Opinion

Lär om de nordiska språken i skolan

Opinion
Opinion

Under pandemin har den nordiska samhörigheten fått hårda smällar. För första gången sedan den nordiska passfriheten infördes på 1950-talet har gränser stängts mellan nordiska länder, i vissa fall till och med med militärer vid gränsen.

Därför är det viktigt, när nu de flesta pandemirestriktioner monteras ned, att vad som kan göras också görs för att återupprätta förtroendet mellan de nordiska länderna och folken.

Ett steg, som varit nödvändigt även utan de två senaste årens problem, är att försöka förbättra förståelsen för grannarnas språk. Den har varit på nedgång under en längre tid. Inte ens här i Skåne är det längre självklart att alla förstår danskar på besök. Alltför ofta tas engelska till även vid samtal med danskar eller norrmän.

Därför är det glädjande att Nordiska rådets utskott för kunskap och kultur vill stärka nordisk undervisning i skolan i de nordiska länderna. För femton år sedan antogs den första deklarationen om nordisk språkpolitik, och den behöver följas upp nu tycker utskottet. Ungdomens Nordiska Råd krävde tidigare i år att kunskaper om nordiska språk och kultur ska bli mer närvarande i skolorna.

För att Norden ska behålla sin position som världens mest integrerade region är det avgörande att människor förstår varandra över gränserna. Därför behöver de nordiska språken läras ut i skolan på ett mer systematiskt sätt än i dag. Nordiska Rådets förslag måste följas upp nationellt.

Yngve Sunesson

Opinion

Köpenhamn eller Skellefteå

Jobb i Köpenhamn är rimligt att pendla till.
Foto: ANDERS WIKLUND / TT
Opinion
Opinion

1.3 miljoner svenskar i vuxen ålder kan inte försörja sig genom eget arbete. Det visar färska siffror från Svenskt näringsliv. Professor Johan Eklund från Entreprenörsskapsforum menar att den korrekta siffran kan vara för lågt räknad eftersom vuxna studerande, omkring 500.000 personer, också saknar egen försörjning eftersom de lånar till sina studier.

Klart är att antalet är förödande högt och speglar hur allt fler misslyckas med att ta sig in på arbetsmarknaden, inte minst utlandsfödda. Ändå saknas inte jobb. Tvärtom rapporterar företag runt om i landet att det är svårt att få tag i personal.

Det finns flera förklaringar till det. De arbetslösa har till stor del svag utbildning eller utbildningar som inte passar arbetsmarknadens behov. Dessutom finns en stark ovilja till geografisk rörlighet. De stora industrisatsningarna i norra Sverige riskerar att stupa på grund av arbetskraftsbrist. Människor vill inte flytta.

På 1960-och 1970-talet var pressen stark på människor att vara geografiskt rörliga för att kunna försörja sig genom arbete. Idag är den pressen svagare.

I Skåne, i synnerhet Malmö, är arbetslösheten hög. På andra sidan Öresund, i Köpenhamn, råder det stor arbetskraftsbrist. Att vägra pendla till ett arbete i Danmark borde inte vara ett giltigt skäl till att stämpla som arbetslös eller att uppbära försörjningsstöd eller deltaga i tillfälliga arbetsmarknadsåtgärder.

Ytterst är det välfärdsstaten som står på spel. De offentliga bidragssystemen till de som inte försörjer sig genom eget arbete tränger undan andra angelägna utgiftsområden som skola och äldreomsorg. När så många saknar egen försörjning och bidrar till pensionssystemet blir också de framtida pensionerna usla, både för denna stora grupp men även för andra som är beroende av den allmänna pensionens storlek.

Det är dags återlansera det som arbetarrörelsen stod för i sin barndom, ”gör din plikt, kräv din rätt.”

Lars J Eriksson

Opinion

Jämställt bakom ratten löser chaufförsbristen

Opinion
Opinion

Våren 1976 avslutade jag mina högskolestudier och tog en socionomexamen med inriktning på ekonomiska ämnen. Det var en givande och allmänbildande utbildning, men jag hade blivit alltmer övertygad om att en framtid som kommunalkamrer eller liknande inte lockade mig.

