GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Tänk på samhällsnyttan

Opinion • Publicerad 10 mars 2021 • Uppdaterad 29 november 2021

Replik, Katarina Erlingson Skånska Dagbladet 01/03: Vi instämmer med Katarina Erlingson om att enskilda kan drabbas när något ska byggas för att stor samhällsnytta ska uppnås. Beträffande höghastighetstågen är dock den avgörande frågan om det finns någon samhällsnytta. Underlaget visar att höghastighetsbanor ger liten utdelning i minskade koldioxidutsläpp per investerad krona och har så låg samhällsnytta att de inte kommer kunna bära sitt eget underhåll, då resandeunderlaget är för litet. När det inte finns någon tydlig samhällsnytta, är det då rimligt att enskilda i närheten av banan ska drabbas av denna symbolpolitik? Nej det tycker inte vi!

Det är viktigt att ta in så mycket information som möjligt inför stora beslut. Men Riksrevisionen har kritiserat att det inte görs i fallet med höghastighetstågen. Trafikverkets uppdrag har varit att utreda bygget av höghastighetsbanor, inte att förutsättningslöst utreda den bästa och effektivaste uppgraderingen av järnvägen i södra delen av landet. Det finns inte heller någon problembeskrivning i beslutsunderlaget, som således inte bygger på de fakta Erlingson efterlyser.

Anslutningen till Europa är viktig för Sverige, även här instämmer vi med Erlingson, som verkar ha missat att den europeiska expertisen starkt avråder från att bygga höghastighetsbanor i glesbefolkade områden. Således byggs anslutningen till Norden via Fehmarn bälttunneln inte för höghastighetståg, varken på den danska eller på den tyska sidan.

Det är givetvis önskvärt med breda politiska överenskommelser om det ska göras stora infrastruktursatsningar. Återigen instämmer vi med Erlingson. Politiker som har ryggrad vågar dock säga ifrån när tidigare tagna beslut visar sig vara felaktiga, så som är fallet med höghastighetstågen. Rädda politiker vågar däremot inte ändra sina tidigare ståndpunkter, som att höghastighetsspår skulle vara en viktig klimatsatsning, fastän Trafikanalys tydligt påpekar att nya järnvägar är ett ineffektivt och dyrt sätt att minska koldioxidutsläpp.

Vidare försöker Erlingson linda in ett bristande underlag i ett resonemang om att det behövs gräddfiler för att snabba på särskilt stora projekt. Anledningen till att debatten om höghastighetstågen drar ut på tiden kan dock härledas till bristerna i processen som Riksrevisionen kritiserar, att man inte jobbar från en problembeskrivning utan från en specifik lösning. Att särskilt stora projekt inte skulle behöva genomgå samma process av rättssäkerhet och granskning som övriga investeringsbeslut är ett tvivelaktigt förslag. Det är naturligtvis tvärtom. Det är såklart extra viktigt att stora projekt granskas i alla instanser på ett rättssäkert sätt.

Erlingsons uppmaning att investera skattebetalarnas pengar i högrisksatsningar finner vi minst sagt laddad, framförallt i samband med ett påstående om att det skulle bli billigare att bygga höghastighetsbanor på landbroar - när den kommersiella aktören som har studerat alternativet säger att så inte är fallet. Bygget kan möjligtvis gå snabbare med den föreslagna metoden men prislappen hamnar i samma storleksordning som Trafikverkets beräkningar aviserar.

Politiker behöver absolut stå upp mot folkstormar. De gör dock klokt i att undersöka om en folkstorm grundar sig i lokala olägenheter som är rimliga att acceptera för ett större syfte, eller om viljeyttringarna orsakas av att fler får upp ögonen för tveksamheter kring höghastighetstågen. De som vill resa mycket även i framtiden, men helst vill göra det med en grön stämpel på transportmedlet, är inte en tyst och försynt grupp som Erlingson påstår. De som hittills inte hörts är den lågmälda grupp som anpassar sina liv till att den totala konsumtionen, inklusive deras egna resande, ska kunna minska och inte öka.

För den politiskt obundna gruppen “Stoppa höghastighetsbanan genom Skåne”:

Raissa Kruse,

civilingenjör

Jonas Johansson,

FD ekologi

Anna Jung,

landsbygdsföretagare

Matilda Ohlson,

civilingenjör

Petter Johansson,

civilingenjör

Så här jobbar Norra Skåne med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.