GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Tak genom tiderna – så har de sett ut

Taket ska stå pall mot snö, regn, vind och gassande sol. Men det berättar också en historia om huset det pryder – om rådande stilideal, materialtillgång och teknisk utveckling.
Bostad • Publicerad 15 augusti 2021 • Uppdaterad 24 november 2021
Den sågade stickspånen, som Gunnar Gustafsson använder på sin lada, förekommer nästan enbart på Gotland.
Den sågade stickspånen, som Gunnar Gustafsson använder på sin lada, förekommer nästan enbart på Gotland.
Foto: Thomas Sjölund

Platt, brutet eller valmat. Utseendet på det som kröner våra hus har varierat genom historien. Allt från mode till teknikutveckling och tillgången på material har avgjort valen. Högreståndsbebyggelse, såsom herrgårdar, och offentliga byggnader har ofta gått i bräschen för olika stilideal. Därefter har enklare bebyggelse följt efter, fast i nedtonad form.

–  Taken har till viss del fått bestämma planlösningen. Äldre hus är i regel smala, bara ett eller två rum djupa, eftersom torven som användes som täckmaterial var tung. Det gick därför inte att ha större spann, förklarar Anna Micro Vikstrand.

Tegel är ett hållbart och vackert takmaterial som har funnits i bruk ända sedan 1500-talet. Men då var materialet sällsynt och förekom mest på kloster och kyrkobyggnader.
Tegel är ett hållbart och vackert takmaterial som har funnits i bruk ända sedan 1500-talet. Men då var materialet sällsynt och förekom mest på kloster och kyrkobyggnader.
Foto: Henrik Holmberg/TT

Hon är lektor vid Linnéuniversitetet och undervisar bland annat i konst- och arkitekturhistoria. Intresset för byggnader, olika stilar och historien bakom dem, väcktes redan i unga år.

–  Mina föräldrar var byggingenjörer och arbetade som värderingsmän när jag växte upp. Jag har hängt med på åtskilliga hembesök och sett mängder av olika hus, säger hon.

Tillgången på material i närområdet har ofta avgjort vilken typ av tak husen har fått.

–  Om vi delar upp arkitekturhistorien i två delar – tiden före och efter 1850 – kan man säga att täckmaterialen på taken under den första, agrara perioden, bestod av det som fanns nära till hands.

Eterniten uppfanns i slutet av 1800-talet i Österrike. Här har mossan fått ordentligt fäste.
Eterniten uppfanns i slutet av 1800-talet i Österrike. Här har mossan fått ordentligt fäste.
Foto: Thomas Sjölund

Torv, ett av våra äldsta täckmaterial, förekom i stort sett över hela landet. Bräd- och vedtak var vanligast i våra barrskogsregioner – från skogslänen i norr, Dalarna och ned till Småland i söder. I jordbruks- och kustnära bygder var material som vass och halm vanligast. Under perioden efter 1850 varierade materialen mer. Tegel, plåt, koppar, eternit och betongtakpannor förekom i olika omfattning beroende på industrins framväxt och materialens utveckling.

Klimatet är en annan faktor som har präglat hur våra tak har sett ut. Att det regnar och snöar mycket i Sverige gör att den allrådande taktypen här är sadeltak. Ett sådant tak har två sidor – takfall – som möts i en nock på mitten. De är ofta symmetriska och har samma fall åt båda hållen.

–  Det är en enkel och funktionell konstruktion. Lutningen går att variera utifrån vilket täckmaterial man använder. I andra länder är det betydligt vanligare med takfall åt många olika håll, säger Anna.

Ett trätak förblir fint över tid om man håller det rent och tjärar in det regelbundet.
Ett trätak förblir fint över tid om man håller det rent och tjärar in det regelbundet.
Foto: Thomas Sjölund

Brutna sadeltak även kallade mansardtak blev populära på överståndsbostäder och inne i städerna under 1600- och 1700-talen. I början av 1900-talet blev takformen återigen populär när egnahemsbebyggelsen spreds över landet. De har två fall, där det övre har en flackare lutning och den undre har en brantare.

–  Fördelen med dem är att det ger en större vindsvåning, vilket det säkert fanns behov av.

