Hemester i kulturen

En tur till skrivandets plats

Novellen skulle utspela sig i Västra hamnen och här vid kanalen finner huvudkaraktären en speciell groda.
Foto: Matilda Arborelius
Kultur och nöje
Skåne
Hemester, del 5 I kultur- och nöjesredaktionens sommarserie om platser i Skåne vi gillar lite extra har Matilda Arborelius med hjälp av några skånska författare begett sig till skrivandets plats. Med deras guidning har hon skrivit en novell som utspelar sig i Västra Hamnen. Här kan ni följa skrivprocessen och kanske själva få hjälp att hitta till skrivandet.

En plats jag tycker väldigt mycket om är skrivandets plats. Men den kan vara svår att hitta. En skrivandets plats kan vara både en fysisk plats för skrivro, fysisk plats att inspireras av men också en slags sinnets plats, det där egna rummet Virginia Woolf talade om, en plats man måste försätta sig i.

Var finns de här platserna i Skåne? Hur hittar alla vi aspirerande författare dit?

Redan prenumerant?
1 kr första månaden
Alla Premiumartiklar för 1 kr första månaden, därefter dras 99 kr per månad. Bindningstiden är aldrig mer än en månad. Säg upp när du vill.
Ingår i Norra Skåne Premium
  • NorraSkåne.se - Alla artiklar på NorraSkåne.se
  • Norra Skåne-kortet - Förmånliga erbjudanden varje månad
  • Nyhetsbrev - Senaste nytt direkt i din meljkorg

Hemester i kulturen

Norrviken bjuder på skogens magi

Skogsdukning av Gunnar Kaj.
Foto: Daniel Montigny
Kultur och nöje
Hemester i kulturen, del 4 I kultur- och nöjesredaktionens sommarserie om platser i Skåne vi gillar lite extra har Britte Montigny begett sig till Norrvikens trädgårdar för att njuta med både själ och öga och få en rejäl dos skogsmagi.

Hemester i år igen. Och varför inte? Skåne har oräkneliga platser värda en besök – bland dem Norrvikens trädgårdar, denna sommar mitt eget nordvästskånska hemestermål. I likhet med Fredriksdals trädgårdar och Sofiero – andra tänkbara hemestermål - bjuds här på en inspirerande blandning av natur, kultur, trädgårdsanläggningar och konst – bara med den skillnaden att Norrviken ligger på ”fel” sida av Hallandsåsen och därför lätt glöms bort.

Villa Abelin. I förgrunden en del av barockträdgården
Foto: Daniel Montigny
Redan prenumerant?
1 kr första månaden
Alla Premiumartiklar för 1 kr första månaden, därefter dras 99 kr per månad. Bindningstiden är aldrig mer än en månad. Säg upp när du vill.
Ingår i Norra Skåne Premium
  • NorraSkåne.se - Alla artiklar på NorraSkåne.se
  • Norra Skåne-kortet - Förmånliga erbjudanden varje månad
  • Nyhetsbrev - Senaste nytt direkt i din meljkorg

Hemester i kulturen

Skånska mord på film och i verkligheten

Ernst-Hugo Järegård i rollen som Esarparen, mjölnare Nils Johansson, i Skånska Mord. Filmen hade premiär i SVT 1986.
Foto: GUNNAR MAGNUSSON
Kultur och nöje
Hässleholm
Hemester del 3. I kultur- och nöjesredaktionens sommarserie om platser i Skåne vi gillar lite extra har Pernilla Ekdahl tagit fasta på det stora intresset för verkliga brott. Med utgångspunkt i filmerna Skånska mord har hon gått bakom kulisserna på ett par av inspelningarna men också själv gett sig ut i mördarnas spår.

Esarp, Bessinge, Yngsjö, Hurva och Veberöd. Det är fem skånska orter där människor gått en ond bråd död till mötes. Det är också de mord som skildrades i fem tv-filmer, under samlingsnamnet Skånska Mord, i mitten av 1980-talet.

