GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Inte bästa skivan – men bästa minnet

Ur min skivhylla • Publicerad 17 april 2021 • Uppdaterad 24 november 2021

En musikgrupp i min skivhylla går inte att hoppa över. När jag räknar skivomslagen för denna grupp är det tretton plattor, flest bland artisterna i hyllan. (Manfred Mann, Beatles och Bob Dylan är inte långt efter).

Gruppen är Pink Floyd, och av de skivorna är det naturligtvis ”The Wall” jag väljer.

Kanske inte för att den i mitt tycke är deras bästa platta. ”Dark side of the Moon” och ”Wish you were here” är också höjdare. Orsaken är att jag vid två tillfällen sett uppförandet live av ”The Wall”. Första gången på Earls Court i London augusti 1980 och andra gånger i Dortmund februari 1981.

Första gången var konserten avslutning på ett tågluffande i Europa (när Interrailkortet kostade några hundralappar). Hur jag lyckats köpa biljetter är svårt att komma ihåg. Jag hade ingen fax eller dator. Men biljetterna hämtades på ett litet musikförlag i London och lyckan var gjord.

Skivan påminner också om inköpet av min första stereoanläggning, ungefär vid samma tid. Skivan var med när ljudanläggningen skulle testas. Anläggningen har faktiskt hängt med till dags dato.

Mycket är skrivet om denna supergrupp vars musik lever upp ibland tack vare Roger Waters, en av ursprungsmedlemmarna, och den som skapade ”The Wall”.

Jag hade ingen fax eller dator. Men biljetterna hämtades på ett litet musikförlag i London och lyckan var gjord.

Så här säger Waters om albumet, som hämtade inspiration från hans uppväxt:

”Mina första år som vuxen var nedtyngda av känslor av mindre mindervärdighet och obetydelse. På fester var jag den där svartklädda killen som alltid stod i ett hörn och blängde på folk. Detta försök att se cool ut är egentligen bara ett uttryck för ungas rädsla. Jag var definitivt livrädd. Att skriva The Wall var en del av en process där jag befriade mig från många av de neuroserna, och vissa av rädslorna. Rädsla är väldigt skadligt. På många sätt är den privata rädslan lik den som föds i nationer och ideologier. Vi bygger upp ett försvar och en fruktan för andra; alla dem som inte är som vi.” (Pink Floyd – Musiken, människorna, myterna, Bengt Liljegren Historiska Media 2010).

Både livekonserterna, och senare också filmen med Bob Geldof i huvudrollen som Pink Floyd, blev publiksuccéer. Men inte alla musikskribenter var lika hyllande.

Mig gjorde skivan stort intryck på. Både musik och texter.

”When I was a child I had a fever

My hands felt just like two ballons

Now I got that feeling once again

I can´t explain, you would not understand

This is not who I am

I have become comfortably numb”.

Från låten ”Comfortably numb” som också kan avnjutas på lp:n ”Roger Waters The Wall Live in Berlin” som spelades in i Berlin den 21 juli 1990 efter murens fall.

Låten sjungs här av Van Morrison, helt magiskt. På konserten medverkade också Östberlins radioorkester och radiokör samt en militärorkester från Sovjetunionen. Där skulle man varit med.

Hans BryngelsonSkicka e-post
Så här jobbar Norra Skåne med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.