Arbetslös ville jag inte bli och risken var rätt stor för det, eftersom vi i mitten på 1970-talet för första gången började få akademikerarbetslöshet i vårt land.

Eftersom jag under studieåren extraknäckte som bensinstationsbiträde hade jag mött många lastbils- och taxichaufförer. De verkade ha rätt trevliga arbeten. Därför tänkte jag skaffa körkort för att kunna bli chaufför, kanske inte för alltid men för några år framöver. Jag skaffade behövliga intyg men innan chaufförsutbildningen hann påbörjas gjorde ödet att jag istället hamnade i tidningsbranschen.

Fortfarande tycker jag att chaufförsyrken borde vara en lockande yrkesbana för de som inte går vidare till högskolestudier. Men så tycks inte vara fallet. I Europa saknas hela 400.000 lastbilschaufförer och även i Sverige är det brist på unga människor som vill bli chaufförer. Kanske får hoppet sättas till unga tjejer. Kvinnor som kör lastbil har blivit ett allt vanligare inslag på vägarna. Att tjejer idag utgör en stor andel av ägarna av Epa-traktorer borde också leda till att chaufförsyrket blir mer jämställt. Dessutom är kvinnor bättre på det finmotoriska i bilkörning t.ex att backa med släp i trånga utrymmen.

Lars J Eriksson

Opinion

Alla behövs i arbetet mot antisemitismen

Opinion
Opinion

Den för Malmö centrum trafikmässigt omtumlande konferensen mot antisemitismen är avslutad.

Feedback har kommit från den judiska församlingen och från biskop Antje Jackelén.

Rabbi Moshe David Hacohen menar att konferensen nog var bra, men att man borde fokuserat mer på Malmö, eftersom det är en plats där en liten judisk församling försöker samarbeta med staden för att praktiskt motverka antisemitism.

Man kan förvånas över att Sveriges ärkebiskop Antje Jackelén inte var inbjuden till konferensen. Ingen annan från Svenska kyrkan heller, för den delen. Ärkebiskopen menar att det är omöjligt att bekämpa antisemitismen utan trossamfundens medverkan, vilket hon lär ha rätt i. Som Lunds biskop Johan Tyrberg skrev i en debattartikel i tidningen bör den lutherska kyrkan ta större ansvar för att motverka och reagera mot antisemitism. Att ett trossamfund kan förstå utmaningarna för ett annat bättre än sekulära kan är givet.

Ett exempel på detta är kyrkans kritik mot Migrationsverkets hantering bland annat av asylsökande konvertiter, där de bland annat menar att migrationsverkets anställda inte har tillräcklig kunskap för att kunna avgöra om asylsökande är troende eller ej. Om man ordnar en konferens om en religion som representant för en sekulär organisation får man vara lite ödmjuk inför främst den judiska församlingen men också inför att ledare för andra samfund kan ha värdefull insikt att bidra med.

Om någon tvivlade på om konferensen behövdes i Malmö så gick nazistiska Nordiska motståndsrörelsen från klistermärken till en motbjudande ljusshow som förnekar förintelsen på synagogens fasad. Att enbart lysa text på husfasader hade kunnat vara ett hyss, om det inte sårat så många känslor. Judar med album fulla med släktingar som avrättats av nazisterna upplever det så klart som kränkande att man projicerar sådan lögnaktig smörja på deras gudstjänstlokal.

Arbetet mot antisemitism har bara börjat.

Opinion

Mer jämställt bakom ratten

Opinion
Opinion

Våren 1976 avslutade jag mina högskolestudier och tog en socionomexamen med inriktning på ekonomiska ämnen. Det var en väldigt givande och allmänbildande utbildning, men jag hade blivit alltmer övertygad om att en framtid som kommunalkamrer eller liknande inte var något som lockade mig.

Vad göra? Arbetslös ville jag inte bli och risken var rätt stor för det eftersom vi i mitten på 1970-talet för första gången började få akademikerarbetslöshet i vårt land.

Eftersom jag under studieåren extraknäckte som bensinstationsbiträde hade jag mött många lastbils- och taxichaufförer. De verkade ha rätt trevliga arbeten, jobbade säkerligen mycket men ändå rätt självständigt. Därför tänkte jag skaffa körkort för att kunna bli chaufför, kanske inte för alltid men för några år framöver. Jag skaffade behövliga intyg men innan chaufförsutbildningen hann påbörjas gjorde ödet att min yrkesväg kom att se annorlunda ut och slutade i tidningsbranschen.