Två av dem regisserades av en ung Richard Hobert, som gärna minns tillbaka.

Redan prenumerant?
1 kr första månaden
Alla Premiumartiklar för 1 kr första månaden, därefter dras 99 kr per månad. Bindningstiden är aldrig mer än en månad. Säg upp när du vill.
Ingår i Norra Skåne Premium
  • NorraSkåne.se - Alla artiklar på NorraSkåne.se
  • Norra Skåne-kortet - Förmånliga erbjudanden varje månad
  • Nyhetsbrev - Senaste nytt direkt i din meljkorg

Hemester i kulturen

Ett ljus i mörkret och en älskling i litteraturen

Fyren i Vikhög.
Foto: Anna Lindblom
Kultur och nöje
HEMESTER, DEL 2 Vad är det för speciellt med fyrar? För något är det ju. I andra delen av kultur- och nöjesredaktionens Hemester-serie funderar Anna Lindblom över fyrars magi, både i och utanför litteraturen. Dessutom tipsar hon om tre skånska fyrfavoriter.

Där vinden piskar som allra hårdast står de. Längst ut i hamnen, högst upp på klippan, vid de vassaste grunden. Okuvliga. Lite påminner de om sådana där oövervinneliga träd, oftast tallar, som slagit rot på någon helt osannolikt plats, och blivit alldeles sneda av kampen mot vädret och havet. Det är samma slags orubblighet. Här står jag, i ur och skur, och låter mig absolut inte knäckas.

Men medan tallen bara är inspirerande uthållig är ju fyren dessutom, rent bokstavligt, ett ljus i mörkret. Dess trygga, stadiga blinkande leder vägen genom natten, förbi havets faror, hem till lugna vatten.

Redan prenumerant?
1 kr första månaden
Alla Premiumartiklar för 1 kr första månaden, därefter dras 99 kr per månad. Bindningstiden är aldrig mer än en månad. Säg upp när du vill.
Ingår i Norra Skåne Premium
  • NorraSkåne.se - Alla artiklar på NorraSkåne.se
  • Norra Skåne-kortet - Förmånliga erbjudanden varje månad
  • Nyhetsbrev - Senaste nytt direkt i din meljkorg

hemestertips2021

En plats att minnas för stora och små

Vitt slott i en park.
Foto: Sophie Lossing
Kultur och nöje
Östra Göinge
Skåne
Hemester, del 1 När pandemin slog till förra året började vi hemestra som aldrig förr. Även i år lockar lokala sevärdheter många och därför handlar vår sommarserie om hemester och platser i Skåne som vi på kultur- och nöjesredaktionen gillar lite extra.
I första delen får vi följa med Sophie Lossing på en personlig resa till Wanås – en plats som ständigt ger henne många fina minnen.

Allt är femtio nyanser av grönt och lummigt bortom lummighet. Skogen som är en slottspark, som är en konstutställning, som är en sinnenas plats för stora och små, visar sig från sin allra vackraste försommarsida. Vi är på upptäcktsfärd på Wanås, precis som vår familj varit varje år sedan parkens begynnelse.

Då i slutet av åttiotalet var Wanås långt ifrån den vallfärdsort för turister den nu har utvecklats till. Det fanns ingen restaurang, ingen tjusig butik. Ingen tog entré och skogen med dess verk blev en outforskad kontinent för vuxna och barn – och på något sätt vårt Wanås. Verken var dessutom lekvänliga tack vare att de flesta var oförstörbara. Man kunde klättra, kana och upptäcka utan att fördärva något.

Redan prenumerant?
1 kr första månaden
Alla Premiumartiklar för 1 kr första månaden, därefter dras 99 kr per månad. Bindningstiden är aldrig mer än en månad. Säg upp när du vill.
Ingår i Norra Skåne Premium
  • NorraSkåne.se - Alla artiklar på NorraSkåne.se
  • Norra Skåne-kortet - Förmånliga erbjudanden varje månad
  • Nyhetsbrev - Senaste nytt direkt i din meljkorg

Kultur och nöje

Filmrecension: Unga män i passionerad dödsdans

Medryckande och mörkt när tonårskillarna David och Alexis träffas för en stormig sommarflört i 'Summer of 85'. Pressbild.
Foto: Edge Entertainment
Kultur och nöje
Kultur och nöje "Summer of 85" utforskar de högsta topparna och det djupaste mörkret i en dödsdömd första kärlek. Francois Ozon är tillbaka i högform på den franska kusten.

