Opinion

Ingen framtid för kärnkraften

Opinion
Opinion

EU-kommissionen har satt upp målet att Europa ska bli världens första klimatneutrala världsdel till 2050, men klassificeringssystemet, taxonomin, skapar motsättningar på många områden.

Krafter inom EU-kommissionen anser – med stöd av Frankrike och länder i Centraleuropa som Polen och Ungern – att kärnkraft ska betraktas som ”grön energi”. Främst Tyskland, Österrike och Danmark protesterar – och det på goda grunder.

Vid ett seminarium under den digitala Almedalsveckan nyligen konstaterade professor Tomas Kåberger, tidigare generaldirektör för Energimyndigheten, att kostnaderna för ny sol- och vindel är på väg att bli lägre än att driva existerande kol- och kärnkraftverk vidare. I öppna ekonomier stängs därför allt fler av dessa anläggningar samtidigt som förnybara energikällorna snabbt expanderar.

Nya kärnkraft är statligt subventionerad och har ofta militära samband. Att länder som Turkiet, Förenade Arabemiraten och Iran bygger kärnkraft beror på att man också vill ha kompetens att skaffa kärnvapen, menar Kåberger. De har ypperliga förutsättningar att utveckla solenergi till långt lägre kostnader.

Idag talas om SMR, små modulära reaktorer, som kan serietillverkas och placeras där elen behövs. Det låter positivt, men kräver massproduktion för att få ned kostnaderna och det är inte möjligt i närtid.

Att serietillverka SMR-reaktorer av ”fjärde generationens” kärnkraft skulle ta ännu längre tid, om det ens är möjligt. I praktiken handlar det om briderreaktorer, som man utan framgång har arbetat med sedan 1950-talet och som kräver upparbetning och bränslefabriker.

Kärnkraftens risker är inte lösta. Ser man till hela bränslekedjan är kärnkraften heller inte fossilfri. Låt oss se möjligheterna i att utveckla de förnybara energikällorna vidare, en utveckling som pågår för fullt just nu. Även om utmaningarna är många kommer vi då närmare målet om ett klimatneutralt Europa om mindre än 30 år än att drömma om ny kärnkraft.

Opinion

Resterna av Libanon

Opinion
Opinion

Ett år efter explosionen i Beiruts hamn befinner sig Libanon i fritt fall. Enligt en ny rapport från Unicef riskerar fyra miljoner libaneser stå utan vatten om några få veckor. Detta drabbar ett Libanon på ruinens brant där personer som för ett år sedan tillhörde medelklassen svälter. Med en valuta som sjunkit i värde med 90 procent får allt fler svårt att sätta mat på bordet. Världsbanken kategoriserar det som en av världens största ekonomiska kriser, kanske den största sedan 1850. Endast Venezuela kan matcha Libanons snabba kollaps i modern tid.

Regeringen kände till risken med att förvara den mängden sprängämnen i hamnen och något tillfredsställande svar på varför man inte åtgärdade det, eller den organiserade brottsligheten som dominerade hamnen har medborgarna aldrig fått.

Bristen på en fungerande regering låser dessutom möjligheterna till utländsk nödhjälp. Vi ser en humanitär katastrof i realtid. En svensk biståndsarbetare i Libanon menar att det saknas 84 miljoner bara för att klara mat- och vattenförsörjningen.

Libanon är det land som tagit emot flest flyktingar, 1.5 miljoner på en befolkning om fyra miljoner och föga förvånande är det också de som har det sämst och försöker nu hitta någon annanstans att fly. Välbärgade libaneser söker sig till västländer som USA och Kanada. Det generösa flyktingmottagande landet Libanon genererar flyktingar och utarmar landet på de läkare och jurister det behöver för att återhämta sig.

Att ta ifrån folk möjligheten att försörja sina familjer och till och med strypa tillgången till rent vatten är ett recept på katastrof. Chansen för oroligheter får bedömas som mycket hög. Den internationella nödhjälpen måste finna sin väg till Beirut och Tripoli på något annat sätt än genom regeringskanaler. Tyvärr finns det inget sätt att skydda mot korruption i den utsatta ekonomiska situationen. Alternativet är flyktingströmmar, epidemier och upplopp.

Opinion

Fossilfritt jordbruk

Byt ut dieseln i traktorerna.
Foto: Fredrik Sandberg/TT
Opinion
Ledare. Jordbrukets dieselanvändning måste också ställas om till fossilfritt bränsle. Utredningens förslag kan hjälpa till.