Tegel är ett av våra allra vanligaste taktäckningsmaterial. Det kom till Sverige med munkar redan på medeltiden. Till en början förekom det mest på klosterbyggnader, sedan användes det på högreståndsbebyggelse. Först under andra halvan av 1800-talet när industriell tillverkning gjorde teglet billigare kom det att bli det dominerande takmaterialet på landsbygden. Säteritak är också typiskt för Sverige. Det är en taktyp som nästan bara finns på pampiga herrgårdar på landet. Säteritaket har två takfall på vardera sidan, med en mellanliggande våning.

–  Det blev högsta mode bland adeln under 1600-talet. De tävlade om att bygga så pampigt och påkostat som möjligt, säger Anna Micro Vikstrand.

Sadeltak är den vanligaste taktypen i Sverige.
Sadeltak är den vanligaste taktypen i Sverige.
Foto: Jessica Gow/TT

När modernismen slog igenom på 1930-talet förändrades takens utseenden ordentligt. Arkitekter och konstnärer ville frigöra sig från dåtidens bakåtblickande stilideal som hade hämtat inspiration från historien, antiken och övriga Europa.

–  Man ville bryta med allt sådant och i stället skapa moderna, avskalade hus. Industrin och nya material stod för inspirationen. Taken på funkishusen från den här tiden hade en flackare lutning och så kallade tält– eller pyramidtak blev moderna.

I dag är tegel, betongplattor och plåt de allra vanligaste takmaterialen. Om man ska renovera ett äldre hus kan det vara värt att så långt det är möjligt slå vakt om det gamla takmaterialet.

Härkeberga Kaplansgård i västra Uppland har ett gammalt vasstak.
Härkeberga Kaplansgård i västra Uppland har ett gammalt vasstak.
Foto: Hans Baath/Shutterstock

Anna Micro Vikstrand har själv en gård på Öland, där stora delar av det vackra lertegeltak som låg på byggnaderna när familjen köpte det har bevarats.

–  Det var också självklart för hantverkarna som vi anlitade. Det kändes som ett kvalitetskvitto. Många vill bara riva och slänga.

Men med rätt kunskap kan man behålla kulturhistoriska värden utan att göra avkall på vare sig komfort, utseende eller funktion – även när det gäller tak.

Lisa Wallström/TT

Plåttak har ofta ersatt äldre spåntak eftersom underhållet är mindre.
Plåttak har ofta ersatt äldre spåntak eftersom underhållet är mindre.
Foto: Thomas Sjölund

Tak i skilda former

+ Sadeltak, även kallat åstak, är ett yttertak där två sidor – så kallade takfall – förenas i en nock och sluttar åt var sitt håll. Sadeltaken är vanliga i traditionell nordisk arkitektur då snön enkelt rasar av.

+ Mansardtak eller brutet tak har brutet takfall. Oftast börjar brytningen två tredjedelar från nocken. Namnet kommer från den franska arkitekten François Mansart som levde under 1600-talet.

+ Valmat tak har takfall mot gavlarna.

+ Säteritak är brutet, men där det finns ett väggparti mellan de två takfallen. Denna typ var mycket vanlig under stormaktstiden på herrgårdar och slott. Det mest kända i Sverige är Riddarhuset i Stockholm.

+ Tälttak eller pyramidtak består vanligen av fyra triangulära takfall, som möts upptill i en spets. Har ingen nock.

Källor: Kulturmagasinet Helsingborgs museer, Svenska Byggnadsvårdsföreningen, Anna Micro Vistrand.

Så bevarade Gunnar spåntaket

Gunnar Gustafsson har bevarat ett gammalt sågat spåntak på familjens sommarställe i Skogby på Gotland. Där finns en stor lada som han har valt att behålla precis som den var.

Som före detta toraxkirurg är han van vid att arbeta med händerna. Genom att studera konstruktionen noga i kombination med hjälp av bekanta med rätt kunskap, har han själv kunna sköta underhållet.

–  Man lägger spånbitarna bredvid varandra, med lite luft emellan. Träet måste ha plats att svälla när det blir blött. Sedan lägger man nästa rad så att bitarna överlappar varandra på längden. De är så pass långa att det blir som tre lager, förklarar Gunnar.

Själva hantverket är inte särskilt svårt – så länge man har tålamod, kan hantera en hammare och inte är höjdrädd.

–  Det är roligt att arbeta med det. Vi vill absolut ha kvar det, det är så vackert.

TT
Så här jobbar Norra Skåne med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.