Fortfarande tycker jag att chaufförsyrken borde vara en rätt lockande yrkesbana för de som inte går vidare till högskolestudier. Men så tycks inte vara fallet. Vi har på senare tid kunnat se hur det råder skriande brist på chaufförer i Storbritannien, inte på grund av Brexit men för att nyrekryteringen inte fungerar trots löner på uppemot 70.000 kronor i månaden. Men det är inte ett brittiskt fenomen. I Europa saknas hela 400.000 lastbilschaufförer och även i Sverige är det brist på unga människor som vill bli chaufförer.

Kanske får hoppet sättas till unga tjejer. Kvinnor som kör lastbilar har blivit ett allt vanligare inslag på vägarna. Att tjejer idag utgör en stor andel av ägarna av Epa-traktorer borde också leda till att chaufförsyrket blir mer jämställt. Dessutom är kvinnor bättre på det finmotoriska i bilkörning t.ex att backa med släp i trånga utrymmen.

Lars J Eriksson

Opinion

Vems landsbygd?

Ebba Busch och Annie Lööf i Storkyrkan inför riksmötets öppnande.
Foto: Jessica Gow /TT
Opinion
Opinion

Kristdemokraterna vill bli det nya landsbygdspartiet. Av Ebba Buschs instagramflöde att döma har traktorn blivit hennes huvudsakliga transportmedel. Det är glesare mellan kändisfesterna. Hon verkar ha dansat färdigt med influencers och omfamnat sin nya image som talesperson för undersköterskan på landet. Hon bor själv på landet, som hon påminner oss om några sekunder in i varje intervju. Strax utanför Uppsala, så ensligt är det inte.

Kristdemokraternas retorik om landsbygden låter ibland som en parodi på hur en konservativ amerikan pratar om hjärtlandet när hen är förbannad. Som om landsbygden var dränkt i bensin och traditionella familjevärderingar. Många frågar sig om passionen har någon sakpolitisk substans.

I Aktuellt förra veckan krävde centerledaren Annie Lööf av Ebba Busch att komma med något mer än nyord som hjärtland. Hon ställde centerpartiets satsningar på fler mackar och livsmedelsaffärer, mer bredband och mindre regelkrångel för småföretag mot KD:s vaddå? Ebba Busch svarade att en röst på Centern är en röst på Miljöpartiet. Hennes sakpolitiska offensiv är fortfarande höljd i dunkel. Partisekreteraren Peter Kullgren har fått i uppdrag att uppdatera det landsbygdspolitiska programmet och förväntas vara klar till årsskiftet. Men på en presskonferens i augusti tog han upp jakt, bilar och polis. KD vill också minska regelkrångel, för lagliga vapenägare.

Partiets syn på landsbygden är amerikaniserad och nedlåtande. På centerpartiets partistämma låter det annorlunda. Man hör om en landsbygd som är modern och mångfasetterad. Den utgörs av småföretagare som deltar i den gröna ekonomin och värnar miljön. Inte av kulturkrigare som hatar Greta Thunberg.

Ett element av kulturkrig finns det ju. Den som ska hjälpa KD att uppdatera landsbygdspolitiken är centerpartiets tidigare riksdagsledamot Staffan Danielsson. Det var migrationspolitiken som gjorde att han och partiet gick skilda vägar, inte landsbygdsfrågor. Rekryteringen kan tolkas som en symbolisk vinst för KD, men frågan är vad den innebär för landsbygdspolitiken. Blir den ny eller en amerikansk version av Centerns?

ANNONS

Detta är en sponsrad artikel och inte skriven av tidningens journalister.

Native NSK

Kommer det sociala nätverket Clubhouse att trenda nästa år?

www.unibet.se

När du besöker appbutiken på din mobil och tittar på de många apparna för sociala medier, finns det många appar som du kan välja mellan. Men det verkar som att vissa har en förmåga att skapa nya trender och hamna i rampljuset av olika anledningar.