Det svenska jordbruket bidrar, liksom alla näringsgrenar, till jordens uppvärmning genom sin fossilbränsleanvändning. Trots att jordbruket har utomordentliga möjligheter att i den egna produktionen också ta fram fossilfria drivmedel har det inte gått att ekonomiskt motivera detta, särskilt som EU stoppat stöd till biobränslen av konkurrensskäl ( fossildrivmedlen!).

Förra veckan lade landshövding Helena Jonsson, tidigare LRF:s ordförande, på regeringens uppdrag fram utredningsförslag om hur jordbrukets fossilbränsleanvändning skulle kunna växlas mot andra bränslen. Det kanske viktigaste är att ersätta dagens dieselavdrag, som införts för att kompensera svenska bönder för högre kostnader till följd av svenska särkrav, med dels en biopremie för användning av biodrivmedel, dels ett nytt ”jordbruksavdrag” för att kompenserade för de svenska särreglerna. Den klimatpremie som gäller för miljöfordon föreslås utökas till att också gälla jordbruksmaskiner (och borde också gälla andra arbetsfordon).

Det här är kloka förslag som bygger på januariavtalet och som regeringen snarast borde se till att göra proposition på. Alla sektorer måste medverka till att minska Sveriges klimatpåverkan och de flesta behöver både morot och piska för att göra det snabbt.

Biogasutredningen hade förslag som skulle underlätta för jordbruket att i ökad omfattning använda gödsel för att tillverka biogas. Det minskar metanutsläppen från gödsel och ger mer lätthanterlig gödsel. I Jonssons utredning betonas att förslagen behöver genomföras som en del i klimatomställningen.

Dessutom föreslås att Sverige på EU-nivå ska driva på för att lägga tull eller klimatavgift på den klimatmässigt sämsta handelsgödseln, som är ett större problem för klimatet än djurens gödsel.

Som helhet bra förslag som skulle underlätta för jordbruket att bli fossiloberoende utan att lönsamheten försämras drastiskt.

Yngve Sunesson

Opinion

68 dagar för sent

SUS.
Foto: Johan Nilsson/TT
Opinion
Opinion

När regionrådet Gilbert Tribo konfronteras med den för regionen tråkiga sanningen att en 64-årig kvinna i Lund fått vänta 68 dagar innan cancerbehandling påbörjas och kunde se sitt cancerbesked på 1177 innan hon blivit kontaktad av läkare försöker han inte frikänna regionen från skuld, vilket i alla fall är en början. Det finns ett systemfel som ansvariga regionpolitiker är väl medvetna om.

Niklas Loman, överläkare vid SUS Lund och regional representant i den nationella vårdprogramgruppen för bröstcancer säger att man ”inte alls klarar” att behandla patienter inom tidsramen, men menar att det gäller för bröstonkologin generellt. Ändå ligger Skåne särskilt illa till. Enligt doktor Loman är det ont om läkartider och brist på operationssalar.

Tribo ser problem på andra ställen och menar att ”vården är rätt dimensionerad men fel organiserad” och ser en lösning i att låta andra sjukhus behandla cancerpatienter och i extern upphandling.

Man måste bli överens om var problemen finns. Eftersom Skåne ständigt halkar efter finns problemet sannolikt i både resurser och organisation. Förhoppningsvis ökar uppmärksamheten kring den omilda behandlingen av ”Kerstin” trycket på ansvariga för att åstadkomma förändring.

Det besvarar inte alla frågor. Det är fortfarande oklart varför patienten inte fått besked trots provresultat. Den synbara likgiltigheten inför hur dåligt patienten måste ha mått under väntetiden och risken för att hon skulle se provsvaret utan hjälp och stöd från vården som kan svara på frågor skaver. ”Kerstin” har orkat blir arg och ledsen och kontakta media. Hur många har varit för trötta eller ledsna för att bråka?

Kanske har detta inte förändrat prognosen. Men kanske har rädslan och oron tagit krafter hon behöver för att bekämpa sjukdomen. Det är en mardröm för en enskild vårdtagare att i denna sårbara situation riskera att förlora förtroendet för vårdapparaten just när hon behöver det som mest.

