Opinion

Det är åtgärderna som räknas

Kung Carl Gustaf och Stefan Löfven.
Foto: Jonas Ekströmer/TT
Opinion
Opinion

Man kan förvånas över mängden negativa omdömen om Malmökonferensen Remember -- React till åminnelse av förintelsen och mot antisemitism som kommit redan innan den genomförts.

Det är begripligt att bilister blivit stressade om de missat informationen om att man skulle undvika att köra i centrala Malmö och fastnat i en bilkö. Lite svårare var det för cyklister att förutsäga att det skulle bli tjugo minuters väntetid för att korsa gatan. Säkert kan man lära sig värdefulla läxor om trafikledning av detta.

Kanske var det en missräkning för Stefan Löfven att det inte kom så många statschefer som han hoppats på, men syftet var förhoppningsvis aldrig enbart att samla statsöverhuvuden. Malmö hade under ett antal år ett skamligt rykte som ett centrum för antisemitism i Sverige och Malmös socialdemokrater som ett parti som snarare förvärrade än motverkade det, genom att ställa orimliga krav på Malmös judar att de skulle bära Israels synder på svenskfödda axlar.

Att en socialdemokratisk statsminister håller i ett evenemang som detta är ett steg framåt. I det brittiska socialistpartiet Labour pågår istället en hätsk interndebatt om huruvida antisemitism legitimerats av partikulturen.

Att Stefan Löfven försöker staka ut en annan väg för Socialdemokraterna är lovvärt, trots trafikkaos och uteblivna EU-ledare. Judiska församlingen är begripligt nog rädda för att det bara blir fina tal och efterlyser konkreta åtgärder. Visst måste Sverige, Malmö och Socialdemokraterna leverera något efter konferensen, annars kommer man att se löjlig ut. Man kan vänta med att döma ut evenemanget tills man fått se vad som levereras i åtgärdsväg.

Tyvärr följer konflikterna från Mellanöstern med många som flyttar till internationella Malmö och mycket av arbetet framåt kommer att handla om att få folk att skilja legitim kritik mot Israel från det som urartar till övergrepp och kränkningar mot judisk lokalbefolkning, som oftast inte har något med beslut fattade av den israeliska regeringen att göra.

Opinion

Ett mål som inte nås heter misslyckande

Opinion
Opinion

Stefan Löfven kommer att bli ihågkommen för ett mål han inte nådde. Senast 2020 skulle Sverige ha lägst arbetslöshet i EU, men det blev tvärtom. Idag har vi istället den fjärde högsta arbetslösheten i EU. Statsministern blir märkbart utled när han konfronteras med misslyckandet, vilket sker i nästan varje intervju.

Sedan första januari 2021 har han sökt efter ett bra svar och anser sig ha funnit ett i en intervju med Dagens Nyheter (21/10). Enligt Löfven bidrog målet till att sätta fokus på sysselsättningen. Det lät nästan som en framgång. Han ångrar ingenting.

Han lät som Gustav Fridolin i SVT-programmet Politikbyrån, apropå den berömda kolbiten han viftade med under ett av sina tal. Med den ville han illustrera faran med brunkolsverksamhet och lovade att stoppa försäljningen av Vattenfalls koltillgångar. Talet var ett misslyckande, objektivt sett. Rent visuellt lyckades den lilla kolbiten inte skrämma någon och han bröt sitt löfte till väljarna. Ändå ångrar han ingenting, eftersom kolbiten satte fokus på klimatdebatten.

Ett misslyckande som sätter fokus på en viktig fråga är fortfarande ett misslyckande. Både Löfven och Fridolin satte mål som de måste ha vetat var ogenomförbara. Frågan är snarare varför de försatte sig i den hopplösa situationen till att börja med? Ovanan att göra så har funnits i politiken länge, men idag är det mer regel än undantag.

Vissa menar att syftet med målen är att öka motivationen och sikta högre. Det fungerar i viss mån, om målet är genomtänkt och genomförbart. Politiska mål är det sällan. Löfven höftade sitt, Fridolins var olagligt.

Mål är inte längre en ändpunkt som politiska förslag ska mynna ut i. Mål är politik. Hur många politiker har inte kommit fram till mikrofonen efter långa överläggningar och stolt presenterat sin nya ”politik” – ännu mer ambitiösa mål. Själva jobbet med att nå dem delegeras till övriga samhället.

