Om första sprutan och att dra gränser

Känslorna inför att ta den första sprutan mot Covid 19 var helt ärligt blandade. Visst skulle jag vaccinera mig. Absolut. Men när dagen väl var inne så pirrade det lite i magen både av förväntan och bävan. Ni vet. Snabbt har det gått. Och vad vet vi om reaktionerna på vaccinet om några år? Inte jättemycket förstås. Trots det så har jag inte tvekat. Inte minst av ren solidaritet. Så glad i hågen, jaja, lite överdrivet kanske. Så med förväntan i hågen, rättare sagt, begav jag mig till vårdcentralen i Knislinge för att få den första sprutan. Det kändes rent av lite märkvärdigt.