Opinion

Glöm inte bort Förintelsen av romer

Opinion
Opinion

Den 2 augusti högtidlighålls minnesdagen för förintelsen av romer. Sedan några år är det en gemensam minnesdag i EU, och FN proklamerade denna dag som internationell minnesdag redan 2005. I Sverige får den sällan stor uppmärksamhet.

Bakgrunden är att natten mellan den 2 och 3 november 1944 mördades de kvarvarande över 4 000 romerna i koncentrationslägret Auschwitz-Birkenau. Den natten har därför kallats för ”Zigenarnatten”. I lägret mördades över 20 000 romer.

Att romerna blev föremål för samma förföljelse som judarna under nazisternas utrotningskampanjer glöms alltför ofta. Totalt mördades under kriget närmare 500 000 romer (uppgifterna varierar en del), vilket var en fjärdedel av alla romer som bodde i Europa, enligt Forum för levande historia.

Diskrimineringen av romer fortsatte även efter kriget - och pågår än i stora delar av Europa. Till Sverige var de inte välkomna - det rådde inreseförbud för romer till 1954! Fortfarande diskrimineras romer i Sverige alltför ofta.

I oktober har statsminister Stefan Löfven bjudit in internationella ledare till ett internationellt högnivåforum om ”hågkomst av Förintelsen och bekämpande av antisemitism”. Titeln på forumet tyder på att folkmordet på romerna under Förintelsen kommer att glömmas bort också då.

Det vore ett slag i ansiktet på det romska folket. Ge plats åt förintelsen av romer på förintelseforumet!

Yngve Sunesson

Opinion

För övrigt

Opinion
Opinion

Nyamko Sabuni vill att ”en liberal och borgerlig regering” ska skapa ett snabbspår i EU för att granska Ungerns och Polens brott mot EU-stadgan och sätta fokus på de mänskliga rättigheterna. Tror hon verkligen att hon kan göra det i en regering som samarbetar med antiliberalen Jimmie Åkesson, som ser Ungern som en förebild?

ANNONS

Detta är en sponsrad artikel och inte skriven av tidningens journalister.

Native NSK

Kommer nya iPhone 13 att vinna över skeptiska företagare?

www.mariacasino.se

Apple tog världen med storm 2007 med lanseringen av iPhone, som kallades "en iPod med mobilanslutning och internet" Den första iPhone-versionen följdes av ett flertal framgångsrika modeller som fortfarande är populära i dag.

Vi kan dock inte påstå att hela världen är övertygad när det gäller iPhone, då en stor del av befolkningen världen över fortfarande fortfarande Android-smartphones, till exempel Apples största konkurrent Samsung. Efter den enorma framgången med iPhone 12-serien säger ryktena att en ny iPhone 13 dock är på gång.

Varje gång Apple arbetar inför lanseringen av en ny iPhone-modell är världen fylld av spekulationer om den nya telefonens funktioner och teknik. Smartphone-användare världen över håller öronen öppna för nyheterna, och alla undrar om den nya iPhone kommer att kunna övertyga även skeptikerna till telefonen.

Den har tillräckligt snabb internet för att du ska kunna slå vem som helst i onlinespel

Om du älskar att spela onlinespel och vinna har du ytterligare en anledning att älska den nya iPhone. Den ska vara otroligt snabb med helt överlägsen internethastighet, vilket är perfekt för dig som gillar onlinespel.

Vi är många som säkert kan relatera till hur vi har fastnat eller hur vår telefon har hängt sig när vi spelar spel online på olika underhållningssajter. En av orsakerna till detta är internethastigheten hos telefonen, och det kan vara frustrerande. Med ökad hastighet och en bättre telefon har du en ökad möjlighet att vinna, eftersom du har fördelen av en snabbare och bättre anslutning. Nu kan du definitivt njuta av fördelarna med snabbt internet genom att öppna dina favoritunderhållningssajter, till exempel mariacasino.se, njuta av spel, dela dina erfarenheter och inte ens komma ihåg hur komplicerat det var på din gamla telefon.

Det ryktas också att telefonen ska ha 5G-kapacitet för användare över hela världen. För närvarande har iPhone 12 5G-internet, men det är bara tillgängligt för användare som bor i USA. 5G blir dock mer populärt världen över, även i Sverige. Det har därför spekulerats om att Apple kan komma att göra detta mer allmänt tillgängligt i nästa modell, så oavsett var du befinner dig kan du förvänta dig mobila internethastigheter på en iPhone som slår allt du sett tidigare!

