GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Muskler och språk på utegymmet

Här på utegymmet, omgärdat av Bulltoftaparkens generösa grönytor, har Hassan Hzahidi fått vänner. Här kan han utmana både sin fysik, sin nyfikenhet och sin oro. Och det är här han lärt sig mycket av sin idag i stort sett flytande svenska.
MALMÖ • Publicerad 16 oktober 2021 • Uppdaterad 25 november 2021
–  Jag visste att jag behövde träna för att kunna må bra. Och jag visste att jag behövde lära mig bra svenska. Det har jag fixat här i Bulltoftaparken.
– Jag visste att jag behövde träna för att kunna må bra. Och jag visste att jag behövde lära mig bra svenska. Det har jag fixat här i Bulltoftaparken.
Foto: Louise Malmros Manfrinato

Hassan Hzahidi, 25 strosar vant kring på Bulltofta rekreationsområdes populära utegym. Det märks att han känner sig hemma här. Armarna hänger lojt över räcket medan han diskuterar eftermiddagens träningsupplägg med träningskompisen Corali Vasquez, 41. Några steg bort småpratar han med en liten flicka som lämnat mammas hand för att testa att dra i de tunga repen. Han talkar in händerna, ler ett av sina många leenden och greppar de romerska ringarna.

Som barn var jag mycket aktiv. Jag klättrade i träd och spelade fotboll. Som asylsökande har man mycket tid. För mycket tid. Jag visste att jag behövde träna för att kunna må bra. Och jag visste att jag behövde lära mig bra svenska. Allt det har jag fixat här!

– Det är bra gemenskap här. Hit kommer så snälla människor och jag har fått många kompisar. Flera av kompisarna är äldre och de berättar om sina barnbarn och vad de gör om dagarna. Jag pratar också med barn ibland. Jag visste att man kunde prata med kvinnor här i Sverige men i början var jag osäker på om jag verkligen skulle göra det. Nu har jag tjejkompisar! Corali är en av dem, förklarar Hassan och ger Corali ett brett leende, tvärsöver gymmet.

– Det är så kul att träffa alla dessa människor i olika åldrar och ibland med rötter i olika kulturer. Jag tycker det är berikande, säger Margareta Malmros, 80 år. Här i samspråk med Hassan Hzahidi.
– Det är så kul att träffa alla dessa människor i olika åldrar och ibland med rötter i olika kulturer. Jag tycker det är berikande, säger Margareta Malmros, 80 år. Här i samspråk med Hassan Hzahidi.
Foto: Louise Malmros Manfrinato

De första gångerna på utegymmet kände Hassan sig blyg och tyckte att några av de svenska killar som tränade här inte såg så vänliga ut. Han vågade inte gå fram. Efter att de stött på varandra några gånger, kom killarna själva fram och idag pratar de mycket så fort de ses. Vi kommer överens om att det tar tid att lära sig nya kulturella koder och att allt inte är vad man tror, utifrån de egna erfarenheterna.

Hassan kom till Sverige från Afghanistan 2015 som ensamkommande. Han var 19 år gammal. Sedan dess har han fått flera avslag. Ovissheten och väntan har i perioder varit tung. På grund av läget i Afghanistan är det extra svårt nu, och att prata med släkt och vänner i hemlandet är för närvarande en ren plåga för honom.

– Allt är väldigt hemskt. Och det är hemskt att inte kunna göra någon skillnad härifrån. Men det går ju inte och då måste jag försöka leva ändå. Att få prata om andra saker, om träning och mina vänner här på utegymmet, känns därför mycket bra!

I början, på Migrationsverkets boende, pratade jag bara mitt modersmål, dari. Jag förstod att jag inte bara kunde umgås med afghaner om jag skulle lära mig svenska. När jag var volontär i kyrkan lärde jag för första gången lite svenska.

Hassan går iväg mot ribbstolarna och stöter på Margareta Malmros, 80. Iklädd ljusblå jeansskjorta, stavar i handen. Hon hälsar med ett stort leende. De har träffats förr.

– Jag går en långpromenad om dagen och ibland hamnar jag här. Jag brukar säga att jag går hit för att träna, men det blir ärligt talat rätt mycket pratande! Det är så kul att träffa alla dessa människor i olika åldrar och ibland med rötter i olika kulturer. Jag tycker det är berikande, säger Margareta.

