Opinion

För övrigt

Opinion
Opinion

Nyamko Sabuni vill att ”en liberal och borgerlig regering” ska skapa ett snabbspår i EU för att granska Ungerns och Polens brott mot EU-stadgan och sätta fokus på de mänskliga rättigheterna. Tror hon verkligen att hon kan göra det i en regering som samarbetar med antiliberalen Jimmie Åkesson, som ser Ungern som en förebild?

Opinion

De flesta stränder i Sverige ligger öde

Opinion
Opinion

Strandskyddet har blivit en het politisk fråga. Som ett led i Januariöverenskommelsen skall det bli lättare att få bygga vid vatten med inriktning mot landsbygdsområden. Skälen är flera. Ett - och det i mitt tycke viktigaste - är att vi bör bygga fler bostäder som höjer människors livskvalitet och på den punkten vet vi att de flesta människor uppskattar närhet till vatten. Därför bygger många städer attraktiva bostäder längs hav och sjöar t.ex Västra hamnen i Malmö och BO 99 i Helsingborg för att ta två närliggande exempel. Så frågan är varför det skall vara så restriktivt att få bygga strandnära på landsbygden, där det till och med finns exempel på kommuner där det finns lika många sjöar som invånare. Ett annat viktigt skäl för strandnära byggande är att det kan locka människor att bo i kommuner med vikande befolkning t.ex de som kan distansarbeta eller accepterar att långpendla.

Från olika grupper t.ex Naturskyddsföreningen är man kritisk mot mer strandnära byggande. Även Miljöpartiet stretar emot och frågan måste medlas mellan MP och Centern av Socialdemokraterna.

Men finns verkligen en konflikt kring rörligt friluftsliv och strandskydd? Min egen bild är att konflikten mest är av symbolisk karaktär. Jag som många andra har tillbringat semestern i Sverige och rest omkring rätt mycket i tre sjörika landskap, Småland, Södermanland och Värmland. Med stort intresse har jag försökt se hur mycket folk som verkligen söker sig ner till stränder för att vandra och fiska. Det jag sett har varit stränder som varit i stort sett öde. Där har inte funnits några människomassor med stövlar och ryggsäckar som vandrat för att njuta av naturupplevelsen vid stränder, med undantag av badplatser där det varit gott om bilar. Så strandskyddet borde vara en icke-fråga eftersom ingen förespråkar byggande i de redan hårdexploaterade områdena.

Lars J Eriksson

Opinion

Valupptakt och farväl

Stefan Löfven med avskedspresenter.
Foto: Claudio Bresciani/TT
Opinion
Opinion

Stefan Löfvens sista partiledardebatt blev rätt stillsam grund av avtackningen av statsministern. Att skilja på person och politik är en fin tradition: att kunna se sin meningsmotståndare som en person med goda intentioner även om man står långt ifrån varandra politiskt bidrar till en hållbar demokrati. Roligaste presenten stod Ulf Kristersson för med Londonresa och ABBA-biljetter och för den konstigaste Jimmie Åkesson, i form av mycket stark korv.

Lag och ordning med fokus på gängkriminaliteten kommer att bli det största valfrågan, vilket också syntes i debatten. Partierna kallar det trygghet, men det är en specifik sorts trygghet man är ute efter, där man vill ha bort unga män med vapen och förakt för människoliv från gatorna.

Fokus kommer att ligga på straff. De som vill föreslår en helhetslösning med socialt arbete och fokus på att få barn att stanna kvar i skolan och inte bara vill låsa in folk kommer att ha motvind. Tuffast vinner valrörelsen.

Glädjande nog var även klimatfrågan i fokus. Det har den inte varit på länge, vilket är bisarrt med tanke på att världen brinner och svämmar över runt omkring oss.

Märta Stenevi tog upp Moderaternas satsning på klimatpolitiken. I ett eko av den framgångsrika sloganen om att de var det riktiga arbetarpartiet, som vann val åt Fredrik Reinfeldt, vill de nu bli det ”riktiga miljöpartiet”. Debatten om det kan inte börja förrän Moderaterna har räknat på sina i nuläget rätt så luddiga förslag. Men Moderaternas kärleksaffär med bilen är svår att kombinera med en grön omställning. Sänkt bensinskatt och parkeringsnorm är inte gröna förslag. Ny kärnkraft är för dyr att bygga, så övertron på kärnkraften är inte kostnadseffektiv. Samtidigt är det toppen om ett högerparti satsar på klimatet på ett seriöst sätt. Om man vill värna ekonomisk tillväxt och företagande krävs en grön omställning och högerpartier som inser det kommer att se mindre dumma ut om tio år än de som inte gör det. Även om Moderaternas egna förslag inte fungerar kan deras utspel hålla frågan uppe på agendan, vilket är välkommet.

