Sätt rosa färg på maten
Känslan av att dra upp en näve späda rädisor direkt ur jorden, skölja dem i utekranen och knapra i sig dem på stående fot slår det mesta. Den där krispiga konsistensen och den lätt pepparrotsstingiga ettrigheten är totalt oemotståndlig och lätt beroendeframkallande.
För har man ätit en vill man bara ha fler. Som chips – fast både snyggare och nyttigare.
De små godingarna är nämligen inte bara vackra att se på och goda att knapra på – de är dessutom supernyttiga ur alla möjliga aspekter. Så det finns all anledning att kalasa på rädisor så länge säsongen är i full gång.
De är dessutom lätta att odla själv och har den stora fördelen att de kan skördas flera gånger. Bara man ser till att vattna dem ordentligt, annars riskerar de att bli träiga och på tok för skarpa i smaken.
Har du inte testat att blanchera rädisor (alltså koka dem lätt) rekommenderas det å det varmaste. De får en ljuvlig blekrosa färg och en kanonhäftig konsistens som hamnar i ett fascinerande ingenmansland mittemellan knaprig och mjäll.
Rädisor är egentligen en förädlad form av rättika, den betydligt större och vita rotfrukten som har liknande smak och konsistens. Dess peppriga smak kommer från substansen senapsolja. Det finns massor av olika typer av rädisor. Från de avlånga vita som kallas istappar, till runda små röda, intensivt ceriserosa med vit topp och mörkt lila. Gemensamt för dem alla är att de är extremt dekorativa och fyller sin plats i allehanda sallader.
Börjar de se lite ledsna ut är det bara att fylla vasken med iskallt vatten och låta dem få sig ett kalldopp i en halvtimme eller två. Det är trots allt krispet man vill åt.
Mia Gahne/TT
"Den där krispiga konsistensen och den lätt pepparrotsstingiga ettrigheten är totalt oemotståndlig och lätt beroendeframkallande."
4 portioner, 30 minuter
Tabbouleh är en fantastisk matig sommarsallad som passar till det mesta. Här har jag tjongat till det med extra sting och krisp från rädisor.
1-2 knippen rädisor
2 dl bulgur
1 tärning grönsaksbuljong
1/2 gurka
1 gul paprika
1-2 chilifrukter
1 rödlök
1 stor knippa bladpersilja
1 stor knippa/2 krukor mynta
olivolja
1 citron
flingsalt
nymalen svartpeppar
Gör så här:
1. Lägg rädisorna i kallt vatten en stund i förväg så att de blir riktigt krispiga.
2. Koka bulgur enligt instruktionerna på förpackningen, men tillsätt buljongtärningen.
3. Hacka under tiden alla grönsaker (inklusive rädisorna) så fint du har tålamod till (ju finare desto godare). Finhacka örterna (spara lite till dekor) och vänd ner i den kokta bulgurn tillsammans med grönsakerna.
4. Tillsätt en generös skvätt olivolja. Pressa över citronen och smaka av med flingsalt och peppar. Blanda väl och garnera med de sparade örterna.
5. Servera som tillbehör till kött, fågel eller fisk, alternativt som enklare lunchrätt. Stekt halloumi eller smulad feta är också gott att blanda i.
2-3 portioner, 20 minuter
Det händer något magiskt när man blancherar rädisor. De får en ljuvlig blekrosa färg och superhäftig konsistens. Som gjorda för att dippa i en örtstinn chimichurrisås.
1-2 knippen rädisor
1/2 dl olivolja
1 msk rödvinsvinäger
1 msk citronsaft
1 dl persilja, finhackad
1/2 dl koriander, finhackad
1 klyfta vitlök, finhackad
1 schalottenlök, finhackad
flingsalt (+ extra att doppa i)
nymalen svartpeppar
Gör så här:
1. Ansa rädisorna.
2. Blanda olivolja, vinäger och citronsaft med persilja, koriander, vitlök och schalottenlök. Du kan också köra alltsammans med mixerstav.
