Polisens spionprogram används mer än väntat
Övervakningen kan användas vid misstankar om allvarlig brottslighet, men kräver domstolsbeslut. Metoden går ut på att polisen och säkerhetspolisen exempelvis får ta sig in i datorer och andra typer av teknisk utrustning som används för kommunikation, till exempel mobiltelefoner, för att kunna avläsa exempelvis lösenord, chattmeddelanden och för att se vilka appar som används.
Sedan metoden blev möjlig 1 april i fjol har Sveriges domstolar fattat beslut i nära 500 ansökningar, enligt siffror från Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden. Hur många fall som har godkänts vill inte nämnden svara på, men nämndens ordförande Gunnel Lindberg uppger för Ekot att det normalt sett är ganska få avslag på den här typen av tvångsmedel.
När lagen kom till gjordes bedömningen att den här sortens övervakning skulle användas i liknande omfattning som buggning, vilket godkänns omkring 100 gånger per år.
Lagen är tidsbegränsad och ska gälla i fem år, därefter ska den utvärderas.
Hemlig dataavläsning innebär att myndigheterna i hemlighet får installera mjuk- eller hårdvara i en dator, mobil eller surfplatta för att exempelvis läsa av meddelanden och avlyssna samtal i krypterade appar.
Metoden får användas vid misstanke om brott med minimistraff två års fängelse.
Det kan också handla om att aktivera mikrofonen eller kameran i en utrustning och på så sätt hämta in tal och rörliga bilder. Då krävs misstanke om brott med minimistraff fyra års fängelse.
Polisen, tullen, Säpo och Ekobrottsmyndigheter får använda metoden.
Den hemliga dataavläsningen får användas i vissa förundersökningar, i underrättelsesyfte och vid särskild utlänningskontroll.
Tillstånd för hemlig dataavläsning ska ges av domstol.
Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden utövar tillsyn.
Källa: Regeringen