Opinion

Kultur är också välfärd

Kulturminister Amanda Lind (MP)
Foto: Claudio Bresciani/TT
Opinion
Opinion

Kulturen får ett tillskott på 1.3 miljarder i nästa budget, varav 745 miljoner kommer att gå till ett stimulansstöd som ska fördelas av kulturrådet. För Skånes del handlar det bland annat om pengar till Film i Skåne. Det är en historisk satsning enligt retoriken från kulturminister Amanda Lind.

När man har en enorm sektor som kulturen är inte ens 1.3 miljarder särskilt mycket. 50 miljoner till det fria kulturlivet låter som en stor summa, men när man fördelar det på många aktörer blir det inte mycket per aktör. Detta är mer en ”lagning” än en satsning. Kulturen blöder pengar på ett sätt som gör det omöjligt att satsa förrän hålen är tätade.

Oavsett är det välkommet att regeringen ser kulturlivets kamp för att folk inte ska komma ur isolering till ett öde kulturlandskap. Kulturen uppvärderas tillfälligt genom de extra resurserna till något viktigt och värdefullt: en syn man alltid borde ha på saken. Kulturlivet förtjänar tillskottet inte minst för den bistra kamp för överlevnad man fört under de senaste arton månaderna. Det lär visa sig vid utvärderingar att många verksamheter överlevt endast på eldsjälars entusiasm och vilja att jobba gratis och mycket. Så har kulturlivet tyvärr alltid fungerat.

Pandemin borde få oss att omvärdera kulturens status för nationens självkänsla. Sverige frambringar artister och kulturyttringar i världsklass, som vi ofta exporterar, eftersom man uppskattar svenska sångare, filmmakare och konstnärer mer utomlands och inte sällan betalar dem bättre för sina insatser. Det är svårt att värdera kultur i pengar och Sverige är dåligt på sådant som inte kan mätas i kronor och ören. Kulturen är ett slags välfärd och ett välfärdssamhälle bör ha ett rikt och inkluderande kulturliv, även om allt inte kan bekostas med skattepengar. Det handlar också om mindre regelkrångel och allmän organisatorisk välvilja. Om det är något som borde visa på värdet av ett levande kulturliv är det pandemiåren, då kulturen varit en tröst för så många.

Opinion

Från fornminne till ruin

Opinion
Opinion

Bronsålderslämningen Bredarör eller Kiviksgraven håller på att rasa ihop. Graven är unik i Norden -- ändå finns inga pengar för att rädda den. Det finns en gemensam pott för fornlämningar som ägs av staten och publika byggnader som de kungliga slotten går före. Slotten står mitt i huvudstaden och är populära turistmål, men äldre lämningar kan vara känsligare och kan förloras om man inte kan utföra underhållsarbete. När väl Kiviksgraven rasat kan man inte ångra sig.

Arkeologiprofessorn Joakim Goldhahn vid Linnéunoversitetet säger till Sydsvenskan att frågan om ansvar för underhållet av fornminnen faller mellan stolarna. Det känns tyvärr typiskt svenskt att dysfunktionell byråkrati riskerar att orsaka permanenta skador. Man söker desutom pengar på projektbasis, istället för att budgetera för kontinuerligt underhåll. Vilken arkeolognovisch som helst vet att det inte är så man tar hand och om bevarar lämningar.

Goldhahn konstaterar att man är ointresserad av bevarandet av fornlämningar från politiskt håll, med möjligt undantag för Sverigdemokraterna. Det borde engagera alla partier: att bevara historien är att känna sig själv.

Oavsett ska underhållet av skånska fornlämningar inte behöva konkurrera med kungliga byggnader i Stockholm: då hinner skånska fornminnen rasa innan Drottningholm är uppfräschat.

Opinion

Mannen med granaterna

Opinion
Opinion

Det var mitt på ljusan dag, i en härjad stad i mellersta Bosnien, som en man i grå rock kom fram till mig. Jag var elva år gammal och ganska orädd, trots att den annalkande figuren var synbart labil. Utan att hälsa öppnade han rocken och visade en samling dödliga vapen som var till salu. Han lät mig hålla i handgranaten och gjorde sin pitch. För bara fem tyska D-mark var den min. Jag hade inga pengar alls och affären föll.

Under de desperata krigsåren 1991 – 1995 öppnades militärförråden och vapen delades ut till den som stod närmast, om det nu var en bonde eller en urban kulturarbetare. Någon bokföring hanns inte med.

