Inte säkert att vinnaren blir förbundskansler

Socialdemokratiska SPD leder knappt med 26 procent mot kristdemokratiska CDU, 24 procent, enligt public servicebolaget ZDF:s vallokalsundersökning. Det finns undersökningar visar på ett ännu tajtare lopp.

– Det är så oerhört jämnt att det verkligen kan spilla över. Det kan verkligen bli några fåtal tusen röster som avgör, säger Rutger Lindahl, professor emeritus i statsvetenskap vid Göteborgs universitet.

Såväl Socialdemokraterna som Kristdemokraterna har ökat något, jämfört med de senaste opinionsundersökningarna. De gröna har backat något till 14,5 procent, konstaterar Lisa Dellmuth, Tysklandskännare och docent i internationella relationer vid Stockholms universitet.

– Det förvånar inte, säger hon.

– Om man förväntar sig ett jämnt race röstar man strategiskt och ger den första rösten till CDU eller SPD, som slåss om majoriteten i de flesta av valdistrikten.

Vem som efterträder Merkel som förbundskansler är ovanligt svårt att förutse.

– Historiskt sett kommer kanslern från partiet som har flest mandat. Det kan mycket väl omvärderas nu, säger Lisa Dellmuth och konstaterar att varken Armin Laschet (CDU) eller Olaf Scholz (SPD) tydligt har tagit ställning i den frågan.

Och den som får första möjligheten att bilda regering behöver heller inte bli nästa förbundskansler, poängterar Rutger Lindahl.

– Det kan gå så långt att det kör ihop sig. Det parti som fått den högsta procentandelen av väljarrösterna kan också misslyckas att bilda regering.

För att lyckas få ihop ett regeringsalternativ måste såväl SPD som CDU locka över både De gröna och liberala FDP till sin sida

FDP vill hellre sitta i en kristdemokratisk ledd regering. De gröna föredrar en socialdemokratisk, framhåller Rutger Lindahl.

– De sitter med vågmästarroller. Men de kan inte blockera varandra, eftersom de kommer att behöva regera tillsammans. Oavsett vilken förbundskansler de samarbetar med behöver de kompromissa.

Det blir nu upp till SPD och CDU att ge bud och ta emot anbud om såväl ministerposter som realpolitik. Att De gröna går starkare ut ur valet och blir större än FDP kan försvåra förhandlingarna.

– Det är någonting att bita i för FDP, att de blir det minsta partiet.

Efter valet 2017 tog det fem månader innan landet hade en regering plats. Då samlades SPD och CDU i en storkoalition för att lösa krisen.

– Det är ingen kärleksaffär och har aldrig varit. Det har motiverats som en nödvändighet för riket. Båda skulle förlora på att vara det parti som säger nej till att skapa stabilitet.

Samtidigt har man byggt in en kompromisspolitik i det tyska samhället som väljarna egentligen inte är nöjda över, vilket också gett skjuts åt De gröna, poängterar Lindahl.

– Varken SPD eller CDU har vunnit i opinionen på den stora koalitionen. Det finns ingen vilja att ingå i en stor koalition längre, säger Lisa Dellmuth.

Jonas Grönvik/TT