Opinion

Hållbarhetsevangeliet

Opinion
Opinion

Skånska biologer och ålfiskare förenas i sin oro för ålen. En bråkdel av de ålar som kom till den skånska kusten i mitten av nittonhundratalet dyker upp. Bara hälften klarar sin vandring uppför Kävlingeån. Man har antagit att fiskeriet är boven i åldramat. Forskare demonstrerar i SVT:s Uppdrag Granskning att det finns ett större hot än fisket: vattenkraftverken. På sin vandring fastnar ålen och dör i kraftverken.

Man kan i kraftverksproblematiken åter se tendensen att skylla på privatpersoners beteende när problemet i själva verket är strukturellt och kräver insatser på en annan nivå än den privata. Ska man hindra fiskare från att ägna sig åt sitt yrke eller hobby och skälla på den som har ål på julbordet bör man först ge ålen möjlighet att överleva kraftverken och se hur det påverkar bestånden.

Omställningen till vattenkraft, vindkraft och solpaneler måste ske på ett sådant sätt att vi bygger in andra arters överlevnad i vår egen, allt annat vore ett övergrepp. Vi har ingen rätt att utrota andra arter för vår bekvämlighet. Det handlar dessutom om självbevarelsedrift: vi saknar tillräckligt kunskap om konsekvenserna av att utrota arter vi inte förstår oss på. Kanske förstår vi inte förrän efter vi utrotat en nyckelart hur viktig den var.

Innan Patrik Svenssons bok Ålevangeliet blev en storsäljare var ålen svårsåld som annat än rökt, men Svensson skapade ett slags limnologisk deckare kring arten. Varför är ålen som den är, vart tar den vägen och varför dör den ut?

Om svaret på sista frågan är vattenkraft, så det frustrerande, men samtidigt ett lösbart problem. Det är säkert en utmaning att bygga kraftverk som en ål kan överleva. men vi är en nation av ingenjörer, vi har klarat svårare.

Att rädda denna uråldriga art från utrotning räddar dessutom ett kulturarv: för många skåningar är det inget riktigt julbord utan rökt ål och ålfiskeriet är på vissa platser längst kusten är så nära förknippat med den lokala kulturen och identiteten att det ena nästa inte kan existera utan den andra.

Opinion

Konsekvensneutral forskning

Lunds universitet
Foto: Johan Nilsson/TT
Opinion
Opinion

Lundaforskaren professor Kristina Sundquist säger sig vara chockerad av nyheten om att åklagare fattat beslut om att inleda en förundersökning om brott mot lagen om etikprövning. Frågan är om den uppmärksammade studie där det framkom att utlandsfödda eller personer med utlandsfödda föräldrar var överrepresenterade i våldtäktsstatistiken hade etiktillstånd eller inte.

Sundquist menar att hon skaffat tillstånd på samma sätt som vanligt och att man ofta beskriver vad man kommer att titta på i ganska allmänna ordalag, eftersom det finns många närbesläktade frågeställningar som studiens registerutdrag kan användas till. Överklagandenämnden för etikprövning menar att Sundquist och kompani inte haft tillstånd, eftersom frågeställningen om överrepresentation i våldtäktsstatistiken är specifik och avgränsad, men inte nämns i ansökan.

Det står klart att forskaren och nämnden har olika syn på hur snävt frågeställningen måste definieras för att det ska anses att man har etiktillstånd. Det finns i nuläget inget som tyder på något annat än att Sundquist och hennes kollegor har agerat i god tro, vilket gör det extra viktigt att det prövas så att man kan etablera praxis.

Att frågan är känslig borde egentligen varken inverka på etikprövningstillståndet eller på studien. Det borde finnas tydliga kriterier för det här redan och det är bekymmersamt att det är just kring ett kontroversiellt ämne det uppstår frågetecken.

Det finns en stor risk att det uppfattas som om man försöker lägga munkavle på forskarna eftersom slutsatserna i rapporten var känsliga. Det vore i så fall en mycket olycklig konspirationsteori att få fäste, som skulle skapa en bild av att man inte får tala sanning eller kan använda sig av obekväm statistik i samband med migration. Forskning måste få vara konsekvensneutral och allt som så tvivel kring det är farligt.

