GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Lyssna på kritikerna

Opinion • Publicerad 25 maj 2021 • Uppdaterad 25 november 2021

När Nyamko Sabuni i söndags höll sitt tal under Liberalernas riksmöte var det inte riksmötets ledamöter som hon vände sig till i första hand. Hon pratade till mig och dig och alla andra väljare i största allmänhet. Det är inget konstigt med det. Alla partiledare gör likadant när de får chansen att nå ut till en större publik.

Det märkliga är att hon inte mer än i en bisats vände sig till sina kritiker inom partiet.

Under helgen hördes inga kraftiga protester mot partiledningens linje Det var samling som gällde. Allt annat hade förstås varit en kioskvältare. Men partiet förblir splittrat. Uppskattningsvis en tredjedel av de aktiva ogillade beslutet om SD-samarbete, och några av dem har redan lämnat partiet.

Frågan är om det gör så mycket. Liberalerna är ett litet parti och en tredjedel av något litet är förstås pyttelitet. Så vem bryr sig om Skåneprofilen Christer Nylander och några andra överger Liberalerna och gör något annat i framtiden.

Jag raljerar inte. Det som just nu händer inom Liberalerna illustrerar väl utvecklingen inom hela partiväsendet. Om vi går tillbaka drygt 30 år så var ungefär var sjätte svensk med i ett politiskt parti. Alla var förstås inte aktiva, och en del visste inte ens om att de var inskrivna i ett politiskt parti. Trots det, antalet partipolitiskt aktiva har stegvis minskat under senare decennier. Och ingenting säger att nedgången avtar. Idag är det knappt var tjugonde som tillhör ett politiskt parti.

Det här betyder att partierna har förlorat en massa händer och fötter, som framför allt under valrörelser hjälper till att sprida budskapet. Än viktigare är att partierna inte längre har samma fysiska närvaro i fikarum, i trappuppgångar och i alla andra sammanhang där det pratas politik.

Det behöver inte vara ett stort demokratiskt problem. Som sagt, partier och partiledare kan nå ut på andra sätt, och sociala medier innebär nya och helt andra möjligheter till kontakt mellan makten och medborgarna.

Alltså kan man tycka att Nyamko Sabuni gör det självklara när hon mer eller mindre struntar i att föröka rädda kvar kritikerna inom det egna partiet.

Nej, jag tror att hon underskattar medlemmarnas betydelse. Svenska väljare röstar först och främst på partier, men personerna spelar en allt större roll. Enskilda individer kan både stjälpa och hjälpa sitt parti. Det har inte minst just Christer Nylander visat men också andra skåningar som Torkild Strandberg och Philip Sandberg. Och när vi närmar oss ett val som med stor sannolikhet kommer att handla mycket om äldrefrågor och pensioner borde partiledningen rimligen göra sitt yttersta för att hålla Barbro Westerholm på riktigt gott humör.

Jag hade förstås inte förväntat mig att Sabuni skulle ha backat från sin linje. Partiet har gjort sitt val. Men jag har skrivit det förut och gör det igen; när det gäller synen på SD finns en skillnad, men när det gäller sakfrågorna är det svårt att spåra en avgrundsdjup konflikt i partiet. Alltså borde det inte ha varit omöjligt för Sabuni att noga betona att hon tar sina kritikers oro på stort allvar.

Jag trodde att hon skulle ta chansen att visa sina kritiker och alla andra som lyssnade på talet att även en pytteliten tredjedel kan vara en viktig del av ett parti.

Lars Stjernkvist
Så här jobbar Norra Skåne med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.