Corali, med rötter i Bolivia, håller med. Hon började ta upp sin träning igen under den tuffa perioden som infektionssjuksköterska under pandemin.

– Man riktigt kände hur mycket man behövde komma ut, få frisk luft och träning. Jag började gå hit och träna med min pappa. Det var han som lärde känna Hassan först. Nu är vi alla vänner och träffas ofta här på eftermiddagarna. Det härliga med Hassan är att han alltid är positiv och glad och att han kommer med bra träningstips och hjälper en med tekniken i olika övningar.

Hassan tränar på Bulltofta året om. När han inte tränar, känner han ganska direkt att han mår dåligt.

– Som barn var jag mycket aktiv. Jag klättrade i träd och spelade fotboll. Som asylsökande har man mycket tid. För mycket tid. Jag visste att jag behövde träna för att kunna må bra. Och jag visste att jag behövde lära mig bra svenska. Allt det har jag fixat här!

Jag började gå hit och träna med min pappa. Det var han som lärde känna Hassan först. Nu är vi alla vänner och träffas ofta här på eftermiddagarna. Det härliga med Hassan är att han alltid är positiv och glad och att han kommer med bra träningstips och hjälper en med tekniken i olika övningar.

– I början, på Migrationsverkets boende, pratade jag bara mitt modersmål, dari. Jag förstod att jag inte bara kunde umgås med afghaner om jag skulle lära mig svenska. När jag var volontär i kyrkan lärde jag för första gången lite svenska och genom kyrkan fick jag ett eget boende och började lära känna fler svenskar och människor från många andra länder. Idag känns det nästan mer naturligt för mig att umgås med icke-afghaner. Det jag älskar med Malmö, är att man kan träffa så olika människor från så många olika länder. Jag hoppas att i framtiden ska vi alla kunna acceptera varandra.

–  Pappa och jag lärde känna Hassan och nu är vi ofta här på eftermiddagarna. Det härliga med Hassan är att han alltid är positiv och glad och att han kommer med bra träningstips, berättar vännen Corali. Här med Hassan.
– Pappa och jag lärde känna Hassan och nu är vi ofta här på eftermiddagarna. Det härliga med Hassan är att han alltid är positiv och glad och att han kommer med bra träningstips, berättar vännen Corali. Här med Hassan.
Foto: Louise Malmros Manfrinato

I början visste Hassan inte hur han skulle använda de olika redskapen, vilka övningar han skulle välja och hur man utförde dem.

– Jag tittade på de andra och sedan började jag fråga dem hur man gör. Nu har jag tränat här i flera år och kan ge tips till andra som är nya! Jag kollade också på många träningsvideos på Youtube. Drömmen är att träna gymnastik. Men jag vet att jag är för gammal att börja. Så jag lär mig själv här. Jag har hittat videos på nätet med Yuri Checchi, en italienare som har vunnit OS-guld i ringar. Han är så bra!

Hassan strosar vidare mellan redskapen. Han är atletisk, liten, lätt men stark och ser ut att trotsa tyngdlagen i flera av övningarna. Corali skrattar och Margareta ser imponerad ut. När Hassan svettats färdigt för en stund, brukar han plocka lite skräp. Han tycker inte det är myndigheternas ansvar att ta hand om naturen,

– Alla borde hjälpa till för naturen är fantastisk här, avslutar han. Och ler.

4 bilder
Utegym i Malmö

I Malmö fanns i början av året 26 utegym. Utegymmen är öppna för alla, kostnadsfria och du kan träna precis när du vill.

Redan före pandemin ökade antalet aktiva på Malmös utegym och successivt ökade tillgängligheten med fler gym. Utegymmen finns idag över hela staden; på Ribban, i flera av våra parker och ute i olika bostadsområden.

Under pandemin har uteträningen formligen exploderat och det verkar vara en trend som till stor del är här för att stanna. Utegymmen är lite olika sinsemellan men många utgår från ungefär samma redskap och/eller maskiner. På vissa gym finns skyltar med instruktioner. Om inte är det bara att titta på andra, fråga och lära sig på plats, alternativt titta på några av alla tutorials på nätet.

Louise Malmros Manfrinato
Så här jobbar Norra Skåne med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.