Det borde gå att få en tydligt och vägledande svar på hur och för vad etiktillstånd kan utfärdas.

Opinion

SVT måste sluta sprida desinformation

Opinion
Opinion

Sveriges Television har avpublicerat en dokumentär eftersom den spred desinformation om ”kronisk borrelia”, en sjukdom som enligt läkarvetenskapen inte finns. Med det finns ett antal problem och SVT måste fundera på varför det har hänt igen. Det är inte första gången: SVT fälldes redan 2014 av granskningsnämnden för ett inslag om ”kronisk borrelia”.

Det är oroväckande att den senare filmen förefaller vara producerad med hjälp av Film i Skåne.

Testet som hittar kronisk borrelia är framtaget av en forskare lämna sitt universitetet på grund av forskningsfusk. Desinformation om hälsa och sjukvård kan skada och i värsta fall döda. Patienter som tror sig ha kronisk borrelia kan ha en annan sjukdom som de inte söker vård för eftersom de fått veta att vården konspirerar mot dem. Charlataner kan förvärra hälsoproblemen med ”alternativa” behandlingar. Konspirationsteorier är därför betydligt allvarligare när det handlar om hälsa. SVT kan inte räkna med att tittarna har tillräckliga kunskaper för att kunna förhålla sig kritiskt till innehållet i filmen.

TV-licens- och skattepengar har använts till att sprida desinformation, vilket inte får ske.

SVT försvarar sig med att filmen visades som en del av segmentet SVT dox som ska innehålla ”subjektiva” dokumentärer och inte renodlade vetenskapsinslag. Om man kategoriserar desinformation kring hälsa som något som är OK för att det är subjektivt finns det nästan ingen gräns för vad som kan sändas ut till tittare, under förevändningen att det skildrar en ”upplevelse” och inte fakta. Man kan ”uppleva det” som att förintelsen aldrig har hänt, eller som att regeringen förgiftar folk med hjälp av vaccin.

Till skillnad från kronisk borrelia är desinformation en av vår tids största epidemier och den smittan ska inte SVT hjälpa till att sprida. Det är bra att de avpublicerade filmen, men hade varit ännu bättre om de tackat nej från början. SVT behöver kritiska glasögon.

Opinion

Den långsiktiga skogen

Vitsippor i Skrylle
Foto: Moa Dahlin
Opinion
Opinion

I Mark- och miljödomstolen möts NCC, som vill utvidga utvinningen av kvartsit i Skrylletäkten på Romeleåsen och Lunds kommun, som med fog oroar sig för konsekvensen. Länsstyrelsen menar att NCC:s miljökonsekvensbeskrivning är bristfällig och anser att ansökan bör avslås, vilket skaver.

Kommunstyrelsen föreslår en dialog med NCC så att natur- och friluftsliv bättre kan samexistera med existerande täktverksamhet. Miljöpartisten Karin Svensson Smith vill att Skrylle istället blir naturreservat samt utökas och får medhåll av Vänsterpartiets Helena Falk.

Förenklat är frågan om det är Skrylle eller täkten som bör öka i storlek. Lunds kommun gör klokt i att vara skeptiska. Det går att öppna andra gruvor, men nya skogar växer inte upp hur som helst. Det är troligt att natur- och friluftsintresset blir fortsatt stort även efter pandemin. Den som en gång vant sig vid att komma ut i naturen ger ogärna upp möjligheten.

Det handlar inte uteslutande om skogsmulleri, utan också om långsiktiga verksamheters möjlighet att klara sig om ett fördjupande eller utvidgande av täkten leder undan grundvatten. En balans mellan det kortsiktiga behovet av byggmaterial och det långsiktiga med att skydda skog och natur för denna och framtida generationer. Skogsbonden Göran Boijsen oroar sig för att hans ekar ska torka ut och dö om grundvattnet leds bort, vilket han tyckt sig se tecken på. Skogar och skogsägare arbetar efter en annan tidsplan än resten av samhället: tanken är att Boijsens ekar ska stå i åttio år till.

