Grisbök testas mot den invasiva parksliden
– Det finns en uppsjö av metoder. Av dem har vi valt två, en är grisarna och en är värmebehandling. Båda metoderna är på den nivån att de har viss effekt, men det finns inte riktigt vetenskapliga test, säger Tina D'Hertefeldt, som forskar om växtekologi på Lunds universitet.
Att grisarna väckt intresse beror på att de till skillnad från många andra djur fokuserar på det som växer under marken, när de letar mat. Om parkslide ska utrotas från en plats är det deras jordstammar under marken som måste bort.
– Grisar är jätteduktiga på att böka upp och vi ska studera hur mycket de hittar de här och äter dem, säger Tina D'Hertefeldt.
Den avgörande frågan är dock hur parkslidens jordstammar mår efter att ha tuggats sönder och passerat genom mag- och tarmkanalen på en gris. Det är en vedartad struktur med vilande knoppar. Dödas knopparna av grisens magsyra eller kan de börja växa igen när de kommit ut och dessutom befinner sig i en hög med svingödsel?
– Många fröer är anpassade för att behöva gå igenom ett djurs matsmältning innan de kan gro. Nu är detta inte ett frö, men det är en ganska stark struktur.
I försöket, som förbereds nu och inleds sommaren 2022, kommer två jämnstora grisar att hägnas in i olika parkslideansamlingar. Då kommer det att visa sig om grisarna bökar tillräckligt djupt för att komma åt alla jordstammar och hur stor aptit de har på dem.
Här saknas innehåll
Parallellt undersöks hur effektivt parksliden kan bekämpas med värme. I försök på universitetet ser forskarna att hög värme kan ta död på parkslide, men frågan är hur metoden kan användas praktiskt ute i trädgårdar och natur.
Andra invasiva arter, som till exempel jätteloka, kan bekämpas med hetvatten, men parksliden växer på ett helt annat sätt.
– Den växer horisontellt, så det är svårt att veta var den är och det är svårt att veta hur djupt ner den går. Vi har sandiga marker, vi har steniga marker, vi har lera – hur fungerar värmen i dem? Vi vet inte heller riktigt vilka grader som måste till.
Att nya metoder för att bekämpa parksliden tas fram är nödvändigt, konstaterar Tina D'Hertefeldt. Det kemiska bekämpningsmedel som fungerar, glyfosat, håller på att fasas ut och dessutom har många verksamheter fattat principbeslut om att inte använda kemiska bekämpningsmedel.
Samtidigt vittnar exempelvis Trafikverket om vilka problem parksliden kan ställa till med på vägar och järnvägar. För husägare kan parksliden bli ett allvarligt problem om den växer in i rör eller asfalt.
Cecilia Klintö/TT
Parksliden kommer ursprungligen från Japan, Korea, Taiwan och Kina. Den började importeras till Europa från Japan på 1800-talet för att planteras i slottsparker och har därefter förvildats.
Den utmärker sig genom en kraftig tillväxttakt hos jordstammarna och kan ställa till problem då dessa tränger igenom asfalt och tar sig igenom dränering, betong och avlopp.
Den tränger effektivt undan andra växter och påverkar den biologiska mångfalden. Andra arter blir utkonkurrerade då parksliden täcker och skuggar stora områden.
Parksliden sprider sig via rotskott, eller genom att små fragment av den följer med rinnande vatten eller finns kvar i jordmassor som flyttas av människor. Det behövs bara en liten bit av stammen eller rotsystemet för att den ska kunna börja växa på ett nytt ställe.
Källa: Artdatabanken (Sveriges lantbruksuniversitet)