Displayen är tydligare - bra för onlinespel

Den nya displyen sägs integrera ProMotion-skärmteknik. ProMotion-tekniken gör skärmen ännu tydligare än den redan är. Även om kritiker har påpekat att en ProMotion-skärm belastar batteriet ytterligare, blir det enkelt att fixa om Apple använder LTPO-teknik i kombination med ProMotion-skärmen!

Ny kamerateknik

För närvarande har den dyraste iPhone 12-versionen, iPhone 12 Pro Max, tre kameror i kombination med LiDAR (Light Detection and Ranging). Fans har dock spekulerat att iPhone 13 kommer att ha fyra kameror och LiDAR-teknik. Även om detta rykte anses av de flesta skeptiker vara osannolikt, antas det att Apple kommer att förbättra vidvinkelkamerorna och utvidga ProRAW-funktionen till alla modeller av iPhone 13, inte bara Pro-modellerna.

Ändringar i utformningen

Enligt rykten kan Apple komma att introducera nya iPhone-färger, bland annat brons och en matt svart färg. Dessutom har man förbättrat den vattenresistenta tekniken och till och med gått så långt som att ta bort laddningsporten och ersätta den med trådlös laddning.

Viktigast att ta med sig

Den nya iPhone 13 kommer troligen att väcka intresse inte bara hos hardcore-fans utan även hos skeptiker. Kamerafunktionerna, den snabba internethastigheten och den trådlösa laddningstekniken kan kanske få en del Android-användare att byta sida.

Opinion

Högerextremismen ett stort hot

Opinion
Krönika.

För några dagar sedan var den den 22 juli, tio år sedan det värsta terrordådet i Norden i modern tid, då 77 personer i Oslo och på Utøya mördades. Minnesdagen högtidlighölls på många sätt i Norge. Men samtidigt som sorgen fortfarande var stor, uppmärksammades också att grunderna för terrordådet, den högerextremistiska och muslimfientliga retoriken, inte ställts till svars för dådet.

Tvärtom är hotet om högerextremistiskt våld större än någonsin, i Norge liksom i Sverige. Säpo skrev i sin årsbok nyligen att hotet från den våldsbejakande högerextrema miljön är lika stort som från islamistiska våldsbejakande extremister. Bedömningen i Norge är likartad.

Det är heller inte så att dådet i Oslo och Utøya blev det sista högerextrema terrorattentatet. I oktober 2015 gick en ung man till attack mot Kronans skola i Trollhättan och dödade tre personer, alla mörkhyade. Av avskedsbrev och sökhistorik på internet framgick att hans motiv var rasistiska.

I mars 2019 begicks ett blodigt terrordåd i Christchurch, Nya Zeeland. 51 personer mördades i två moskéer av en gärningsman som i ett publicerat manifest framhöll såväl Behring Breivik som Anton Lundin Pettersson från Trollhättan som förebilder.

I augusti 2019 kom ett nytt terrorattentat i Norge, i Bærum nära Oslo. Gärningsmannen mördade först sin styvsyster som hade asiatiska rötter och gick sedan till angrepp mot en moské

Det här visar att högerextremismen är ett dödligt hot. Men extrema åsikter uppstår inte i ett vakuum, även om terrordåden ofta utförs av ensamma gärningsmän. Breivik nämnde exempelvis Lasermannen Ausonius och den rasistiske mördaren Peter Mangs i Malmö som inspirationskällor.

Dådet i Oslo var riktat mot statsministerns kansli och på Utøya mördades socialdemokratiska ungdomar målmedvetet. Breiviks politiska motiv var tydliga. Att han under många år varit medlem i det högerextremistiska Fremskrittspartiet har inte nämnvärt påverkat debatten i Norge. Däremot är enligt journalisten Åsne Seierstad ”kopplingen mellan Breivik och Fremskrittspartiet solklar” i andra länder.

Att han inspirerades av FrP:s argumentation är också sannolikt. Inför 2009 års val lanserade partiledaren Siv Jensen (som senare blev finansminister) begreppet smygislamisering, och andra Frp-are pratade om kulturkrig och korståg mot islam. Breiviks planer på att starta en kulturkonservativ tidskrift fick lyckönskningar från FrP:s riksdagsgrupp.