Det som ligger bakom detta är förändringar i hur människor socialiserar, och uppdateringar i olika gruppers sätt att socialisera. De skiftande trenderna plockas upp av olika sociala medieplattformar som har förändrat och uppdaterat gruppers sätt att interagera med varandra. Ett sådant exempel är appen Clubhouse.

Vad är Clubhouse?

The clubhouse är en social nätverksapp där människor kan chatta i realtid, dela sina berättelser, och använda sin röst för att samarbeta med varandra. Enkelt uttryckt är det en ljudchatt, som endast är öppen för inbjudna.

Personerna som går med i Clubhouse får delta i och lyssna på konversationerna. Målet med Clubhouse är att sammanföra människor och låta dem socialisera med varandra genom att utveckla starka vänskaper och relationer.

På ett sätt bygger den här appens popularitet på en fantastisk användarupplevelse. Vi kan förstå det här bättre när vi pratar om spelplattformar online och hur de har lyckats utifrån precis samma principer.

Clubhouse och casinospel - användarupplevelser

The clubhouse är en social medieapp där användarna kan skapa sina profiler. Du kan enkelt se de personer du följer och de som följer dig, och där finns virtuella chattrum som man vill delta i.

Det som skiljer den från de flesta applikationer är dock att den prioriterar användarupplevelsen och förhöjer designen i enlighet med det. Det här liknar väldigt mycket hur några av de populära spelen inom Live casino online fungerar. Designen är prydlig och enkel att följa, så varje spelare får en chans, och det är enkelt att hantera flikar. Ännu viktigare är att designen ger spelarna en känsla av att spela på ett riktigt casino.

Det här är samma princip som Clubhouse följer. Den frammanar schemalagda livechattar via en algoritm och visar dig den som du kan vara intresserad av att delta i. När du kommit in i chatten, märker du att du inte får prata förrän du “räcker upp handen” och värden godkänner din förfrågan om att delta i ljudchatten. Annars är det endast de talare som är värdar för chatten som får lov att prata. Nu har Clubhouse till och med särskilda rum där folk diskuterar spel, strategier och delar med sig av sina erfarenheter.

Du kan interagera med stjärnorna

När du går med i Clubhouse, får du chansen att vara med i de många konversationer som några kända stjärnor står som värdar för. Inte bara det, du kan också delta i deras konversationer om du vill, utan problem. Hittills verkar det vara en trygg plats där vanliga människor och stjärnor kan interagera med varandra.

Ett växande antal användare

Antalet användare på Clubhouse tycks öka hela tiden, och där finns många influencers, kändisar, entreprenörer och stjärnor, vilket kan visa sig väldigt fördelaktigt, i synnerhet för marknadsförare. Idag ser den ut att ha ungefär 600 000 användare, vilket kan visa sig extremt användbart för att marknadsföra varor och tjänster till en specifik publik.

Huvudbudskap

Med tanke på hur Clubhouse blir känt och växer, kommer det med all säkerhet inom en snar framtid betraktas som ett oundgängligt socialt nätverk inom marknadsföring på sociala medier, i konkurrens med många andra sociala nätverksappar.

Opinion

En felöversatt samhällskritik

Opinion
Opinion

Netflix största tittarsuccé någonsin är en koreansk serie där ekonomiskt utsatta personer tävlar mot varandra med livet som insats. Squid Game är mörk, rolig och enormt sorglig på samma gång. Det är riktigt bra TV.

Samtidigt är det intressant att vi fallit för en djupt politisk och antikapitalistisk serie som är en kritisk kommentar till den koreanska samtiden, som de flesta vet mycket lite om. Galningen som rekryterar deltagare förklarar allvarligt att tävlingarna, till skillnad från livet, är rättvisa. I den mardrömslika Squid Game-verkligheten tävlar alla på samma villkor, det är livet som är riggat till rika och mäktigas fördel.

Hemma kallar vi översättarna på streamingtjänster för Börje och Maggan, eftersom översättningen tenderar att låta lite ”Biffen och Bananen” från pilsnerfilm, särskilt när grovt språk ska översättas. Terminologi blir ofta parodiskt felöversatt. Säkert handlar det om tids- och resursbrist.