Det som skulle tala för att tillåta ökad utvinning är det globala perspektivet: det finns alltid en risk att gruvdrift hamnar utomlands, där både klimathänsyn och arbetsförhållanden kan vara sämre.

Samtidigt är det Lundapolitikernas jobb att värna om skåningarnas tillgång till natur här och nu, samt tänka på att skogens tidslinje handlar om att det vi gör nu kanske syns tydligt först om hundra år.

ANNONS

Detta är en sponsrad artikel och inte skriven av tidningens journalister.

Minifinder.se

Ökade våldsbrott i Skåne - vad säger brottsstatistiken?

Minifinder Nano GPS personlarm - telefon och larm i ett!
Minifinder.se I hela Sverige så har våldsbrotten ökat markant de senaste åren och det är egentligen inte förrän efter ett par år man kan se trenderna.

Statistiken över brott kan dock variera lite från år till år, men när man ser över statistiken med ett par års överblick så har brotten stigit sakta men säkert. I Skåne kan vi också tydligt se den här trenden.

En orsak till ökningen tros också vara benägenheten till att anmäla brott. Däremot så har inte vården märkt av trenden när det kommer till behandling av offer som blivit utsatt för våldsbrott och i de regionerna kan man inte se några tecken alls på ökad utsatthet när det kommer till misshandel. Det betyder med andra ord att anmälningsbenägenheten har ökat. Att ökningen inte märks av inom vården tros bero till största del på att fler anmäler och att det inte är någon högre andel av misshandelsfallen som anmäls som är av det grövre slaget.

Skåne ligger 3:a på listan över anmälda våldsbrott i Sverige

Södermanlands län och Stockholms län ligger lite högre än vad Skåne gör när det kommer till anmälda våldsbrott per invånare. Att det ser ut på detta viset beror till stor del på att det är i dessa län som vi hittar Sverige tre största städer.

Statistiken säger dock att det dör mindre människor i våldsbrott och går i linje med vad sjukvården menar på, Detta innebär med andra ord att även om våldsbrotten har ökat, så har inte de fallen av grövre misshandel ökat och inte heller har ett högre antal dött till sviterna från våldsbrott. Det finns flera faktorer som tros spela in till varför vi kan se en ökning av våldsbrott i Sverige.

Detta kan du göra för att känna dig mer trygg:

– Om du har barn så är det bra om du låter barnet ha en telefon att ringa med och som du kan nå dem via. Du kan också använda en GPS Tracker, dessa gör att du alltid kan se var ditt barn befinner sig. Detta ger trygghet och säkerhet till barn och föräldrar.

– Ett överfallslarm är bra att ha i fickan på sin jacka (man ska absolut inte vara rädd i onödan, men de är otroligt effektiva eftersom att de hörs väldigt högt).

- Håll dig lugn! Även om våldsbrott ökar statistiskt sett så ökar inte dödsfall eller personskador, vilket betyder att våldsbrott har ofta någon bakomliggande orsak och är ofta relaterade till dispyter mellan kriminella.

– Många gånger sker våldsbrott i nära relationer där det kan vara svårt att ta sig bort. Om du befinner dig i en situation där du blir misshandlad i hemmet, så prata med någon och sök dig till hjälp. Det kan vara svårt att berätta om, men det finns alltid professionella människor du kan vända dig till för att få råd, stöd och hjälp att bli fri din situation Om du är utsatt för våld i nära relation så kan du kontakta Malmös kriscentrum.

- Ha alltid med dig din telefon ifall du skulle råka illa ut på något sätt, så att du alltid kan ringa och be om hjälp eller för att bara prata med någon som kan lugna dig om du är orolig.

Om du är med om ett våldsbrott, oavsett om det är en av familjens medlemmar som skadar dig eller om du blir illa behandlad av någon du inte känner sedan tidigare så är det viktigt att anmäla. Genom att anmäla vad du blivit utsatt för så står du automatiskt upp för alla andra som också blivit utsatta för våldsbrott.

Opinion

Utred vem även som ska tillsätta JK

Opinion
Opinion

En utredning tillsattes i februari förra året med uppgiften att bland annat utreda om det ska bli svårare att ändra grundlagen. En annan uppgift är att utreda hur domstolarna ska bli mer självständiga och hur det ska bli svårare för en regering att påverka domstolarnas sammansättning och därmed eventuellt deras beslut.

