Återställare väcker slitna möbler till liv

Ljuset slår snett in genom de stora välvda fönstren, direkt vid ingången står ett par fåtöljer travade på varandra i väntan på nya kläder. Överallt är det tyger, tyger och tyger.

–  Katter gillar inte att vässa klorna på de här, säger Fia Fox och stryker över det svarta sammetsmönstret. Klorna fastnar inte riktigt, konstaterar hon.

Ett smart val för kattägaren som vill behålla sin soffa intakt med andra ord. Annars är just kattägare en av Fia Fox bästa kundgrupper.

I hörnet nedanför Mosebacke torg på Södermalm i Stockholm har Fia Fox haft sin tapetserarverkstad Stilbrott i snart sex år. Men hon har älskat lokalen längre än så. Det är som att det var meningen att hon skulle flytta in här.

–  Min mammas väninna bodde på den här gatan, och när jag var tonåring och gick på internatskola bodde jag ibland hos henne på helgerna. Då låg en färgaffär här – och den var helt fantastisk. Allt fanns i den!

Känslan för hantverket och att hon hade talang för just form och färg upptäckte Fia Fox tidigt. Ett minne som etsat sig fast är när en gammal farbror kom till gården där hon växte upp, för att renovera takmålningarna i salen. Att betrakta hans hantverksskicklighet och se resultatet växa fram gjorde stort intryck på Fia. Livet ledde henne in på andra yrken men redan från tonåren lärde hon sig på egen hand att tapetsera om möbler. För 25 år sedan tog hon beslutet att säga upp sig från jobbet inom filmindustrin och starta en egen tapetserarfirma.

–  Att laga något är så otroligt tillfredsställande. Att något fult, slitet och trasigt kan bli fint igen. Det betyder så mycket att göra någon glad, att se kunden nöjd. Hemmet är bland det viktigaste vi har, en inbjudan till att vara en del av någons hem är ärorikt.

Miljöaspekten är också viktig för Fia.

–  Har du varit på en återvinningsstation en helg? frågar hon retoriskt och skakar sedan på huvudet.

–  Det är så sorgligt, jag klarar nästan inte av att se det. Där kommer människans sämsta sida fram – slöseriet.

Några hopplösa fall finns egentligen inte, allt går i stort sett att återställa eller ge ett helt nytt uttryck.

–  Ibland upptäcker jag att ”oj, nu hamnade jag på en timpenning på 20 kronor”, men så funkar jag – jag ger mig inte i första taget!

Kunderna är en lika brokig skara som tygerna. Ett barnbarn som kommer in med sin dementa farmors fåtölj som måste renoveras i expressfart eftersom farmor blir förvirrad om fåtöljen är borta. En medelålders man som hade det så trist hemma och bad Fia ”göra något roligt” av hans Ikeamöbel.

–  Det blev en helgalen skapelse med Christian Lacroix-tyg, säger hon.

Att vara tapetserare är också att vara inkännande, något av en psykolog. Fia Fox ifrågasätter aldrig den personliga smaken, men ger gärna råd om kunden vill ha hjälp.

–  Man kan inte förstöra en möbel genom att klä om den. Det är det som är så bra, det är ju bara att byta tyg igen. Det är kunden som styr processen, jag utför hantverket.

Det är också lite av ett arkeologiskt yrke – tapetserare skriver gärna en hälsning till framtida kolleger eller lägger in dagens tidning i möbeln.

För att inte tala om alla små skatter som kan gömma sig inne i en fåtölj.

–  Jag var med i ett barnprogram en gång och det var en liten knattereporter som skulle hjälpa mig öppna fåtöljen. Den skramlade ordentligt när man vickade på den, och jag hade sparat den särskilt för tillfället. Ut ramlade 37 enkronor – det var som en enarmad bandit! Men det trillade också ut en brajpipa. Tack och lov hamnade den utanför bild, säger Fia.

I en fåtölj har hon också funnit en förlovningsring och en vigselring. De visade sig tillhöra kundens farmor, som tappat bort ringarna i en flytt för femtio år sedan.

Ett gammalt fotografi på en liten flicka i knät på sin pappa som hittades i en fåtölj visade sig har starka känslomässiga kopplingar.

–  När jag gav kunden fotot brast hon i gråt, det var den sista bilden som tagits av dem tillsammans.

Under våren har programmet ”Återskaparna” gått på TV4 där Fia Fox varit en av hantverkarna som gett gamla ting nytt liv. Bland annat en gunghäst som var tillverkad av ett föl som dött. Leksaken är dock inte så morbid som det låter.

–  Det var bara huden som hade använts, insidan var gjord av en träställning och stoppning.

TV-programmet och pandemin har gjort att Fia har mer jobb än hon räknat med. I isoleringen vill folk ta hand om sitt hem, och den boomen såg Fia tidigt i pandemin.

–  Men kombinationen av pandemi och brexit är inte den bästa. Just nu har en massa tyger fastnat i Holland.

Trots det är verkstaden i fullt arbete, Fia har också två timanställda och en lärling.

–  Det är roligt att fler unga vill lära sig, tyvärr är mycket kunnande på väg att dö ut.

Viktoria Hansén/TT