Naturen får fritt spelrum i Värmland

Att resa med tåg genom Värmland är rogivande. De stora spegelblanka sjöarna avlöser varandra och ramas in av skogsklädda åsar. Husen är få och glest utspridda. Ibland skymtar små kyrkbyar och andra mindre samhällen. Som landskap är Värmland ett förträffligt val för alla intresserade av friluftsliv.

Jag kliver av tåget i Arvika och tar mig vidare till Jössefors, där det holländska paret Brenda och Michel Muys driver Guesthouse Eleven. Det är drygt tio år sedan de köpte ortens gamla skola och förvandlade den till ett charmigt och smålyxigt pensionat. Michel ler stolt när jag frågar hur de fått huset, som överblickar ett eget hörn av sjön Glafsfjorden, i så fint skick.

–  Det är jag själv som gjort allt.

Michel är byggnadsingenjör i grunden och renoveringen har följt konstens alla regler. I dag finns till och med en spa-avdelning i källaren. Visst har pandemin drabbat verksamheten, men denna sommar hoppas man vara i gång på samma sätt som tidigare år. Besökarna brukar vanligtvis komma från hela världen.

–  Förutom svenskar och norrmän bokar många tyskar, belgare och fransmän. Vi har också årligen en del svensk-amerikaner som söker sina rötter, berättar Michel.

Guesthouse Eleven utgör en perfekt bas för att upptäcka omgivningarna. Med en av pensionatets kanoter gör jag en härlig utflykt i Glafsfjorden. Vattnet är så stilla att himlen tycks ha somnat på vattenspegeln. Med paddeln gräver jag spadtag bland molnen. Färden går till naturreservatet Bergs Klätt längst ut på en halvö. På vägen glider jag förbi trana, häger och bäver. Vid en strand i naturreservatet lägger jag till och äter min medhavda matsäck. Senare, tillbaka på pensionatet efter paddlingen, smakar Brendas hemlagade älggryta med rödvin och svamp underbart.

En dryg timme från Arvika ligger länshuvudstaden Karlstad. Här möter jag Jenny Nohrén från Visit Värmland, som guidar mig runt i denna promenad- och cykelvänliga stad. Längs Klarälven kan man på fem minuter gå från de historiska kvarteren vid Almen-torget ut till fridfulla Sandgrundsudden med Värmlands museum och konsthallen Sandgrund, folkkäre konstnären Lars Lerins eget museum.

Vi fortsätter bort till den nya stadsdelen Inre Hamn, ett område med genomtänkt arkitektur och ombyggda hamnmagasin där krogar och restauranger nära vattnet blir en naturlig träffpunkt sommartid. Men var ligger Vänern?, undrar jag.

–  Vänern? Överallt, säger Jenny Nohrén med ett skratt.

Hon syftar på Karlstads läge mitt i Klarälvens stora floddelta som ger staden dess karaktär och där Vänern väntar utanför.

Den som vill uppleva Karlstad från cykelsadeln har mycket att välja på. Söderut är det nära till vackra Hammarö med flera badstränder och Marieberg, stadens eget Skansen. Själv prövar jag att cykla en bit av Klarälvsbanan som går norrut från Karlstad. Eftersom den nio mil långa cykelleden löper på före detta banvallar är det lättrampat. Långa raksträckor ger en avkopplande och barnvänlig cykling.

Även västra Värmland är ett litet paradis vad gäller friluftsliv. Här ligger Kristinehamn, en mysig sommarstad som har haft en historisk betydelse som utskeppningshamn för järnmalmen från Bergslagen. Många gamla fina byggnader i stadskärnan finns kvar från den tiden.

För aktiviteter finns många alternativ, som kajak, vandring, cykling, segling, golf och fiske. Inte minst är Kristinehamn porten till norra Vänerskärgården, den kanske mest underskattade delen av Värmland.

– Ja, många känner faktiskt inte till vår skärgård, säger Linnea Palmkvist på Turistbyrån i Kristinehamn.

Vi kör ner till stadens berömda Picasso-skulptur, som står på en udde där Vänern öppnar sig till ett hav omgivet av skärgårdsnatur. Inte långt från skulpturen hittar vi släta hällar att ha en minnesvärd fikastund på. Vidder, stillhet och frihet från trängsel har Värmland i överflöd.

Anders Pihl/TT