstå.

Det har diskuterats huruvida polisen behöver en gärningsmannaprofil på stenkastaren. Man kan givetvis hoppas på att polisen samarbetar med all sakkunskap och använder alla resurser som finns för att få fast personen. De verkar använda den tekniska kunskap som finns för att etablera ett mönster för stenkastaren och hur man kan skilja på en attack och ett vanlig stenskott. Ett kan man veta säkert även utan en utbildad profilerare: personer hyser agg mot danskar (det förefaller i skrivande stund som att måltavlan är just danskar) eller en grupp med en annan gemensam nämnare så till den milda grad att hen vill skada dem. Det måste utgöra en ledtråd: att kasta sten på 110 fordon, i vissa fall så hårt att förare eller passagerare skadas kommer inte ur ett vakuum: personen måste ha varit ilsken länge, eller gilla uppmärksamheten som kommer av skriverierna och vetskapen om att hen skrämmer främlingar.

Bornholm drabbas på grund av dessa överfall av vikande turism. Vem vill löpa risken att skadas på semestern? Det är självfallet oacceptabelt. Det finns ingen anledning att tro att polisen inte tar detta på allvar, men alla tillgängliga resurser måste användas: det kan i värsta fall bli en dödsfälla för någon om en sten träffar riktigt fel. Gärningsmannen ska alltså helst hittas innan det sker, innan turismen längst sträckan upphör och innan någon annan skadas svårt.

Opinion

Det politiska Utøya

AUF:s ordförande Astrid Hoem
Foto: Geir Olsen
Opinion
Opinion

Tio år efter Utøya menar många överlevande att dådets politiska sida sällan diskuteras. Det var socialdemokrater som attackerades och som pekades ut som en skadlig kraft av den högerextrema terroristen. Trots detta menar överlevarna att de får kritik när de diskuterar den politiska sidan och anklagas för att använda dådet för cynisk politisk vinning. Det förvånar: det var en politisk rörelse som attackerades. Valet av offren var inte slumpmässigt, även om mord på barn verkar meningslöst i sin grymhet.

Hade någon som jämförelse attackerat ett MUF-läger i Sverige hade det varit givet att se det som en attack på de högervärderingar som partiet har och de borde också få rätten att diskutera det som politiskt färgat terrordåd mot sin övertygelse.

Även för den skandinaviska socialdemokratins resa mot en restriktiv flykting- och integrationspolitik kan insikten om att det var socialdemokratiska barn som skytten attackerade vara värdefull. Det är också viktigt eftersom socialdemokratin på många ställen inte längre vill se det mångkulturella samhälle som Breivik hatade och de unga på Utøya ville försvara. I Danmark driver socialdemokrater på för en stram flyktingpolitik och det var länge sedan Stefan Löfven menade att hans Europa saknade murar.

Det finns all anledning att ge norsk socialdemokrati utrymme att diskutera Utøya som ett hatbrott mot norsk vänster. Ett brottsoffer måste ha rätten att berätta sin historia som de ser den. Med tanke på populariteten hos de högerextrema idéer och konspirationer som skytten fortfarande vill sprida är det viktig att kunna tala om vem som kan bli måltavla för framtida dåd. Skytten har inspirerat terrordåd i andra länder. Även de måste få äga rätten till berättelsen om att de som individer och som grupp utsattes för hatbrott. Det är enklare för samhället att avfärda Utøya och andra liknande ”ensam galning”- dåd som isolerade händelser orsakade av ett stört sinne. Men den politiska aspekten är viktig både av respekt från brottsoffren och för analysen av vem som kan utsättas härnäst.

OS i Tokyo 2021

Annorlunda OS

Opinion
Opinion

Idag invigs 2020 års olympiska spel – ett år försenat – i Tokyo. Det blir ett annorlunda OS utan publik i denna pandemins tid. In i det sista håller arrangörerna öppet för att avbryta spelen om covidsmittan skulle öka drastiskt. Allt tyder dock på att tävlingarna kommer att genomföras fram till avslutningen den 8 augusti. Ett par spännande veckor väntar.

OS är ett fantastiskt spännande arrangemang. Att tusentals idrottsmän och idrottskvinnor från många olika sporter samlas på en plats är speciellt. Även vi som vanligen inte är överdrivet sportintresserade går i spinn framför TV-apparaterna. Att Tokyo-OS kan bli Sveriges bästa sedan 1956 om man får tro prognoserna gör förstås sitt till.