Den lilla hamnstaden Le Tréport anno 1985 ser ut som något ur en saga. Pastellfärger, smala gränder och en lång strandpromenad där alla stöter på varandra.

16-årige Alexis (Félix Lefebvre) är på en plågsam resa genom tonårstidens dubbla medvetanden, på väg från barndomen in i vuxenvärlden. Han har ett tvålfagert ansikte och är – som många tonåringar – besatt av döden. Hans konsekvenstänk är heller inte helt färdigutvecklat.

Alexis har precis fått sommarlov men hittar ingen att hänga med så han drar ut och seglar ensam. Båten kapsejsar men en annan kille dyker upp och räddar honom: den 18-årige David (Benjamin Voisin). Han ser ut som en fransk kusin till vampyrerna i "The lost boys" (1987) med skinnjacka, motorcykel och kärlek till adrenalin.

Romansen är dödsdömd från början. Bokstavligen. Det är inte en spoiler utan något Alexis förklarar i filmens första minuter. Hans nye älskare kommer att dö, vi vet bara inte hur. Detta skänker en svärta som komplicerar den annars färgsprakande passionen.

I tillbakablickar läggs pusselbitarna fram. Sommaren är vild på alla sätt, men David har en mörk sida. Till en början verkar det som om hans dominanta sida kan slå över till något grövre. Men kanske är också Alexis skyldig till parets allt mer destruktiva dynamik. Han projicerar bilden av sin drömman på David och verkar inte vilja se dennes sanna jag. När engelskan Kate (Philippine Velge) halkar in i bilden blir allt svårt att hantera för Alexis, som redan tidigare har blivit svartsjuk på grund av Davids ombytlighet.

Sexualitetens explosiva kraft kan frammana tacksam moralisk tvetydighet i ett drama, något av ett favoritämne för regissören Francois Ozon. "Summer of 85" känns framställd av samma dna som hans erotiska triangeldrama "Swimming pool" (2003).

Men "Summer of 85" behandlar en första kärlek, vilket gör att den framstår som mer ödesdiger, trots den nostalgiska inramningen.

En annan semesterfilm om en gayromans som "Call me by your name" har vissa likheter, men "Summer of 85" är ofta mörkare och mer vuxen, trots att filmens rollpersoner är så unga.

Kristoffer Viita/TT

David och Alexis första kärlek hotas av nya frestelser och svartsjuka i 'Summer of 85'. Pressbild.
David och Alexis första kärlek hotas av nya frestelser och svartsjuka i "Summer of 85". Pressbild.
Foto: Edge Entertainment

FAKTA

Fakta: Summer of 85

Genre: Drama

Premiär: 6 augusti 2021.

I rollerna: Philippine Velge, Benjamin Voisin, Félix Lefebvre med flera

Regi: Francois Ozon

Speltid: 1 timme 41 minuter

Åldersgräns: 11 år

Betyg: + + + +

ANNONS

Detta är en sponsrad artikel och inte skriven av tidningens journalister.

Native NSK

Varför är spelindustrin en av de snabbast växande branscherna i Sverige?

www.storspelare.se

Under de senaste åren har den svenska spelindustrin varit på frammarsch, vuxit snabbt, och genererat stora intäkter. Du kanske har hört talas om flera spel som har varit framgångsrika. Bakgrundshistorien är att den svenska spelindustrin har kunnat lansera spel som har visat sig vara framgångsrika, och som har kunnat stå sig i konkurrensen med några av världens bästa spelindustrier.