Efter hård kritik från koreaner verkar det vara samma problem med översättningen av Squid Game. Om Korea blir den nya storproducenten av internationell underhållning, vilket vore trevligt eftersom K-drama ofta håller hög klass, måste man kunna översätta serierna ordentligt så publiken vet vad den tittar på. Vi skulle kunna lära oss mycket både om Korea och om den asiatiska ekonomin, som vi påverkas av, samtidigt som vi blev underhållna. Att bli underhållen och blir smartare samtidigt är det bästa av båda världar.

Opinion

Det är åtgärderna som räknas

Kung Carl Gustaf och Stefan Löfven.
Foto: Jonas Ekströmer/TT
Opinion
Opinion

Man kan förvånas över mängden negativa omdömen om Malmökonferensen Remember -- React till åminnelse av förintelsen och mot antisemitism som kommit redan innan den genomförts.

Det är begripligt att bilister blivit stressade om de missat informationen om att man skulle undvika att köra i centrala Malmö och fastnat i en bilkö. Lite svårare var det för cyklister att förutsäga att det skulle bli tjugo minuters väntetid för att korsa gatan. Säkert kan man lära sig värdefulla läxor om trafikledning av detta.

Kanske var det en missräkning för Stefan Löfven att det inte kom så många statschefer som han hoppats på, men syftet var förhoppningsvis aldrig enbart att samla statsöverhuvuden. Malmö hade under ett antal år ett skamligt rykte som ett centrum för antisemitism i Sverige och Malmös socialdemokrater som ett parti som snarare förvärrade än motverkade det, genom att ställa orimliga krav på Malmös judar att de skulle bära Israels synder på svenskfödda axlar.

Att en socialdemokratisk statsminister håller i ett evenemang som detta är ett steg framåt. I det brittiska socialistpartiet Labour pågår istället en hätsk interndebatt om huruvida antisemitism legitimerats av partikulturen.

Att Stefan Löfven försöker staka ut en annan väg för Socialdemokraterna är lovvärt, trots trafikkaos och uteblivna EU-ledare. Judiska församlingen är begripligt nog rädda för att det bara blir fina tal och efterlyser konkreta åtgärder. Visst måste Sverige, Malmö och Socialdemokraterna leverera något efter konferensen, annars kommer man att se löjlig ut. Man kan vänta med att döma ut evenemanget tills man fått se vad som levereras i åtgärdsväg.

Tyvärr följer konflikterna från Mellanöstern med många som flyttar till internationella Malmö och mycket av arbetet framåt kommer att handla om att få folk att skilja legitim kritik mot Israel från det som urartar till övergrepp och kränkningar mot judisk lokalbefolkning, som oftast inte har något med beslut fattade av den israeliska regeringen att göra.

Opinion

Hinner ambulansen till Höör?

Opinion
Opinion

Höör är en av de skånska kommuner som har längst insatstider för ambulanser. Det oroar, eftersom det för vissa allvarliga tillstånd kan handla om minuter för att man ska kunna rädda liv.

Höörs kommunledning vill att orten ska få sin egen ambulansstation, eftersom väntetiderna regelmässigt överskrids. Regionens målsättning är att 90 procent av högprioriterade uppdrag ska ha en väntetid under 20 minuter. I Höör är det 48 procent av insatserna som klaras av på den utsatta tiden, vilket är sämst i distrikt två, där Höör ingår. Det är klart att det väcker oro och besvikelse att vara längst ner på en sådan lista.

Entreprenören Premedic, som har ansvar för ambulanssjukvården i distrikt två, hade problem med underbemanning under förra sommaren och menar att statistiken över den gångna sommaren därför inte är ett bra underlag för en förändring. Höörborna bör kunna förvänta sig att de löser de problemen till 2021, eftersom det hjälper föga med extra ambulanser om man inte har bemanning till dem och det måste dessutom finnas ett representativt underlag för ett beslut för eller emot en Höörsbaserad ambulans.

Utan en bottenlös pengapåse kan man sällan eller aldrig få till exakt samma service på landsbygden eller glesbygden som i en större tätort, på grund av avstånden. Men skillnaderna måste vara så små som de bara kan, så medborgarna inte känner att de hamnar i B-laget för välfärd.

Förhandsvisning på nästa artikel
NÄSTA ARTIKEL