Melbourne 1956 är det första OS jag själv minns. Det var före TV:s inträde i mitt barndomshem, men vi följde Sven Jerrings och Lennart Hylands rapporter i radion. Även sexåringen Håkan tyckte att det var spännande. Det blev många svenska medaljer den gången – och det ser det också ut att bli i Tokyo. De svenska fotbollstjejernas 3-0-seger över världsmästarna från USA på onsdagen är bara början.

Jag tycker att det mest spännande blir se om storfavoriterna i friidrott Daniel Ståhl och Armand Duplantis lever upp till förväntningarna. I idrott kan allt hända. Sverige har dessutom medaljfavoriter i så skilda sporter som gång, segling, cykel, judo, handboll, ridning, bordtennis, simning – och naturligtvis damfotbollen!

Frågan är om OS överlever för framtiden – och hur spelen i så fall kommer att se ut och anpassas till dagens verklighet. Den diskussionen kommer att fortsätta efter Tokyo.

Själv skulle jag gärna se att Sverige – i samarbete med Norge – arrangerar olympiska vinterspel inom en inte alltför avlägsen framtid. Eller varför inte svensk-danska sommarspel i Örestad? Ett OS-arrangemang skulle hursomhelst vara ett lämpligt nordiskt samarbetsprojekt.

Håkan Larsson

ANNONS

Detta är en sponsrad artikel och inte skriven av tidningens journalister.

Native NSK

Kommer nya iPhone 13 att vinna över skeptiska företagare?

www.mariacasino.se

Apple tog världen med storm 2007 med lanseringen av iPhone, som kallades "en iPod med mobilanslutning och internet" Den första iPhone-versionen följdes av ett flertal framgångsrika modeller som fortfarande är populära i dag.

Vi kan dock inte påstå att hela världen är övertygad när det gäller iPhone, då en stor del av befolkningen världen över fortfarande fortfarande Android-smartphones, till exempel Apples största konkurrent Samsung. Efter den enorma framgången med iPhone 12-serien säger ryktena att en ny iPhone 13 dock är på gång.

Varje gång Apple arbetar inför lanseringen av en ny iPhone-modell är världen fylld av spekulationer om den nya telefonens funktioner och teknik. Smartphone-användare världen över håller öronen öppna för nyheterna, och alla undrar om den nya iPhone kommer att kunna övertyga även skeptikerna till telefonen.

Den har tillräckligt snabb internet för att du ska kunna slå vem som helst i onlinespel

Om du älskar att spela onlinespel och vinna har du ytterligare en anledning att älska den nya iPhone. Den ska vara otroligt snabb med helt överlägsen internethastighet, vilket är perfekt för dig som gillar onlinespel.

Vi är många som säkert kan relatera till hur vi har fastnat eller hur vår telefon har hängt sig när vi spelar spel online på olika underhållningssajter. En av orsakerna till detta är internethastigheten hos telefonen, och det kan vara frustrerande. Med ökad hastighet och en bättre telefon har du en ökad möjlighet att vinna, eftersom du har fördelen av en snabbare och bättre anslutning. Nu kan du definitivt njuta av fördelarna med snabbt internet genom att öppna dina favoritunderhållningssajter, till exempel mariacasino.se, njuta av spel, dela dina erfarenheter och inte ens komma ihåg hur komplicerat det var på din gamla telefon.

Det ryktas också att telefonen ska ha 5G-kapacitet för användare över hela världen. För närvarande har iPhone 12 5G-internet, men det är bara tillgängligt för användare som bor i USA. 5G blir dock mer populärt världen över, även i Sverige. Det har därför spekulerats om att Apple kan komma att göra detta mer allmänt tillgängligt i nästa modell, så oavsett var du befinner dig kan du förvänta dig mobila internethastigheter på en iPhone som slår allt du sett tidigare!

Displayen är tydligare - bra för onlinespel

Den nya displyen sägs integrera ProMotion-skärmteknik. ProMotion-tekniken gör skärmen ännu tydligare än den redan är. Även om kritiker har påpekat att en ProMotion-skärm belastar batteriet ytterligare, blir det enkelt att fixa om Apple använder LTPO-teknik i kombination med ProMotion-skärmen!

Ny kamerateknik

För närvarande har den dyraste iPhone 12-versionen, iPhone 12 Pro Max, tre kameror i kombination med LiDAR (Light Detection and Ranging). Fans har dock spekulerat att iPhone 13 kommer att ha fyra kameror och LiDAR-teknik. Även om detta rykte anses av de flesta skeptiker vara osannolikt, antas det att Apple kommer att förbättra vidvinkelkamerorna och utvidga ProRAW-funktionen till alla modeller av iPhone 13, inte bara Pro-modellerna.