Enligt flera rapporter lanserades cirka 442 spel under 2020, en indikation på framgången och behovet av att anställa fler för att kunna konkurrera i branschen. Den svenska spelindustrin har inte blivit framgångsrik över en natt, utan det finns anledningar till att spelindustrin är en av de snabbast växande branscherna i Sverige. Låt oss titta på några av anledningarna.

Den perfekta mixen av teknologi och design i spel

Teknologi och design är två mycket viktiga områden i videospelsvärlden som bidrar till att attrahera uppmärksamhet från nya spelare, och locka dem att spela de här spelen. Den svenska spelindustrin erbjuder högsta kvalitet inom båda dessa områden.

Vi kan se detta genom många onlinespel som engagerar spelare, som den avancerade och användarvänliga designen av Online Poker spel. Spel som dessa har den perfekta mixen av teknologi och design, och ger därmed spelarna möjlighet att njuta av spelet samtidigt som de tävlar. Tänk dock på att spela ansvarsfullt.

Dessutom finns det en assimilering av gamerkulturen i det svenska samhället. Den behandlas med samma respekt som alla andra kulturområden, och dess betydelse värderas högre än någonsin.

En industri på frammarsch

Många spel utvecklas av ett antal svenska företag i världen, och dessa har blivit populära och gett miljontals dollar i intäkter. Under de senaste åren har detta genererat hisnande summor. Idag verkar siffrorna bara öka i stället för att minska, vilket betyder att industrin är på frammarsch och gör stora framsteg. Svenska spelutvecklare har utvecklat spel som har tagit världen med storm. Nu ser det ut som att de är redo att konkurrera på den internationella scenen mot länder som har en utvecklad spelindustri i mycket större skala, och klara sig bättre än dem.

Närvaron av en spelkultur

En annan anledning till att spelindustrin i Sverige växer är att man främjar sin spelkultur. Sverige hittar alla möjliga sätt att stötta sin spelindustri, som verkar gå bra. De förstår att det inte räcker att bara utveckla spel. Att skapa en medvetenhet kring detta bidrar också till att marknadsföra det mer, i det här fallet genom att arrangera olika spelevent. Sverige är redan världens näst bästa E-sport-marknad. I samarbete med några kända Youtubers, har man arrangerat event för mjukvaruutvecklare och spelare för att hjälpa dem att förbättra sin kreativitet och sin speltalang, och främja industrin så mycket som möjligt. Videospel används också i utbildningssystemet i Sverige och marknadsförs som en sektor med goda anställningsmöjligheter, vilket gör spelindustrin ännu mer framgångsrik.

Huvudbudskap

Som så många andra branscher, växer spelindustrin snabbt i Sverige på grund av de fantastiska möjligheter man drar nytta av, och att man producerar spel av hög kvalitet som lätt kan mäta sig med konkurrenternas spel. Nu har de öppnat dörrarna för alla spelutvecklare i världen, och vill låta dem bli en del av den här växande industrin i Sverige.

Kultur och nöje

"Onedin"-stjärnan Anne Stallybrass död

Kultur och nöje
Kultur och nöje Den brittiska skådespelaren Anne Stallybrass har dött, 82 år gammal, rapporterar flera brittiska medier.

Stallybrass är kanske mest känd i rollen som Anne, hustru till Kapten Onedin i den brittiska dramaserien "Onedinlinjen" som var omåttligt populär på 70-talet, och en av de största succéerna någonsin i svensk tv.

Hon lämnade dock serien 1972, efter bara två säsonger, av rädsla för att förknippas allt för starkt med sin rollfigur och för att hon längtade tillbaka till teaterscenen.

Serien, som gjordes i 91 avsnitt, började sändas i svensk tv 1972 och visades fram till 1983, men den har även gått i repris.

Handlingen kretsade kring James Onedin (Peter Gilmore) som på 1860-talet beslutar sig för att lämna jobbet som kapten för att skaffa sig ett eget fartyg. Stormar både till sjöss och i privatlivet bidrog till seriens popularitet. "Onedinlinjen" blev också känd för sitt ledmotiv, ur baletten "Spartacus" av Aram Chatjaturjan.