Det har inte upplevts som något problem i Sverige att regeringsmakten lagt sig i eller försökt påverka domstolarna. Men erfarenheterna från ett par länder i EU har gjort att diskussionen kommit upp. Som följd av både januariavtalet och uttalanden från riksdagen tillsattes utredningen, som om drygt ett år ska vara klar med sina förslag om hur domstolarnas självständighet ska garanteras.

Ett område som är bortglömt i direktiven är dock Justitiekanslerns roll. JK utövar tillsyn över domstolarna och kan bland annat anmäla domare för disciplinförfarande och åtala domare.

I den senaste lördagsintervjun förklarade JK Mari Heidenborg att ”i ett annat läge med en annan regim” en ”regimtrogen JK skulle kunna göra skada”. Därför förordade hon att den tillsatta grundlagsutredningen borde titta på även hur JK tillsätts. Det borde inte vara regeringen som sköter det.

En annan möjlighet vore att flytta tillsynen av domstolsväsendet från JO och JK till ett fristående organ, exempelvis ett domstolsråd som finns i många länder. Den exakta ordningen bör dock utredningen få stor frihet att utforma, i syfte att öka domstolarnas fristående ställning.

Opinion

För övrigt

Opinion
Opinion

I fredags dömdes en 60-årig man för bland annat förberedelse för allmänfarlig ödeläggelse och brott mot lagen om brandfarliga och explosiva varor. Han hade gjort listor på tänkbara bombmål och förberett ett manifest. Varför åtalades han inte för terrorbrott? Sannolikt för att han inte var islamist utan högerextremist.

Opinion

Smutsig valrörelse

Ulf Kristersson håller tal vid M-stämman.
Foto: Johan Nilsson/TT
Opinion
Ledare. När Ulf Kristersson lovar att inte ta in SD i regeringen har han noll trovärdighet, särskilt som han kopierat SD:s skuldbeläggning av invandrarna.

I Sverige har vi tillit och här finns omtanke om varandra, inledde M-ledaren Ulf Kristersson sitt stämmotal i lördags. Sedan ägnade han huvuddelen av talet åt att undergräva tilliten och att underkänna omtanken om andra.

Han betonade också delen i namnet Moderata Samlingspartiet genom att hävda att M är det enda partiet som kan samarbeta med alla andra partier. Det var ett outtalat försvar för helomvändningen att nu nära samarbeta med SD efter att ha avvisat det helt före förra valet. Men samarbete med S har Ulf Kristersson vägrat, och efter det hårda angreppet i talet lär det bli än mer omöjligt.

Att oppositionsledaren angriper regeringen är inget att invända mot, däremot sättet han gjorde det på, att med anekdotiska exempel ge en generellt svart bild av dagens Sverige och lägga hela skulden på regeringen, trots att han betonade att orsakerna är långsiktiga (Migrationspolitiska talespersonen Maria Malmer Stenergard talade om decennier). För åtta år sedan var Kristersson själv statsråd - lite självkritik skulle alltså inte var fel.

Han hävdade exempelvis att S inte vill bekämpa brottsligheten, trots att enigheten om de hårdare tagen är närmast total, bortsett från ett par förslag med risker för rättssäkerheten som anonyma vittnen och visitationszoner.

Argumentationssättet pekar mot en mycket smutsig valrörelse. Moderaternas sätt att i SD:s efterföljd lägga skulden för nästan alla problem på invandringen och invandrarna gör att man kan vara mycket orolig för att trakasserierna av personer med ”osvenskt” utseende ökar.

S kan förväntas slå tillbaka med att ifrågasätta Kristerssons löfte att inte ta in SD i regeringen utan bara samarbeta. Ulf Kristersson har noll trovärdighet efter sina löften före förra valet - till och med till förintelseöverlevaren Hédi Fried - att aldrig samarbeta med SD. Efter valförlusten var han direkt beredd att göra sig beroende av SD för att regera, sedan började han samtala och nu ska han även budgetsamarbeta med SD. Så vilka departement SD ska få om Kristersson blir statsminister lär förfölja honom i valrörelsen.

Yngve Sunesson

Förhandsvisning på nästa artikel
NÄSTA ARTIKEL