Ändringar i utformningen

Enligt rykten kan Apple komma att introducera nya iPhone-färger, bland annat brons och en matt svart färg. Dessutom har man förbättrat den vattenresistenta tekniken och till och med gått så långt som att ta bort laddningsporten och ersätta den med trådlös laddning.

Viktigast att ta med sig

Den nya iPhone 13 kommer troligen att väcka intresse inte bara hos hardcore-fans utan även hos skeptiker. Kamerafunktionerna, den snabba internethastigheten och den trådlösa laddningstekniken kan kanske få en del Android-användare att byta sida.

Opinion

Ingen framtid för kärnkraften

Opinion
Opinion

EU-kommissionen har satt upp målet att Europa ska bli världens första klimatneutrala världsdel till 2050, men klassificeringssystemet, taxonomin, skapar motsättningar på många områden.

Krafter inom EU-kommissionen anser – med stöd av Frankrike och länder i Centraleuropa som Polen och Ungern – att kärnkraft ska betraktas som ”grön energi”. Främst Tyskland, Österrike och Danmark protesterar – och det på goda grunder.

Vid ett seminarium under den digitala Almedalsveckan nyligen konstaterade professor Tomas Kåberger, tidigare generaldirektör för Energimyndigheten, att kostnaderna för ny sol- och vindel är på väg att bli lägre än att driva existerande kol- och kärnkraftverk vidare. I öppna ekonomier stängs därför allt fler av dessa anläggningar samtidigt som förnybara energikällorna snabbt expanderar.

Nya kärnkraft är statligt subventionerad och har ofta militära samband. Att länder som Turkiet, Förenade Arabemiraten och Iran bygger kärnkraft beror på att man också vill ha kompetens att skaffa kärnvapen, menar Kåberger. De har ypperliga förutsättningar att utveckla solenergi till långt lägre kostnader.

Idag talas om SMR, små modulära reaktorer, som kan serietillverkas och placeras där elen behövs. Det låter positivt, men kräver massproduktion för att få ned kostnaderna och det är inte möjligt i närtid.

Att serietillverka SMR-reaktorer av ”fjärde generationens” kärnkraft skulle ta ännu längre tid, om det ens är möjligt. I praktiken handlar det om briderreaktorer, som man utan framgång har arbetat med sedan 1950-talet och som kräver upparbetning och bränslefabriker.

Kärnkraftens risker är inte lösta. Ser man till hela bränslekedjan är kärnkraften heller inte fossilfri. Låt oss se möjligheterna i att utveckla de förnybara energikällorna vidare, en utveckling som pågår för fullt just nu. Även om utmaningarna är många kommer vi då närmare målet om ett klimatneutralt Europa om mindre än 30 år än att drömma om ny kärnkraft.

Opinion

Demokratin får aldrig sova

Jens Stoltenberg med anhöriga
Foto: BJÖRN LARSSON ROSVALL / TT
Opinion
Opinion

På eftermiddagen den 22 juli 2011 sprängdes regeringskvarteret i Oslo med en gigantisk bilbomb. Lite mer än en timme senare steg terroristen bakom bomben iland på Utöya, där det socialdemokratiska ungdomsförbundet AUF hade sommarläger, förklädd till polis. Konsekvenserna av denne ondsinte mans agerande under några timmar var förfärliga; sammanlagt 77 mördade och över 300 skadade.

Var detta ett dåd av en ensam galning? Både ja och nej. Han hade radikaliserats på egen hand framför datorn, men hade också tidigare varit medlem i det högerpopulistiska och invandringskritiska Fremskrittspartiet.

Som Eva Nordlund konstaterar i den norska tidningen Nationen agerade terroristen utifrån fascistisk ideologi. Han har själv hänvisat till en konspirationsteori som kallas ”Eurabia”. En föreställning om att en europeisk samhällselit samarbetar med arabiska länder i syfte att ”islamisera Europa”. I Norge utpekade terroristen Arbeiderpartiet som ”den inre fienden”, vilket gjorde ungdomsförbundet AUF som mål för hans attentat.

Även idag sprids samma konspirationsteorier av högerextrema och nynazistiska grupper. Internet är ett effekt redskap för dessa destruktiva strömningar. I augusti 2019 dräpte en annan ung norrman sin syster, som var född i Kina, och gick därefter till attack mot en moské, där han lyckligtvis blev övermannad. Han hade bilder på Utöyaterroristen i sitt rum och förklarade att han hade fått sin extrema uppfattning efter att ha studerat nynazistiska hemsidor.