I krigets slutskede 1995 fanns stora mängder vapen i omlopp, som ibland såldes av traumatiserade krigsveteraner på öppen gata. Handgranaterna var överallt. Ungdomarna kastade dem i floden bara för att se plasket, som tidsfördriv. I dag cirkulerar 750 000 illegala vapen och 16 000 ton ammunition i Bosnien-Hercegovina. Samma vapen smugglas norrut genom Europa och säljs till svenska sextonåringar, för tjugotusen kronor eller mer.

I den nyligen utkomna boken ”Vapensmederna – männen som beväpnar Sveriges kriminella”, spelar vapen från Balkan en undanskymd roll, förvånande nog. Handgranaterna forsar fortfarande in och används regelbundet av både förortsgäng och mc-gäng, men de tunga automatvapnen har blivit något svårare att smuggla in och farligare att äga. Vapenlagarna i Sverige har skärpts och tullens metoder förfinats. Samtidigt har länderna på Balkan bättre kontroll över sina vapenlager idag. Många av de gamla paramilitära styrkornas vapen har tagits om hand.

Vapen från Bosnien och Serbien är alltså inte lika dominerande längre, jämfört med införseln av reaktiverade gas- och startvapen från exempelvis Slovakien. Balkanmaffian får lämna plats åt Skånenätverket. Att kalla tre män från Skåne för nätverk är kanske att ta i, men effekten av deras verksamhet är ingenting att fnysa åt. Vapnen som de smugglat in från Slovakien har dykt upp i över 40 svenska brottsfall, inklusive ett antal mordförsök.

Gängens vapenförråd har alltså ändrat karaktär på senare år, ett faktum som svenska politiker inte vill kännas vid. Det menar författarna till boken ”Vapensmederna” och presenterar det som ett slags scoop. De låter som att inrikesministern Mikael Damberg har ett intresse i att ignorera gaspistolerna från Slovakien och behålla fokus på Balkan. Varför det skulle vara så är oklart. Jag är mer jävig än Damberg och läser boken med en dum känsla av lättnad. Mitt gamla hemland kan inte längre kopplas till allt elände i de svenska förorterna.

Låt oss tala mer om Slovakien och de inhemska vapensmederna, tänker jag. Faktum är att vapnen inte alls behöver importeras, utan kan sättas ihop som lego av inhemska entusiaster. De beställer vapendelar på nätet och säljer de färdiga produkterna på darknet – en mörk del av internet där folk pratar bitcoin eller planerar brott.

Oavsett var huvudkällan till vapenflödet ligger måste frågan prioriteras högre. Dödskjutningarna i Sverige börjar inte när avtryckaren dras. För att stoppa dem måste vi gå längre tillbaka i brottskedjan, om det nu är till Bosnien, Slovakien, eller till din granne som verkar lite för vapenintresserad.

ANNONS

Detta är en sponsrad artikel och inte skriven av tidningens journalister.

Native NSK

Varför är spelindustrin en av de snabbast växande branscherna i Sverige?

www.storspelare.se

Under de senaste åren har den svenska spelindustrin varit på frammarsch, vuxit snabbt, och genererat stora intäkter. Du kanske har hört talas om flera spel som har varit framgångsrika. Bakgrundshistorien är att den svenska spelindustrin har kunnat lansera spel som har visat sig vara framgångsrika, och som har kunnat stå sig i konkurrensen med några av världens bästa spelindustrier.

Enligt flera rapporter lanserades cirka 442 spel under 2020, en indikation på framgången och behovet av att anställa fler för att kunna konkurrera i branschen. Den svenska spelindustrin har inte blivit framgångsrik över en natt, utan det finns anledningar till att spelindustrin är en av de snabbast växande branscherna i Sverige. Låt oss titta på några av anledningarna.

Den perfekta mixen av teknologi och design i spel

Teknologi och design är två mycket viktiga områden i videospelsvärlden som bidrar till att attrahera uppmärksamhet från nya spelare, och locka dem att spela de här spelen. Den svenska spelindustrin erbjuder högsta kvalitet inom båda dessa områden.

Vi kan se detta genom många onlinespel som engagerar spelare, som den avancerade och användarvänliga designen av Online Poker spel. Spel som dessa har den perfekta mixen av teknologi och design, och ger därmed spelarna möjlighet att njuta av spelet samtidigt som de tävlar. Tänk dock på att spela ansvarsfullt.

Dessutom finns det en assimilering av gamerkulturen i det svenska samhället. Den behandlas med samma respekt som alla andra kulturområden, och dess betydelse värderas högre än någonsin.