Genom åren har Anne Stallybrass spelat i såväl teateruppsättningar, som filmer och tv-serier. Hennes sista roll var i "A song for Jenny" (2015), en tv-filmatisering av Julie Nicholsons självbiografiska roman om en mamma som förlorade sin dotter i bombningarna i London den 7 juli 2005. Emily Watson spelade Julie Nicholson, och Anne Stallybrass gjorde rollen som hennes mamma.

1979 gifte hon sig med Peter Gilmore som spelade James Onedin, och de döpte sitt hem i Dartmouth, där "Onedinlinjen" spelades in, till Onedin-huset. Gilmore dog 2013.

Anne Stallybrass dog den 3 juli.

Kultur och nöje

Filmrecension: Bostadsbrist och patriarkal terror

Efter slagen fortsätter den psykologiska misshandeln för Sandra, som blir bostadslös efter att ha lämnat pappan till sina barn. Pressbild.
Foto: Noble Entertainment
Kultur och nöje
Kultur och nöje En misshandlad kvinna är på väg att förlora sina barn om hon inte skaffar nytt boende – så hon bygger ett eget hus. "Herself" är en ojämn blandning av irländsk diskbänksrealism och "Husdrömmar"-feelgood.

Sandra (Clare Dunne) har två små döttrar och en man som slår henne. Berättelsen inleds också med en rejäl misshandel som leder till ett uppbrott. Men som ofta i skadliga relationer tar inte våldet slut för det.

På något osannolikt sätt får pappan Gary (Ian Lloyd Anderson) behålla halva vårdnaden om barnen och försöker locka tillbaka Sandra. Men nej, hon har bestämt sig för frihet och sliter på två olika jobb, som städare på en bar och hos en pensionerad läkare med hälsoproblem, men hon har ändå inte råd med eget boende.

"Herself" gör det uppenbart hur klassklyftor på bostadsmarknaden slår extra hårt mot utsatta kvinnor. Byråkratin kring bostadskö och bidrag är som kvicksand. För Sandra gäller det att rycka upp sig och själv lösa problemet. Frågan om var samhällets makt ligger lämnas för vinden.

Sandra får snilleblixten att bygga sitt eget hus. Då inträffar ett smärre mirakel: den rike läkaren hon städar hos upplåter en bit tomt. Genom att förklara sin situation lyckas Sandra också rekrytera en hygglig medelålders arkitekt som tar på sig jobbet. Sandra fortsätter att be om hjälp med mössan i hand och samlar ihop fler godhjärtade nya bekanta som hjälper till med bygget. Orimligt gemytlig stämning uppstår.

Sensmoralen att det är okej att be om hjälp är förstås värdefull, men inte särskilt spännande att titta på när dramaturgin är så förutsägbar. För varje framgång med huset dyker exet upp som ett monster och gör sig påmind.

"Jag saknar den han var" säger Sandra i en scen, men det är svårt att förstå varför, eftersom Gary saknar försonande drag. Däremot antyds det att han själv har blivit misshandlad av sin far, och att han för vidare den traditionen.

Egentligen blir varken Gary eller Sandra tredimensionella rollfigurer bortom förövare och offer. De små barnen blir heller aldrig mycket mer än symboler för oskuld som går förlorad. "Herself" skildrar däremot psykisk terror trovärdigt och den är helt klart välspelad, vilket skänker autentisk mänsklighet till ett stundtals enkelspårigt manus. Det räcker för att höja den ett snäpp över standardklichéerna.

Kristoffer Viita/TT

Om bostadskön är för lång får man bygga sitt eget hus. Sandra (Clare Dunne) får hjälp av ett glatt gäng gratisjobbare efter att ha flytt från en destruktiv relation. Pressbild.
Om bostadskön är för lång får man bygga sitt eget hus. Sandra (Clare Dunne) får hjälp av ett glatt gäng gratisjobbare efter att ha flytt från en destruktiv relation. Pressbild.
Foto: Noble Entertainment

FAKTA

Fakta: Herself

Genre: Drama

Premiär: 6 augusti 2021

I rollerna: Clare Dunne, Ian Lloyd Anderson, Harriet Walter med flera.

