Alliansen med Moderaterna i spetsen och deras usla ledarskapsförmåga har ytterligare en gång gjort saker och ting komplicerade i Hässleholm. Det visas nu tydligt i en insändare mot oss gjord av Torsten Nilsson (M). Den senaste tiden har ny information kommit fram kring det beryktade köpet av Brännmästaren. Det som har kommit fram är att det var alliansen med deras företrädare som initierade detta köp för flera år sedan, köpekontrakt på 30 miljoner skickades till säljaren 2018 i uppdrag från alliansföreträdare. Det var sedan den nya ordföranden Torsten Nilsson och det nya kommunalrådet Lars Johnsson som varit helt ovetandes om affären, avslutade den under minst sagt otrevliga former. Hur man kan behandla en seriös företagare i Hässleholm så är totalt oacceptabelt. Detta visar på den totala splittringen inom alliansen och framförallt M, man har ingen som helst sammanhållning eller koll på vad som sker inom det egna partiet. Detta i sin tur drabbar företagare, tjänstemän och skattebetalarna. När man återgår till den insändare Torsten Nilsson skriver där han försöker påstå att vi gått på en tjänsteman på ett opassande sätt, då undrar man lite över Torstens förmåga att se klart. Om en tjänsteman går ut med direkt felaktiga uppgifter så kommer vi i SD direkt agera och försöka rätta till detta. Den inställningen Torsten har i frågan bevisar väldigt mycket av varför Hässleholm hamnat där man nu är. Man vågar inte stå upp mot tjänstemännen för att få igenom ens sin egen politik. Detta har vi flera exempel på, detta är ett återkommande inslag i Hässleholms kommun. Det är med denna sortens bristande ledarskap vi får ett tjänstemannastyre för att man helt enkelt inte har förmåga eller sammanhållning nog att tillsammans kunna styra kommunen åt det håll man vill. Torsten kan fortsätta på sin invanda linje. Men SD kommer alltid sätta sanningen först, oavsett om den inte gillas av andra politiker eller tjänstemän.

Ulf Berggren Gruppledare SD Hässleholm

LRF Skåne anser att 250 km/h är snabbt nog för ett höghastighetståg mellan Lund och Hässleholm. En högre hastighet skulle innebära en helt ny bana genom landskapet vilket förstör värdefull jordbruksmark och medför en kraftigt nedsatt livskvalitet på landsbygden.

Vi är starkt kritiska till att Trafikverket inte utrett möjligheten med till ett parallellt spår längs befintlig stambana mellan Lund och Hässleholm. Den nya stambanan mellan Stockholm och Linköping och Göteborg och Borås kommer att vara dimensionerat för en hastighet av 250 kilometer i timmen. Motsvarande dimensionering är enligt vår mening också lämplig för sträckan genom Skåne.

Tänk er ett Hässleholm där vi kan gå ut dag som natt, trygga, utan att vi ska behöva förlita oss på kameror eller batonger. Ett integrerat Hässleholm som förebygger kriminalitet i kommunen. En trygg miljö på Kulturhuset, i Ljungdala och i hela kommunens yta.

Det finns ungdomar som saknar ett tryggt hem, en meningsfull fritid, en självklar plats i skolan eller på en arbetsplats. Ungdomar som inte har en trygg bas i hemmet letar sig gärna bort och ut på stan. Där hittar de andra ungdomar i liknande situation och gäng bildas. Dessa gäng, som inte har någon meningsfull sysselsättning eller någonstans att ta vägen, drar runt på stan. Vad händer då?

I Norra Skåne den 17 april skriver Leif Nilsson en hyllning till klimatskeptikerna (klimatförnekarna) som breder ut sig genom att hänvisa till ett fåtal "forskare" i klimatfrågan. Dessa är ofta i beroendeställning till oljeindustrin och kan inte anses trovärdiga. Att negligera att inte lyssna på alla ungdomar som oroas för det framtida klimatet är djupt kränkande. De har all heder av att protestera för ett drägligt klimat i sitt framtida leverne.

Jag vill i stället ge en eloge till Ulf Nilsson och Stanley Hallström, som på ett informativt och sakligt sätt vederlägger skribenterna, den senare i polemik i andra frågor med i huvudsak företrädare för SD. Det är för övrigt ingen hysteri som förmedlas, utan rena fakta som redovisas när det gäller klimatet. En i stort sett enad vetenskap står mot de lokala klimatskeptikerna Göran Andersson och Ernst Herslow.

I ett försök den 13/4 att bemöta min insändare den 7/4, i vilken jag visar fakta som talar mot ett ”klimatnödläge”, drar Dolores Öhman, miljöpartiet, till med allt hon har: hon beskyller mig för förnekelse (i många varianter dessutom)! Det anförs inga sakargument, bara de vanliga, tröttsamma konspirationsbeskyllningarna, kryddat med det vetenskapligt ointressanta rabblandet av hur många som minsann tror på klimathotet. Det presenteras inga data, inga konkreta invändningar mot mina fakta. Kanske inte så konstigt, eftersom dessa fakta är hämtade från observationer från den riktiga världen, och då självklart är svåra att komma runt för en klimathotare.