En industri på frammarsch

Många spel utvecklas av ett antal svenska företag i världen, och dessa har blivit populära och gett miljontals dollar i intäkter. Under de senaste åren har detta genererat hisnande summor. Idag verkar siffrorna bara öka i stället för att minska, vilket betyder att industrin är på frammarsch och gör stora framsteg. Svenska spelutvecklare har utvecklat spel som har tagit världen med storm. Nu ser det ut som att de är redo att konkurrera på den internationella scenen mot länder som har en utvecklad spelindustri i mycket större skala, och klara sig bättre än dem.

Närvaron av en spelkultur

En annan anledning till att spelindustrin i Sverige växer är att man främjar sin spelkultur. Sverige hittar alla möjliga sätt att stötta sin spelindustri, som verkar gå bra. De förstår att det inte räcker att bara utveckla spel. Att skapa en medvetenhet kring detta bidrar också till att marknadsföra det mer, i det här fallet genom att arrangera olika spelevent. Sverige är redan världens näst bästa E-sport-marknad. I samarbete med några kända Youtubers, har man arrangerat event för mjukvaruutvecklare och spelare för att hjälpa dem att förbättra sin kreativitet och sin speltalang, och främja industrin så mycket som möjligt. Videospel används också i utbildningssystemet i Sverige och marknadsförs som en sektor med goda anställningsmöjligheter, vilket gör spelindustrin ännu mer framgångsrik.

Huvudbudskap

Som så många andra branscher, växer spelindustrin snabbt i Sverige på grund av de fantastiska möjligheter man drar nytta av, och att man producerar spel av hög kvalitet som lätt kan mäta sig med konkurrenternas spel. Nu har de öppnat dörrarna för alla spelutvecklare i världen, och vill låta dem bli en del av den här växande industrin i Sverige.

Opinion

Väntat norskt regeringsskifte

Opinion
Opinion

Som väntat blir det regeringsskifte i Norge. Arbeiderpartiets Jonas Gahr Støre blir ny statsminister. Samtidigt gör partiet sitt näst sämsta valresultat på 100 år. Socialistpartierna i Europa fortsätter att krympa.

Tillsammans med landets tredje största parti Senterpartiet, som ökade sitt väljarstöd med dryga tre procent, går det ändå att blida regering, eventuellt med Sosialistisk Venstre (SV), om Senterpartiet kan tänka sig att samregera med dem. Senterpartiet vill dock generellt sett helst regera själv med Arbeiderpartiet. Man hör ekon från förhandlingarna inför den svenska regeringsbildningen och likt de svenska förhandlingarna blir det tufft, även om Arbeiderpartiet låter segervissa. Det är två potentiella samarbetspartier med olika agenda som man vill beveka.

Föga förvånande för en oljenation är oljan en av stötestenarna. Sosialistisk Venstre vill att Norge ska sluta leta efter ny olja, medan Senterpartiet är mer tillåtande mot oljeindustrin. Miljöpartiet (MDG) hade som ultimatum för en regeringsbildning att man helt skulle sluta leta olja, men partiet behövs som det ser ut nu inte för regeringsbildningen, så deras åsikt väger lätt.

Även i Norge är Miljöpartiet ute i marginalen och kämpar för sin existens, trots att klimatfrågan var en av valets viktigare. Inte heller i det här valet leder klimatkrisen till framgångar för ett grönt parti: varför är en intressant fråga som förtjänar sin egen diskussion.

Høyres ledare och Norges statsminister Erna Solberg, vill fortsätta leda partiet, trots valförlust och trots att hon redan suttit arton år vid makten. Hon menar att hon har energi kvar att ta tillbaka statsministerposten 2025. Om Høyre låter Solberg sitta kvar tar de chansen att norrmännen väljer det välkända framför en ny högerledare som kan väcka entusiasm. Det blir intressant att se om Solberg får fortsatt förtroende, trots att partiet backat nästan fem procent sedan förra valet.

Opinion

Ingen ska utestängas från kyrkovalet

Opinion
Opinion

På söndag är det kyrkoval, och redan nu går det att förtidsrösta för den som vill. Det bör alla som är medlemmar i Svenska kyrkan göra, för att påverka hur kyrkans verksamhet ska organiseras, hur skogarna och annan egendom, som samlats ihop under århundradena, ska förvaltas och hur mycket som ska satsas på körverksamhet.

För det är ju inte tron vi röstar om. Som medlem i Svenska kyrkan kan man vara mer eller mindre troende. Öppenheten i kyrkan är viktig för många medlemmar.

