GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Hörling och kompani tar med publiken ner i kaninhålet

Sophie Lossing har sett Alice i underlandet på Kristianstads teater och ger uppsättningen högt betyg.
Teaterrecension • Publicerad 25 september 2021 • Uppdaterad 25 november 2021
I den nyskrivna musikalen Alice i Underlandet, som har Nordenpremiär, finns alla de ingredienserna med som vi förknippar med berättelsen.
I den nyskrivna musikalen Alice i Underlandet, som har Nordenpremiär, finns alla de ingredienserna med som vi förknippar med berättelsen.
Foto: Håkan Röjder

Efter två år av pandemi är det dags för UnderhållningsPatrullen att sätta upp en musikal igen. Valet av pjäs blev fantasiernas fantasi, Alice i underlandet, och vad behöver vi mer än massor av fantasi just nu.

Det får vi också. Överdådig scenografi, fantastiska kostymer, skönsång, tokig dans och ännu tokigare intrig – och en smula livsvisdom. Ola Hörling och kompani tar sannerligen igen vad vi missat i form av verklighetsflykt. Lewis Carrols succébok lånar sig naturligtvis väl för eskapism, men man måste ju också få till det, så att publiken likt Alice kan följa med ner i kaninhålet och träffa alla osannolika varelser som bor i underjorden.

Det börjar i verkligheten, med Alice sittandes i en soffa, lite rastlös och sur för att hon inte är stor nog att få vara med på mammans tebjudning med krocket. Det är Eva Jumatate som spelar Alice för kvällen. (Hon delar rollen med Tova Turesson). Och som hon spelar och sjunger, eller spelar förresten, hon är Alice från första sekund. Att se en sådan självklar närvaro och höra en sådan uttrycksfull röst från en trettonåring är nästan lika surrealistiskt som pjäsen i sig.

Alice i Underlandet är en resa genom associationernas värld och fantasins domäner.
Alice i Underlandet är en resa genom associationernas värld och fantasins domäner.
Foto: Håkan Röjder

Så hoppar hon ner i kaninhålet och en ny värld öppnar sig. Scenografin suger in publiken i magin. Det är vackert, härligt, ja faktiskt helt underbart. Jag älskar hur man går fullkomligt bananas när det gäller scendetaljer. Det är more is more som gäller. Inga svarta kuber som flyttas runt här inte. Nej, det är smarta lösningar och överraskningar hela tiden. Det är minsann inte lätt att göra teater av en berättelse som är snarast hallucinatorisk, där det bland många andra omöjligheter ingår att Alice ska både krympa och växa. En hel del av boken går förstås bort på grund av detta, men urvalet är smart och fullt tillräckligt.

Alla undervärldens figurer kommer in och energin sprudlar. Det gör den i hela föreställningen med något litet undantag i andra akten där tebjudningen blir väl lång. Vi får träffa Vita kaninen som alltid är sen, perfekt stressigt spelad av Albin Palmquist, den galna Hattmakaren som Amelie Haegeman gör roligt galen och förvirrad och Sara Hansens Cheshirekatt som är på pricken med sitt loja, smidiga rörelsemönster och sensuella röst i den coola jazzlåten.

Liksom Skönheten och odjuret och Matilda är detta en färgsprakande och underhållande musikal för alla åldrar.
Liksom Skönheten och odjuret och Matilda är detta en färgsprakande och underhållande musikal för alla åldrar.
Foto: Håkan Röjder

Musikgenrerna är olika i varje scen och binder effektivt ihop berättelsen. Lankorna eller de små sifferkorten målar rosorna röda till blues. De är riktigt roliga i sin rädsla för Hjärter dam. Max Hansens larv med bred göteborgsk dialekt och rastalook är också otroligt komisk i en calypsolåt, och sifferkorten steppar galant till funkiga storbandstoner. Danserna är överlag väl koreograferade och snygga och när alla är på scenen samtidigt är energin på topp.

Och så har vi förstås Tweedle dee och Tweedle dum, obetalbara i Linnea Carlséns och Adam Thystrups tolkning. Inte lätt att få det rätt. Den falska och mycket sorgsna sköldpaddan som alltid ligger efter måste också uppmärksammas. Hon görs perfekt långsam och Ior-aktig av Tilda Strid. Jag vill egentligen nämna alla för castingen är över lag klockren. Till och med de många blomsterbarnen sjunger och dansar hur proffsigt som helst.

I rollerna ses:Alice - Eva Jumatate/Tova Turesson, Hjärter Dam/Påskharen - Frida Linnell, Hattmakaren - Amelie Haegeman, Den vita kaninen - Albin Palmquist, Cheshire-katten - Sara Hansen, Kålmasken/Hjärter Kung - Max Hansen, Den falska sködpaddan - Tilda Strid, Tweddle-Dee - Linnea Carlsen, Tweddle-Dum - Adam Thystrup, Husmusen - Märta Klasson, Hjärter knekt - Josef Isaksson, Hjärter två - Rasmus Ask, Hjärter fem - Lina Axerup (us Matilde
I rollerna ses:Alice - Eva Jumatate/Tova Turesson, Hjärter Dam/Påskharen - Frida Linnell, Hattmakaren - Amelie Haegeman, Den vita kaninen - Albin Palmquist, Cheshire-katten - Sara Hansen, Kålmasken/Hjärter Kung - Max Hansen, Den falska sködpaddan - Tilda Strid, Tweddle-Dee - Linnea Carlsen, Tweddle-Dum - Adam Thystrup, Husmusen - Märta Klasson, Hjärter knekt - Josef Isaksson, Hjärter två - Rasmus Ask, Hjärter fem - Lina Axerup (us Matilde
Foto: Håkan Röjder

Även om historien om Alice i underlandet förefaller vara rent nonsens, finns där en hel del att hämta rent filosofiskt. Vad är viktigt, det rationella eller fantasin? Är det att leva i nuet som larven förespråkar, eller att skynda som Kaninen? Men där det brinner till mest är naturligtvis i rädslan för Hjärter dam, den lynniga drottningen som styr landet genom att söndra och härska. Där är Frida Linnell helt fantastisk i sin otäckhet. Vansinnig sjunger hon i en eldig tango och skriker ut sina befallningar om att hugga huvudet av dem hon ogillar. Maktfullkomlig och enväldig påminner hon om en hel del ledare i världen idag.

Sophie Lossing

Alice i underlandet

Regi, koreografi och översättning: Ola Hörling

Kostymör: Fredrika Lillius

Scenografi och rekvisita: Rigmor Grönvall

Var: Kristianstads teater

Recensentens betyg: En riktigt stark 4

Sophie Lossing
Så här jobbar Norra Skåne med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.