Denna ovetenskapliga skräckpropaganda som några partier med miljöpartiet i spetsen trumpetar ut med massivt stöd av okunniga journalister i statsmedia och otaliga tidningar måste få ett slut. Ambitionen hos de politiker som inte fångats av klimathysterin måste framöver vara att värna våra gemensamma resurser som nu förslösas på ett ickeproblem. De förödande konsekvenserna av den förhärskande huvudlösa ”klimatpolitiken” syns alltför tydligt: ett sönderslaget elsystem; historiskt höga bränslepriser; straffskatter (flyg, bil, plastpåsar, el, bensin med mera); arméer av klimatbyråkrater i stat och kommuner; miljöförstörande vindkraftverk; dyra och meningslösa projekt i stor skala (”grön” ståltillverkning utan kol, murar mot havet, påtvingat elbilssystem, höghastighetståg etc). Samtidigt går äldreomsorg och sjukvård på knäna!

Tack Marcus Jones, Postnord, för att du gav dig tid att (försöka) besvara min litania över den alltmer försämrade postservicen. Men jag är väl bortskämd av hur det fungerade tidigare.

I min barndom kom brevbäraren cyklande två gånger - en gång på förmiddagen och en gång på eftermiddagen. Om det inte var lördag förstås, då var det bara en brevbärartur i min lilla hemby.

”Not In My BackYard” (NIMBY) är ett uttryck som betyder att man gärna vill ha t.ex. vindkraft, fler fängelser eller kanske höghastighetståg, men bara inte där jag bor, bara det inte ”drabbar” mig. Ett liknande fenomen tycker jag mig se när det gäller vår flyktingpolitik. Man har en åsikt om stramare flyktingpolitik, men om ett utvisningsbeslut drabbar min vän, arbetskamrat eller granne som jag känner, så protesterar man på olika sätt. Det är fint och förståeligt, men ibland är det som att man inte förstår att en stramare flyktingpolitik faktiskt drabbar enskilda individer. När man möter någon i ögonhöjd, när man ser människan bakom, då vill man inte förstå att det kan vara min röst – eller min tystnad - som har påverkat det beslut som fattats.

Jag tänker till exempel på kvinnan som tvingats till trafficking, som lurats till Europa för att sälja sin kropp och hotas av sin ”kopplare”. Jag tänker på mannen som har uppehållstillstånd i Sverige, skaffat utbildning och jobb i den gröna näringen, men som inte får ta hit sin familj från det krigsdrabbade hemlandet i Asien eftersom han inte har arbete 12 månader om året, inte tjänar minst 20000 (efter skatt) utöver hyreskostnad för en lägenhet på minst tre rum (som han måste ha ordnat innan han kan få hit familjen). Han har inte sett sin fru och minderåriga barn på mer än sex år, även om de ofta ringer och gråter av rädsla. Jag tänker på kvinnan från Mellanöstern som blivit kristen och som därför förkastats och hotas av sin familj i hemlandet. Jag tänker på mannen vars ärr täcker hela ryggen och armarna, efter brännskador och tortyr. Jag tänker på barnen som kom hit som minderåriga och fick uppehållstillstånd, vars pappa lyckades komma efter, men i väntan på Migrationsverkets långa handläggningstider på flera år nu tvingas lämna sina barn (trots fast jobb) och återvända till krigsdrabbat land i Afrika eftersom yngsta barnet under väntetiden hunnit fylla 18 år. Jag tänker på kvinnan som tvingades på flykt från sina föräldrar och sitt land som femåring, som först levt som illegal flykting i ett asiatiskt land, men som för snart 20 år sedan sökte asyl i Sverige första gången. Hon får inte uppehållstillstånd eftersom hon inte kan ”styrka sin identitet”, och hon kan heller inte få resehandlingar till något annat annat land där hon får stanna. Ingen ”vill ha” henne… Jag har mött dem, och så många fler som fått utvisningsbeslut, de har alla namn och ansikten och känslor precis som du och jag. Dessa människor har svårt att själva göra sin röst hörd, och frågan är också om vi vill lyssna? Migrationsverkets uppgift är att försöka följa de direktiv de får, de lagar som finns, de kan inte förändra regelverket. Men bakom de politiska beslut som vi röstar fram finns den enskilda människan som drabbas. Jesus sa: ”Allt vad ni vill att människorna ska göra er, det ska ni också göra mot dem”. Hur vill jag bli bemött om jag tvingas på flykt?

"Allting går att sälja med en mördande reklam". Denna gamla slogan tycks mer aktuell än någonsin. Nu är det Osby kommun som försöker sälja in ett villaprojekt under slogan "Landsbygdsutveckling".

Det som kallas LIS- plan. Ett skrivbordsarbete som någon utvecklat och anammats av våra politiker.

Vi tackar på de konstruktiva kommentarer till vår insändare om stambana för höghastighetståg som publicerades vecka 12. Hör försöker vi ge svar på en del av de synpunkter som lyftes.

Är det inte bättre att satsa på att rusta upp de befintliga järnvägarna?