GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Negativ blockpolitik

Krönika • Publicerad 26 juli 2021 • Uppdaterad 24 november 2021

Det finns en hel del som gör att jag och andra socialdemokrater trivs tillsammans med centerpartister. Det är kanske inte lika relevant som förr att tala om folkrörelsepartier, men vi har inte så sällan ett sätt att se på politik och hur beslut ska formas som förenar. Den typen av partikulturella likheter ska inte underskattas.

Visst, politik handlar ytterst om sakfrågor. Och när det gäller skatter och privata lösningar och mycket annat finns det stora skillnader. Samtidigt har partierna under lång tid legat nära varandra när det gäller energi, försvar, mänskliga rättigheter och mycket annat. Dessutom har vi gemensamma fiender, och det ska inte heller underskattas.

Kort sagt, jag tycker det finns mycket som talar för ett rödgrönt samarbete och för egen del trivs jag utmärkt i den rödgröna röran.

När det väl är sagt; efter alliansens upplösning växer det stegvis fram två nya block, ett vänster- och liberalt block och ett höger- och konservativt block. För mig innebar den gamla blockpolitiken en olycka för Sverige, och den nya är om möjligt en ännu större sådan. Helt enkelt därför att det är migrationsfrågan som mer än någon annan formar de nya blocken och jag har svårt att tänka mig en sämre vattendelare.

Missförstå mig inte. Det är en viktig fråga, och den förtjänar debatt och uppmärksamhet. Den ska definitivt inte tystas ner och bestämmas i slutna förhandlingsrum. Men den passar sällsynt illa som avgörande stridsfråga av flera skäl.

För det första därför att det riskerar leda till en onödig polarisering. På kort sikt kan säkert Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna finna varandra när det gäller invandringen. Alla är ense om att det behövs en stram politik. Problemet för M och KD är att för SD genomsyrar migrationen i stort sett alla andra frågor. Om bara migrationen minimeras löser sig allt annat. Skatter kan sänkas och ersättningar höjas och fler kan anställas i skolan och vården. När det visar sig att det inte hjälper att stoppa invandringen lär SD med än större kraft kräva försämrade krav för människor som redan lever i landet.

För det andra leder polarisering generellt och särskilt i den här frågan till ett allt hätskare klimat. Det är befriande med många olika åsikter, men det behöver inte betyda att vi tycker illa om varandra. Migrationsfrågan lockar fram våra sämsta egenskaper. Jag har blivit hotad många gånger under mina år som politiker. Det tillhör tyvärr vardagen. I nästan samtliga fall har mina åsikter eller uttalanden om invandrare och invandring varit orsaken.

För det tredje och viktigast, det finns inga rationella motiv för att migrationen ska fungera som vattendelare. I sak tycker numera Socialdemokraterna och Moderaterna nästan lika. Ja, partierna har definitivt mer gemensamt än vad M och SD respektive S och C har gemensamt. Moderaterna och Socialdemokraterna vill att Sverige ska ta emot asylsökande, men förordar i övrigt en stram politik. Sakligt sätt finns det alltså goda förutsättningar för en bred uppgörelse.

Nu är det som det är. Fram till valet nästa år lär det inte hända något. Efter valet, oavsett hur det går, hoppas jag att socialdemokrater och moderater gör nya försök att hitta varandra.

Lars Stjernkvist

Lars Stjernkvist
Så här jobbar Norra Skåne med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.