Fördomar på skam när skateboarden intog OS

"Fuck yes!"

"Dammit!"

"Vamos!"

I brist på publikljud ekade åkarnas utrop över den betongklädda Ariakeparken efter både lyckade trick och platta fall.

Under den historiska första OS-dagen kom en del farhågor om ointresserade skejtare på skam. För ingen kan beskylla herrarna som ställde upp i söndagens street, den ena av två grenar i sportens debut på OS-programmet (den andra är park), för att inte bry sig.

Sportens allra största stjärna, Nyjah Huston, hade ingen bra dag till slut – det hade däremot huvudrivalen Yuto Horigome, som var briljant och tog hem guldet – men amerikanen hann delvis visa vad han kan, och vad OS-tävlingarna betyder.

Med två högklassiga trick räddade sig förhandsfavoriten vidare till final, och skrek ut sin glädje.

– Det känns helt otroligt, det är en dröm som går i uppfyllelse. Fram till för några år sedan kunde vi skateboardåkare inte ens föreställa oss att vara med här. Det är en ära och alla vi som är här försöker göra vårt bästa, säger Huston.

Skateboardkulturen tog fart i södra Kalifornien på 1970-talet när ett gäng uttråkade surfare skapade ett alternativ till leken på vågorna. Länge sågs det mer som ett kulturellt uttryck eller en livsstil, och den diskussionen har tagit ny fart i och med intåget på OS.

– I mina ögon är det tekniskt sett en sport, och det har det varit i ganska många år nu, säger Nyjah Huston.

– Vi tävlar och vi tar det på allvar. Och det är vårt levebröd. Men för egen del tänker jag inte på det som idrott. För mig är det en livsstil. Men skateboard kan tillföra en fantastisk tävling till OS, lite nya vibbar som jag kanske känner att spelen behöver.

Den bästa tiden på brädan har han med vänner, på Los Angeles gator. Samtidigt älskar 26-åringen att vinna stora tävlingar, och därför svider sjundeplatsen i OS-finalen, medger han.

– Jag är besviken såklart, jag hade velat sätta några fler trick. Jag var riktigt laddad inför det här, men också väldigt nervös. Jag har aldrig känt så mycket press, också det här med att representera sitt land, alla människor där hemma och mina polare. Jag är ledsen, jag vet att jag har gjort många besvikna.

I finalen stod solen närapå i zenit och hettan var en utmaning även för den som inte tävlade i sitt första OS. Mängder av journalister fanns på plats och blöta handdukar, fyllda vattenflaskor och paraplyer hörde till de mest populära accessoarerna.

För skejtarna var det naturligtvis en pärs.

Hemmahoppet Yuto Horigime hanterade förutsättningarna bäst. Japanen satte sig i ett knivigt läge efter de två inledande finalåken, där bara det ena var hyggligt (8,02 poäng av maximala 10).

Men när det var dags för de individuella tricken visade han upp hela sitt register. Horigome föll en gång men radade i övrigt upp en otrolig poängserie: 9,03, 9,35, 9,50 och 9,30.

Det räckte till OS-guldet med 37,18 poäng totalt. Brasilianen Kelvin Hoefler tog silver (36,15) och amerikanen Jagger Eaton bärgade bronset (35,35).

– Jag är så glad, för det här är min hemstad. Faktum är att mitt hus bara ligger 20 minuter härifrån. Jag föddes här i Koto (stadsdelen där OS-arenan ligger), och jag är bara så lycklig över att ha vunnit guldmedaljen här, säger Yuto Horigime.

För honom innebär OS en möjlighet att nå ut till en ny publik.

– Jag upplever inte att skateboard är så erkänt i Japan ännu. Jag hoppas på det här sättet kunna visa folk hur kul det är. Och när det är med på OS så blir det en annan sak, för människor som aldrig tidigare har sett skateboard ser ändå på OS, säger Horigime.

Men precis som för Nyjah Huston handlar Horigimes skejtdrömmar också om annat än medaljer och titlar. Han tillbringar stora delar av året i Kalifornien, och vill fortsätta med det.

– Jag skejtar på gatorna och jag vill bli känd i USA. Min dröm är att köpa ett större hus där.

Lasse Mannheimer/TT