Annons

Garnbrist när stickning trendar

En stickning kan vara den perfekta hemmahobbyn under en pandemi. Så verkar många tycka både i Sverige och globalt – för nu har sticktrenden lett till garnbrist.
Lund • Publicerad 24 april 2021 • Uppdaterad 25 november 2021
Mest efterfrågat är garn till islandströjor. Det går åt tio nystan till en tröja. Marie Wirensten på Garnpunkten i Dalby har bara 30 nystan kvar och när det kan levereras fler är oklart.
Mest efterfrågat är garn till islandströjor. Det går åt tio nystan till en tröja. Marie Wirensten på Garnpunkten i Dalby har bara 30 nystan kvar och när det kan levereras fler är oklart.Foto: Johan Nilsson/TT

Det handlar både om äldre, erfarna handarbetare som har plockat fram stickorna igen och en stark trend bland yngre, som hämtar inspiration av både influencers och av varandra på nätet.

– Intresset har ökat för stickning sedan pandemin kom. Jag har många fler kunder, säger Marie Wirensten som driver Garnpunkten i Dalby utanför Lund.

Annons

Hon hade tur, för precis när hon flyttat till större butikslokaler inne i centrala Dalby kom boomen. Hon får ofta höra av kunder att "jag har inte stickat på 20 år, men nu har jag börjat igen". Men det kommer också många yngre nybörjare.

Hajp för "lopapeysan"

Särskilt populär är den isländska naturullen, som är vad som behövs om man ska sticka sig en egen "lopapeysa", som den klassiska islandströjan heter på isländska.

Inköpschefen hos den största garnimportören, Järbo garn, talar om en jättehajp för islandströjan i hela Norden:

– Efterfrågan på isländskt garn är mycket, mycket större än vad de klarar av att producera på Island. Vi har fått ungefär en tiondel av det vi har orderlagt. Det är leveranstider på upp till ett år, säger Gustaf Martinsson.

Men det är också brist på de lite billigare akrylgarnerna, både på grund av den stora globala efterfrågan och på grund av pandemirelaterade svårigheter för de stora producenterna i Indien och Turkiet.

– Där har produktionen periodvis legat nere och när produktionen är igång får de inte ut lika mycket, eftersom de kan inte kan ha alla maskiner i drift när man måste hålla avstånd inne i fabrikerna, säger Gustaf Martinsson.

Vill känna efter själv

Trots att en stor del av garnerna säljs via nätet finns behovet av fysiska garnbutiker kvar.

– Man vill känna efter själv: Är garnet mjukt? Är det den här känslan jag vill ha? Hur ser färgen ut i verkligheten? säger Karin Egrelius, som driver butiken Inte bara garn i Sundbyberg.

Även hon pekar på islandsull och akrylgarn som de stora bristvarorna, men i många fall kan kunderna tänka sig andra alternativ. Många kunder kommer in i butiken och ber om tips, de vill bara ha någonting kul att göra.

– Det är mycket tröjor och så är det sockor, sockor, sockor. Folk stickar hur mycket sockor som helst, vi kommer inte att behöva frysa om fötterna den närmaste tiden, säger Karin Egrelius.

Annons

Men sedan har hon en annan kundgrupp, som är mycket specifik i sina önskemål. De följer olika nätsajter om stickning och plötsligt är det många kunder på en gång som kommer in och efterfrågar exakt samma garner. Då kan garnbristen ställa till det.

"En större värld"

– Det är en större värld än man tror. Det är väldigt många som lever och andas stickning, säger Madelene Linderstam, innehållsansvarig på Järbo garn.

Denna värld har egna influencers med mängder av följare. På diverse nätsajter hittar man tips och stickbeskrivningar.

Den som vill sticka tillsammans med andra kan delta i en knit-along. Då börjar alla med att köpa in samma garner och stickor för att sedan på ett givet datum börja sticka efter samma stickbeskrivning. Under processens gång kan deltagarna lägga ut bilder på sin stickning och ställa frågor till andra som håller på med samma projekt.

Karin Egrelius ser både för- och nackdelar med att driva garnbutik under pandemin:

– Det är alltid väldigt jobbigt att behöva säga "nej, tyvärr, det är slut hos leverantören". Men annars är det ju lättare på så sätt att det är så många som vill ha någonting att göra.

Cecilia Klintö/TT

Marie Wirensten på Garnpunkten i Dalby.
Marie Wirensten på Garnpunkten i Dalby.Foto: Johan Nilsson/TT
Fakta: Islandströjan

Den isländska fåren har sitt ursprung i Norge och kom dit med de norska utvandrare som slog sig ner på den nordatlantiska ön i slutet av 800-talet och framåt. Fårstammen har hållits isolerad och anpassat sig till det tuffa klimatet.

Fåren går på bete på det isländska höglandet hela sommarhalvåret. De skyddas av två lager av ull, som har olika karaktär. Det yttre lagret består av längre hårstrån som skyddar mot regn. Under detta finns ett lager med kortare, mjukare hår som skyddar mot kyla.

I islandströjorna används garn som innehåller båda hårtyperna, vilket gör tröjorna både varma och vattenavvisande.

På isländska kallas tröjan lopapeysa, eftersom garnet heter lopi och tröja på isländska heter peysa.

Källa: icewear.is

Så här jobbar Norra Skåne med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons