GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Berest pedagog har hittat hem

Birgitta Schlegel gillar att vara i hetluften och söker sig gärna till utmaningar. Men i februari 2020, strax innan pandemin blev känd i Sverige, var hon på andra sidan jordklotet, i Tasmanien, långt bort från hem och familj. Plötsligt var jobbuppdraget inte kul längre. Hon ville faktiskt hem.
– Jag ville absolut inte bli sittande i karantän, säger Birgitta Schlegel.
Personligt • Publicerad 21 juli 2021 • Uppdaterad 24 november 2021
Birgitta Schlegel trivs vid havet vid sydkusten.
Birgitta Schlegel trivs vid havet vid sydkusten.
Foto: Catharina Nilsson

Det fanns inga studenter som flanerade som vanligt på gatorna. Det var faktiskt nästan helt dött i Hobart, Tasmaniens största stad.

Birgitta Schlegel som var där i rollen som ciseron blev upplyst av sina lokala kollegor att hennes mat- och vinresenärer skulle bli de sista som serverades på den lokala krogen på ett bra tag.

På andra sidan jordklotet började stängningen av samhället tidigare än i Sverige. Tjejen som alltid hade klättrat högst upp i träden som barn, stegat först ut när isen lagt sig och tackat ja till alla förslag som låter kul, började tappa smak för reseuppdraget.

– Det var inte det att jag var rädd att bli sjuk, utan jag ville absolut inte bli sittande i karantän länge, långt bort från min familj, berättar hon.

Hem till Sverige

Maken Peter satt hemma i Mossbystrand och pratade med sina familjemedlemmar via skärmen. Dottern Wilma befann sig på en annan plats i Asien.

Makens oro smittade av sig på både mor och dotter och de tog besluten att avbryta sina uppdrag och resa hem. Birgitta fick spendera ett antal dygn på en båt till Nya Zeeland när hon väl bestämt sig. Och därefter flyga till Singapore, vidare hem.

– Jag var helt tom när jag kom hem, berättar Birgitta.

Hon förlorade en stor del av sitt yrkesliv under överrumplande former. Lön, alla kontakter, allt som hon byggt upp under mycket lång tid.

– Jag tror inte att jag någonsin kommer att träffa dem igen. Ett pang, bom, avslut. Därför kände jag mig tom. Det var nog en chock. Men jag är tacksam över att jag hade en annan karriär att falla tillbaka på.

Profilen

Namn: Birgitta Schlegel

Ålder: 58 år

Bor: I Mossbystrand.

Familj: Maken Peter, dottern Wilma och sonen Viktor.

Gör: Lärare. Har även jobbat som översättare och föredragshållare med fokus på krigshistoria.

Intressen: - Jag går alltid all in vad gäller mina intressen, men de kan variera. En plats som Alaska kan fascinera och så läser jag in mig på den, eller så tar jag fram stativet och målar, eller läser historia. Jag är certifierad guide i 1800- och 1900-tals historia.

Motto: - Jag älskar måndagar, jag har alltid gillat mina jobb.

Det här gör jag i sommar: - Lär mig spanska, det kan alltid komma till användning.

Birgitta Schlegel är uppvuxen i Småland där hon levde rövare i skogarna, hoppade långt, klättrade högt och lekte ”indian och cowboy”.

– Mamma sade att jag skapade mest bekymmer, lika mycket bekymmer som de andra tre tillsammans.

Barndomen med mamma, pappa och tre syskon var äventyrlig och lekfull. Hon tillbringade det mesta av tiden utomhus och kom bara in när mamma hoade som en gök. Det betydde, dags för mat.

Birgitta Schlegel vid Mossbystrand.
Birgitta Schlegel vid Mossbystrand.
Foto: Catharina Nilsson

Självförtroende och mod

Av sin mor ärvde hon ett starkt självförtroende och av sin far mycket mod.

När Birgitta inte härjade i skogen spelade hon piano, fiol och dragspel och sjöng i kör. Blott 19 år gammal stegade hon in hos rektor på skolan och talade om att hon ville ha tjänsten som musik- och svensklärare åt en sjundeklass.

– Jag är väldigt duktig, musik kan jag, berättar hon att hon framförde till rektorn, och fortsätter:

– Självförtroendet var det inget fel på.

Hon fick tjänsten, och det har format stora delar av hennes liv. Precis som sin mor har hon sökt sig till uppdrag och jobb där hon får undervisa.

Halva sitt yrkesliv har hon kommit att spendera i skolans värld, och den andra halvan i resebranschen, och ofta har intresset för språk, musik, samhälle och historia, rymts inom ett och samma uppdrag, till exempel då hon under tio års tid var utbildningsledare och lärare på Turismlinjen på Östra Grevie folkhögskola.

Abbekås songgroup

Musikintresset har varit livaktigt under hela livet och det fanns en tid då hon tänkte bli professionell musiker. Men hon läste till samhällsvetare och kommunikatör vid Lunds universitet istället och fortsatte musicera på fritiden.

När maken Peter och hon blev föräldrar till två barn fortsatte de att göra musik inom familjen. Det ledde bland annat till det etablerade och långvariga projektet med Abbekås songgroup. De brukade underhålla live och finns inspelade på cd.

Maken hittade hon vid Gardasjön i Italien. Birgitta trivs som bäst när det är lite dramatiskt och kommer då till sin rätt.

När hon var 30 år ringde telefonen och Birgitta satt och läste medicin, alltid pigg på att utveckla en ny kunskap, och drömde om att sadla om och bli läkare. Men så blev det inte. För en röst i telefonen var väldigt övertygande om att det var viktigt att Birgitta skulle rycka ut och ta hand om en grupp resenärer i Italien som blivit utan reseledare.

Hon trodde inte att hon skulle komma fram levande på detta räddningsuppdrag eftersom ett åskväder bröt ut under nattflygningen. Birgitta var lite darrig i knäna när hon kom fram och hennes nya kollega Peter tog emot henne vid flygplatsen, och då blev hon än svagare i knäna.

– Han hade bruna ögon, ett stort leende och stod där och var så lugn och cool. Jag var omskakad och det hela var dramatiskt, berättar hon.

Resten är historia som det brukar heta. Det var samme man som uppmanade henne att flyga hem innan det blev för sent i februari 2020, och när Birgitta halvt om halvt motvilligt avslutade sitt reseuppdrag upptäckte hon att det var skönt att komma hem.

– Det var fantastiskt, helt rätt. Men det hade jag inte kommit på själv, utan pandemin, säger hon.

Kul att jobba som pedagog

Det var roligt att undervisa igen.

Allt resande har varit uppiggande mentalt men tidsskillnaderna har varit påfrestande för kroppen.

– Jag visste egentligen inte hur sliten jag var. Det här är som rena efterrätten för mig, att få komma hem och få det så här bra igen.

– Att få umgås med familjen. Vi sitter alltid och äter en timme tillsammans, då pratar vi och löser världsproblemen.

Birgitta Schlegel vid Mossbystrand.
Birgitta Schlegel vid Mossbystrand.
Foto: Catharina Nilsson
Birgitta Schlegel hemma i sin trädgård.
Birgitta Schlegel hemma i sin trädgård.
Foto: Catharina Nilsson
Birgitta Schlegel gillar att promenera och vandra i naturen.
Birgitta Schlegel gillar att promenera och vandra i naturen.
Foto: Catharina Nilsson
Catharina NilssonSkicka e-post
Så här jobbar Norra Skåne med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.