Därför är det också viktigt att alla medlemmar ska kunna hitta någon nomineringsgrupp (som partierna i kyrkovalet kallas) att rösta på. Så skulle det inte vara om de s k opolitiska grupperna som vill utestänga de politiska partierna skulle få bestämma.

Flera partier har formellt frikopplat sina nomineringsgrupper från partierna. M, KD, MP och V har gjort det, men självfallet är kandidaterna på dessa listor lika mycket partiaktiva som tidigare. C och S ställer upp som partier liksom SD, som kampanjar hårt för att få makt inom kyrkan.

Men också de förment opolitiska nomineringsgrupperna har självfallet en politisk agenda. De domineras ofta av präster, och deras linje är mer eller mindre uttalat att det är kyrkans personal och de mest aktiva kyrkobesökarna som ska bestämma, inte de många kyrkomedlemmarna.

Därför är det viktigt att många röstar, så kyrkan förblir en bred öppen folkkyrka, där även sökare och måttligt religiösa får plats.

Yngve Sunesson

Opinion

70-talsvisionen aktuell ännu

Opinion
Krönika.

När Karl-Erik Olsson, som gick bort i början av året, 82 år gammal, var ordförande i Centerns Ungdomsförbund i början av 1970-talet myntades begreppet ”fungerande lokalsamhällen” i ett nytt handlingsprogram för förbundet. Det fick starkt genomslag i samhällsdebatten – det här var när Centerpartiet var näst största parti i landet med 25 procent av rösterna i valet 1973 och ungdomsförbundet konkurrerade om att vara landets största ungdomsorganisation med cirka 40 000 medlemmar.

Kvällstidningarna kom med tillmälen som ”Åsa-Nisse-marxister” och ”gröna khmerer” och dömde ut de nya tankarna fullständigt, vilket gjorde att intresset för de nya tankarna ökade.

Begreppet lokalsamhälle var inspirerat från Norge och debatten härrörde ur en kritik mot miljonprogramområdenas ödslighet med bara bostäder i stora betongkolosser, ofta utan ens en livsmedelsbutik i närheten. Det handlade också om landsbygdens och glesbygdens utarmning på arbetsplatser och följande avfolkning.

Istället för ensidiga bostadsområden med industriområden och handelscentrum långt borta skulle ”[a]rbete, produktion, konsumtion, fritid, umgänge, service, vård och andra aktiviteter (…) vara samordnade och ske i samspel. I lokalsamhället sammanfaller ofta arbete, fritid och produktion.”

Lokalssamhällesvisionen var en följd av Centerpartiets mångåriga decentraliseringspolitik. ”Syftet med decentralisering är att skapa livsmiljöer som ger förutsättningar för social gemenskap människor emellan. Decentraliseringen skall leda fram till skapandet av fungerande lokalsamhällen”, formulerades det i CUF:s handlingsprogram. Den sociala gemenskapen saknades i de sovstäder och förorter som hade växt fram under 1960-talet

En viktig del i decentraliseringspolitiken och lokalsamhällesvisionen var att människor skulle vara delaktiga genom att besluten skulle fattas så lokalt som möjligt. Den mest kritiserade delen av idén var att ”så mycket som möjligt av den egna produktionen bör förädlas i lokalsamhället”. Det var det som gav anledning att kalla CUF för ”gröna khmerer”.

En annan viktig del i visionen, som då innebar ett radikalt nytänkande, var att det var nödvändigt att hushålla med naturresurserna. Principen att den som är ansvarig för exploatering eller förorening ska vara ansvarig för återställandet har senare blivit principen om att ”förorenaren betalar”.

Det som på 1970-talet var så radikalt nytänkande att det förlöjligades och kritiserades hårt är i dag mer eller mindre allmänt accepterat. På senare tid har man börjat prata om ”15-minutersstaden”, vilket bland andra Dagens Industri har berättat om. Det handlar om att städerna ska utgöras av många mindre kvarter där man bor, arbetar, handlar, motionerar och gör sina dagliga ärenden utan att behöva transportera sig längre sträckor. Bland annat i Paris ska en stor del av gatorna göras om till cykelstråk för att förbättra luftmiljön och minska fossilbränsleanvändningen. Barcelona och Montreal har liknande ambitioner.

Beskrivningen av 15-minutersstaden liknar i mycket 1970-talsvisionen om lokalsamhället. Karl-Erik Olsson kan glädjas i sin himmel över att än en gång ha fått rätt i sina visioner.

Yngve Sunesson

Förhandsvisning på nästa artikel
NÄSTA ARTIKEL