Kvarnen som blev ateljé och fritidshus

Den före detta industrikvarnen tronar på en ås bland lamm- och kohagarna i Gammelgarns socken på Gotland. Byggnaden sticker ut och smälter in i landskapet på samma gång. Tillsammans med kastalen från 1100-talet och kalkstenkyrkan i gotisk stil från 1300-talet bildar den byns karaktäristiska siluett. Huset harmonierar med naturen och klinten som reser sig tvärt bortom åkrarna på baksidan.

–  Jag tyckte huset var fint och såg på kartan att det låg bra, med cykelavstånd till havet, säger Mats Hedvall som svar på hur man får idén att ta sig an en gammal kvarn.

Han köpte fastigheten tillsammans med Maria Lundmark 1992 och successivt har de förvandlat den till en fristad med plats för hela familjen. Tillsammans har de fyra barn och åtta barnbarn.

Både Mats och Maria är verksamma som konstnärer och till vardags bor de i Stockholm, men hela somrarna och en hel del tid även under resten av året tillbringar de på Gotland.

De tvivlade aldrig på projektet, berättar de. Läget och den spännande byggnaden räckte. Att lokalen, med en takhöjd på 4,70 meter, var helt rå och dammig avskräckte inte – eller det faktum att de aldrig hade varit i området tidigare.

Mäklaren insisterade dock på att de måste titta på fastigheten innan de bestämde sig, så Maria satte sig på färjan en regnig dag i oktober.

–  Vi hade letat efter ett billigt och stort hus, och eftersom vi just hade förlorat en budgivning på ett missionshus, chansade vi och slog till, säger hon.

Sommaren 1993 blev deras första i kvarnen. De flyttade in med ett litet bohag, en barnaskara mellan 6 och 16 år, och började röja och göra stället beboeligt.

–  Det var jättedåligt väder och huset var bara ett skal. Barnen sov i var sitt hörn på madrasser. Folk tyckte nog att vi var lite galna, säger Maria.

Nu har det gått nästan 30 år. Under den tiden har kvarnen blivit en bekväm bostad, där ett besök också är en konstupplevelse och ett litet äventyr.

Rymden och de tre våningsplanen är inget för höjdrädda och utsikten över fälten tar andan ur vem som helst.

Överallt i huset ser man spår av parets skaparkraft, dels i form av de egna tavlorna och skulpturerna, dels i form av alla roliga föremål, möbler och kluriga lösningar.

–  Vi älskar att gå på loppisar och auktioner och hitta grejer, säger Maria.

Det är inte alltid prylarna används till det de är tänkta för. Det räcker med att de är tilltalande på något sätt, tycker de.

–  Det är det som är roligt! Att de kan bli till något helt nytt, säger Maria.

Som den gamla sädesrännan, som har blivit en hylla fylld med färggranna glasföremål. Eller snickarbänken som har förvandlats till köksö, och den rostiga spiralmadrassen som numera är skyddsnät på sovloftet.

Mats och Maria har låtit bostaden växa fram utan någon tydlig plan.

–  Vi är båda rätt händiga och orädda. Successivt har vi byggt innerväggar och på så sätt har nya rum vuxit fram, säger Maria, som vissa somrar tyckte att det inte hände någonting.

–  Då började jag skriva upp allt i en bok – bara för att se att det gick framåt.

För det kan vara lätt att tappa sugen, menar de, när budgeten är liten och mycket av tiden går åt till att ta hand om barn, bära vatten, laga mat och diska. Eller bara ta det lugnt, bada och återhämta sig.

Många av husets dörrar, fönster och möbler har räddats från att slängas eller ”hittat till dem” på olika sätt.

–  Den stora kaminen – som passar helt perfekt med takhöjden och värmer jättebra tack vare sin snillrika konstruktion – bytte vi till oss. Det var ett par som behövde en mindre kamin, som vi hade, säger Maria.

Köksbänken med sina fina luckor och beslag har stått i en ladugård i närheten och ropades in på auktion.

–  Sedan byggde Mats en sockel för att få rätt höjd på den.

Nu är deras barn vuxna och har fått egna barn. När de kommer på besök till kvarnen kan de njuta av ett stort kök, badrum, flera sällskapsrum och sovrum där det största, högst upp, också är en ateljé.

Den senaste förbättringen har varit att dra in ett nytt vattensystem som har möjliggjort ett badrum, tvättmaskin och diskmaskin.

–  Det är helt fantastiskt bekvämt och har frigjort tid. Jag har kunnat måla mycket mer än andra somrar, säger Maria.

Lisa Wallström/TT