För tio år sedan prioriterade dåvarande statsministern Jens Stoltenberg att ena Norge i sorgen efter terrordådet. Hans ord då, ”mer demokrati, mer öppenhet, men aldrig naivitet”, var främst ägnade att skapa en tro på att det var möjligt att försvara och utveckla demokratin. Men många anser att de tio åren präglats av naivitet, eftersom hotet från högerextremismen inte tagits på tillräckligt stort allvar.

Det gäller också i Sverige. SVT rapporterade nyligen om hur propaganda sprids på internet och skapar underlag för de ensamterrorister som begått många av terrordåden. Sverigedemokrater är många gånger aktiva på sådana sajter.

Det högerextrema hotet måste tas på lika stort allvar som det islamistiska.

Yngve Sunesson

Opinion

Tolkarna måste få fristad i Sverige

Opinion
Opinion

Sverige avslutade före sommaren den militära insatsen i Afghanistan efter nästan 20 år i landet. Kvar finns afghansk personal som samarbetat med de militära styrkorna, främst ett 15-tal tolkar, som känner sig hotade av talibanerna på grund av att de hjälpt ”fienden”.

USA, som på senare år inte gjort sig känt som ett land som tar emot muslimska flyktingar, planerar ett program som gör det möjligt för tusentals afghaner som samarbetat med amerikanerna under kriget att flytta till USA. De flesta av dessa skulle sannolikt drabbas av talibanernas brutala hämnd om de stannar kvar i hemlandet.

Detsamma gäller för de tolkar som arbetat för de svenska trupperna. Den svenska regeringen borde omedelbart utlova en fristad i Sverige för de tolkar med familjer som under många år ställt upp för den svenska militära personalen under ibland svåra förhållanden. Det finns exempel från 2014, då ett 20-tal afghaner som tjänstgjort åt Sverige fick komma som kvotflyktingar.

Tolkarnas medverkan har varit en förutsättning för den svenska insatsen och därför borde tolkarna behandlas på samma sätt och därmed få bosätta sig i Sverige med permanent uppehållstillstånd.

Det är det moraliskt enda rimliga, men det är också en investering i förtroende för Sverige inför framtida insatser i krigsområden. Vem vill riskera livet för att arbeta för svenskar, om de vet att de överges om kriget inte går som planerat?

Opinion

Risken för vattenbrist

Opinion
Opinion

Skåne har dålig koll på vattnet. Sommarens vattenbrist visar att man måste tänka om och börja kartlägga försörjningen. På senaste tiden har det åkt tankbilar med dricksvatten mellan Simrishamn och Kivik om nätterna. Orsaken är den ökade vattenförbrukningen på grund av turism och den varma, torra sommaren. Det är inte första gången och hos lokalbefolkningen är frustrationen stor, medan turisterna glatt söker dispens för att vattna trädgårdar och fylla poolen. Lokalbefolkningens klagomål är en påminnelse om att skånska kommuner behöver planera för långvarig hetta i kombination med ökad vattenförbrukning

Andra skånska kommuner med höga besökarantal riskerar att hamna i samma situation: pandemin har skapat ett rekordstort intresse för att köpa sommarhus och många kommer att välja vackra Skåne. Det finns också en möjlighet att många som semestrar hemma på grund av pandemin kommer att upptäcka att det är lika trevligt på en svensk strand i tropiska temperaturer. .

Flera skånska kommuner vädjade redan i juni om att invånarna skulle spara på vattnet. Givetvis måste man kunna klara vattenförsörjningen även om folk struntar i bevattningsförbud.

Än värre blir det för odlarna, som kan råka i stora svårigheter på grund av torkan. Samtidigt finns det dålig koll på hur mycket vatten odlarna tar från svenska vattendrag. Sydsvenskan har begärt siffror från Länsstyrelsen på hur mycket vatten som pumpas upp och visar att bara ett mindre antal av de pumpanordningar som faktiskt har tillstånd Det gör att det mycket svåröverskådligt.

Vattenläckor, det vill säga hur mycket vatten som försvinner i dricksvattennätet innan det når hushållen är också en faktor. Läckorna måste minimeras, men det är i princip omöjligt att helt slippa dem: Sverige är ett stort land med ett långt och känsligt distributionsnät. Svenskt vatten, branschorganisationen för VA-organisationerna påpekar att även ett snitt med en tändstickas omkrets kan orsaka stort läckage.

Förhandsvisning på nästa artikel
NÄSTA ARTIKEL