3. Smaka av med lite salt och peppar. Chimichurrin går att förbereda, den smakar bara mer om den får stå till sig.
4. Koka upp lättsaltat vatten i en kastrull och lägg i rädisorna. Låt sjuda i 2-3 minuter eller tills de börjar bli lätt rosa. Slå av vattnet.
5. Servera rädisorna ljumna med chimichurrin och extra flingsalt att doppa i. Kanske med en brödbit för att suga upp det sista av den goda dippen.
2 portioner, 10 minuter + 30 minuters marinering
Det här är husets återkommande sommarfavorit. Med en krämig burrataost blir den helt suverän, men en schysst mozzarella funkar också. Ta två ostar om ni är fyra.
1 knippa rädisor
2 vitlöksklyftor
1 gurka
1 liten nypa chiliflakes
1/2 tsk socker
1/2 tsk salt
1 lime
olivolja
1 kruka basilika
1 burrata
flingsalt
nymalen svartpeppar
Gör så här:
1. Ansa rädisorna och skär dem i kvartar.
2. Skala vitlöksklyftorna och tryck till dem lätt med knivbladet. Skala gurkan lite slarvigt, dela på längden och skär sedan i tjocka skivor.
3. Lägg vitlök, gurka, chiliflakes, socker, salt och limesaft i dubbla plastpåsar. Förslut, skaka väl och kläm lätt på påsen så att gurkan börjar vätska sig. Låt vila i rumstemperatur i 30 minuter.
4. Låt rinna av, men spara vätskan och ta bort vitlöken. Vispa ihop den sparade vätskan med lite olivolja till en dressing. Blanda väl med rädisor och basilika (spara lite till dekor). Salta och peppra.
5. Arrangera på ett fint fat. Placera burratan i mitten, alternativt bryt den i grova bitar och fördela överst. Ringla på lite extra olivolja. Strö över flingsalt och peppra lite extra. Garnera med extra basilika.
Folklore Albariño (6263), 99 kronor.
Alkoholfritt: Edenvale Pinot Gris (1914), 79 kronor.
1. Proof Kissing Giants Prickly Pear Margarita Gose – Underbart fräsch suröl med lätt sälta.
2. La Spinetta Il Rosé di Casanova – Suverän noshörningsrosé.
3. Mixad vattenmelon med Ramlösa, mynta och lime – Läskande sommardrink med eller utan alkohol.
Det finns sommarnöjen, och så finns det sommarnöjen. Vissa av dem är ätbara. För mig finns det få saker som får mig att känna mig så närvarande som att sitta och skrapa potatis på en kökstrappa.
Eller att försöka komma på hur länge jag bör vattna ur den salta sillen som väntar på stekpannan. Åka iväg till fiskbutiken och spontanshoppa rökt röding bara för att jag inte har provat det förut. Att kunna strosa ut barfota och plocka färska örter från egen täppa att strö i maten är för mig en lyx i limousinklass.
På sommaren förhöjs dessutom ambitionsnivån ett snäpp. Matlagningslusten vaknar till liv på nytt efter den sömniga vinterdvalan och det mesta känns görbart. Det är till exempel bara gryningssolen över sommarhagen som kan få mig att studsa upp ur sängen klockan sju och sätta en bröddeg. Bara för att jag kan - plus att det får köket att dofta något så in i bomben himmelskt.
Strimla gräslök fint, fint, fint, snoppa jordgubbar, ansa sparris, hacka färsklök, vänta ut rödbetskoket – plötsligt är det inget som känns jobbigt, utan enbart lustfyllt. Dessutom blir det en ytterst välbehövlig laddning av pandemitrött kropp och själ.
Något som förhöjs ytterligare ett par hundra snäpp av att kunna traska i träskor på grusvägen till brevlådan och hämta morgontidningen. Tryckt på äktapapper!