Regi: Jaume Collet-Serra

Speltid: 1 timme 37 minuter

Åldersgräns: 11 år

Betyg: + +

Kultur och nöje

Filmrecension: Kittlande om kuriren bakom järnridån

Greville Wynne (Benedict Cumberbatch) var spion för brittiska MI6 och hjälpte till att avvärja Kubakrisen på 60-talet. I filmen 'The Courier' spelar Jessie Buckley hans fru Sheila. Pressbild.
Foto: Scanbox entertainment
Kultur och nöje
Kultur och nöje "The Courier" med Benedict Cumberbatch är en gamla skolans spionthriller. Den är baserad på en sann historia och bevarad i en tidskapsel från kalla krigets mest nervösa period.

Greville Wynne var en brittisk affärsman som på 60-talet rekryterades av underrättelsetjänsten MI6 för att spionera på Sovjet och landets planer på att beväpna Kuba med atommissiler.

I "The Courier" gestaltas Wynne av Benedict Cumberbatch med ödmjuk framtoning. Wynne skildras som en karl med viss trivselalkoholism som absolut inte kan något om spioneri. Enligt två påstridiga agenter från MI6 respektive CIA ger det honom en perfekt täckmantel som resande affärsman.

Han tackar motvilligt ja efter ett peptalk om en potentiell atombomb i London ("din familj kommer att dö om du inte gör det här" – är andemeningen).

Wynnes fru Sheila (Jessie Buckley) är förstås nervös över att han ska åka till Sovjet i under så oroliga tider. Men hon får aldrig veta Wynnes faktiska uppdrag, och han dämpar hennes oro med att affärerna kommer blomstra.

Snart dricker Wynne vodka i Moskva och smyger tillbaka meddelanden från sin ryska kontakt Oleg Penkovskij (Merab Ninidze).

Paranoian eskalerar snyggt ju djupare Wynne och Penkovskij penetrerar de sovjetiska stathemligheterna. De två spionerna blir dessutom goda vänner och träffar varandras familjer. Ett "bromantiskt" inslag som nyanserar vad som kunnat bli en klichéartad "ryssen kommer"-historia.

"The Courier" är en gammeldags spionthriller i det behändiga filmformatet, det vill säga inte utdraget i tio onödigt pratiga episoder. Det gör att intrigen behåller sin spänst under lejonparten av speltiden. Sovjetimperiets hotfulla kraft framstår också som mäktigare tack vare imponerande historisk scenografi.

Det är bristen på riktigt nya idéer, när det gäller form och berättande, som får "The Courier" att framstå som lite för välbekant. Så blir det ofta när sanna historier ska redovisas, det estetiska blir mer en kuliss än ett livsviktigt organ. Behållningen är ofta hur den krypande paranoian skildras, med suspekta blickar, stressat fummel och en eskalerande atomkapplöpning som ständigt sipprar in i den tröttsamma vardagslunken.

Kristoffer Viita/TT

Merab Ninidze som mullvaden 'Ironbark', och Benedict Cumberbatch som hans brittiske spionkontakt Greville Wynne i kalla kriget-thrillern 'The Courier'. Pressbild.
Merab Ninidze som mullvaden "Ironbark", och Benedict Cumberbatch som hans brittiske spionkontakt Greville Wynne i kalla kriget-thrillern "The Courier". Pressbild.
Foto: Scanbox entertainment

FAKTA

Fakta: The Courier

Genre: Thriller

Premiär: 6 augusti 2021.

I rollerna: Benedict Cumberbatch, Jessie Buckley, Merab Ninidze

Regi: Dominic Cooke

Speltid: 1 timme 52 minuter

Åldersgräns: 11 år

Betyg: + + +

Förhandsvisning på nästa artikel
NÄSTA ARTIKEL