Djävulska luncher slutar ofta under bordet

Bordsgrannarnas frågande blickar bränner i ryggen när jag tar mig upp från golvet och sätter mig till rätta vid bordet i lunchrestaurangen igen. För minst tredje gången den här lunchen försöker jag sätta de trådlösa hörlurarna på plats igen. De svarta pluggarna ramlar ur så fort jag försöker tugga i mig maten och landar på tallriken eller i värsta fall i den mörka heltäckningsmattan som tycks vara standard på de flesta lunchställen. Jag flyger så klart efter för att försöka plocka upp den förargliga tingesten. Och jo, jag har försett pluggarna med de minsta öronkuddarna. Men det hjälper liksom inte. Antingen är jag vanskapt och har betydligt mindre örongångar än andra eller också är mannen normen även när måtten för öronelektronik tas fram av tillverkarna. Vad vet jag?