Rasism och konspirationsteorier har inte minskat sedan massakern på Utöya för tio år sedan, snarare tvärtom. Även i Sverige. Våldsbenägna extremister finns inte bara på yttersta högerkanten utan också på yttersta vänsterkanten och i islamistiska miljöer. Svårast att upptäcka är ensamma personer, som radikaliseras framför dataskärmen, men även de finns i ett sammanhang. Det går inte att avfärda Utöyamassakern som en enstaka händelse av en galning.

Att förebygga extremism och terror är ett viktigt arbete på många plan. Ett demokratiskt samhälle får inte sova utan hela tiden arbeta för inkludering, rättvisa och sammanhållning. Här finns mycket att göra.

Opinion

Tio år av sorg

Statsminister Stefan Löfven tillsammans med AUF-ledaren Astrid Hoem och AP-ledaren Jonas Gahr Støre vid minnesmonumentet Lysningen, där alla offers namn står ingraverade på ett plakat.
Foto: Beate Oma Dahle
Opinion
Opinion

Det är tio år sedan vi lärde oss att vi levde i en illusion om ett tryggt, säkert samhälle. Att det bara krävdes en galning med en bomb eller ett gevär för att självbilden skulle krackelera och spricka.

Nyheten om en bomb i centrala Oslo var oerhörd och betydelsefull redan den. Att följa de långsamt ökande dödstalen och föreställa sig barn som springer ifrån en vuxen skytt i panik var en mardröm, liksom att försöka säga något av värde om vad detta innebär eller hur vi kunde värja oss mot detta. Vi var många som svor att terroristerna aldrig skulle få vinna den dagen.

Det är svårt att veta om vi fick rätt eller ej: den ensamme galningen eller extremistgruppen som attackerar vårt samhället är en del av vårt kollektiva medvetande nu. Det flesta vet att det är extremt låg risk att råka ut för ett terrordåd, men inte hjälpte det Ebbas föräldrar efter terrordådet på Drottninggatan.

Vi har sedan Utøya-dådet lärt oss att leva i en verklighet där ensamma galningar eller en grupp extremister med jämna mellanrum attackerar någon eller några som hen menar stör hens världsbild. Muslimer, homosexuella, kvinnor eller degenerade ateister: alltid retar de någon med ett automatvapen.

Anders Behring Breivik överlevde, till skillnad från många sådana gärningsmän och kunde ha gett insikt om hur dessa män tänker och varifrån blodtörsten kommer. ”Denne man har aldrig torterats, aldrig plågats av krig eller diktatur eller något annat som kan traumatisera en människa: varifrån kommer hatet och vreden?” Det funderade jag över i ledartexten jag skrev efter terrordådet. Vem var norrmannen som kallade sig nationalist, men inte tvekade när han tryckte av en pistol i ansiktet på ett norskt barn?

Efter tio år har Cirkus Breivik bara lärt oss att den vita rasens hämnare gillar att spela Yatzy och får extra norsk specialkost. I sin svit med rum på fängelset lär han oss inget annat än det absurda i att en massmördare stingsligt klagar på villkoren medan norska familjer tänder ljus till minne av sina barn på deras födelsedagar.

Vissa personer kan avhumanisera andra till den milda grad att man skrattande kan döda barn och fira det som en fantastisk triumf. Det är kanske lika bra att vi inte lärt oss att förstå det: normalt fungerande människor bör inte ha den kapaciteten.

Under de tio åren som gått har jag och andra kommentatorer med jämna mellanrum kämpat med att hitta något meningsfullt att säga om terrorns besinningslösa och meningslösa våldet. Vi har väl lyckats sådär bra. Men: Paris föll inte efter terrorattacken mot Bataclan, Oslo inte efter dådet på Utøya. Folk orkar inte vara rädda hur länge som helst.

Världen är full av extremister, som av en eller anledning radikaliserats till att tro att vissa av deras medmänniskor inte förtjänar medmänsklighet. Trots detta vänjer vi oss vid rädslan och sorgen och börjar gå på konsert och åka på ungdomsläger igen. Det är vardagen som besegrar extremismen. Den trötta, stressade tisdagen då den som har ett ärende på Drottninggatan inte längre orkar fundera på terrordådet som skedde där. Vardagens repetitiva lunk råder till sist inga bomber på.

Förhandsvisning på nästa artikel
NÄSTA ARTIKEL