Attacken på Eslövsskolan

Känd av polisen

Mobilfoto av skärm på Tingsrätten
Foto: Johan Nilsson/TT
Opinion
Opinion

Eslövs kommun och Eslövspolisen kände till att det fanns en stor oro kring den femtonårige pojke som knivhögg en lärare på Källebergsskolan, från skolans sida. Hotbilden som skildrades av personalen bedömdes som tillräckligt allvarlig för att polisen skulle göra hembesök. Trots tydliga indikationer på att pojken radikaliserats fick det inga konsekvenser, eftersom polisen menar att de saknade verktyg.

Säkert sitter det andra tonåringar och leker nazister på pojkrummet och skryter om att begå våldsdåd utan att något händer. Men i Eslövsfallet hade pojken redan tagit med sig stickvapen till skolan en gång, vilket är ett konkret hot mot andras säkerhet. Det är svårt att acceptera att det inet ens ledde till en avstängning från skolan.

Kanske berodde föräldrarnas (av polisen skildrade) ointresse för problemet på övertygelsen om att nazistvurmandet var ett slags pojkstreck. Polisen fick av fadern reda på att de brukade skämta om skolskjutningar. Det är inte utan att man undrar hur det kom sig att en förälder tyckte det var lyckat att skämta om det med en son med radikala åsikter.

”Alla uttryckte oro att det skulle hända någonting på skolan, skolskjutning eller något liknande, att pojken skulle skada någon på skolan”, enligt Eslövspolisen. Nog sticker det i ögonen, även om polisen menar att de har gjort allt de kan med de verktyg som fanns.

Man måste försöka lära sig något av detta och ställa sig frågan om det bör finnas ytterligare möjligheter för polis och socialtjänst att gripa in när unga framstår som ett hot mot personal eller klasskamrater. Kanske bör det bli lättare att stänga av elever som kan innebära en fara för andra. Undervisning enligt skolplikten kan ske på andra sätt än att en elev som tar med sig vapen får gå till skolan som vanligt. Förmodligen bör ungdomspsykiatri kopplas in.

Än en gång kan man konstatera hur dessa dåd begångna av högerextrema och incels är nästan identiska med ”ensamma vargen”-attacker av islamister. Ett hatbrott är det andra sällsamt likt, liksom frustrationen med att de är svåra att stoppa.

Inrikes

Ytterligare åtal mot tonåring bakom skoldåd

Tonåringen bakom skoldådet i Eslöv åtalas för ytterligare brott. Arkivbild.
Foto: Johan Nilsson/TT
Inrikes
Inrikes Den 15-åring som åtalats för skolattacken i Eslöv, där en manlig lärare skadades svårt, åtalas nu även för brott mot knivlagen i ett tidigare fall.
Det misstänkta brottet ska ha begåtts omkring tre månader före skoldådet.
PREMIUM

Det var i augusti som en elev på Källebergsskolan, iklädd "stridsliknande" kläder, gick till angrepp mot läraren med en kniv. Detta kort efter att han delat ett manifest, där hans brottsplan framgick, på nätet.

Åklagare Pernilla Nilsson åtalade pojken för mordförsök på läraren, grovt olaga hot mot 19 personer på skolan samt grovt hot mot en polis. Hon konstaterade att det rörde sig om ett hatbrott.

Redan prenumerant?
1 kr första månaden
Alla Premiumartiklar för 1 kr första månaden, därefter dras 129 kr per månad. Bindningstiden är aldrig mer än en månad. Säg upp när du vill.
Ingår i Norra Skåne Premium
  • NorraSkåne.se - Alla artiklar på NorraSkåne.se
  • Norra Skåne-kortet - Förmånliga erbjudanden varje månad
  • Nyhetsbrev - Senaste nytt direkt i din meljkorg

Opinion

Chefer som gömmer sig

Tåg på perrong
Foto: Emil Langvad/TT
Opinion
Opinion

Den legendariske Electroluxchefen Hans Werthén skilde ut sig från de flesta makthavare genom sin tillgänglighet. Förvånade journalister som ringde Electrolux och ville ha en kommentar i någon fråga hamnade direkt i Hans Werthéns telefon, han hade inte pressfolk som skulle fungera som grindvakter. Han brukade kommenterar det med "att det är ju ändå mig som de vill tala med." Så agerar en chef som står för öppenhet.

Men den tiden är förbi. Idag vimlar det av pressekreterare och kommunikationsdirektörer som skickas fram för att besvara mediernas frågor även när det gäller känsliga ämnen.

Nyligen vållade det kritik när Trafikverket tagit ett beslut om att slopa högtalarutropen på järnvägsstationerna.

Högtalarutrop på järnvägsstationer har en lång tradition och utgör en service som är viktig för både synskadade och gemene man som skall åka tåg. Inte minst gäller det när trafiken inte flyter utan det uppkommer förseningar. Den stackars SJ-presskillen försökte försvara nyordningen med en app (applikation) som skall bli möjlig att laddas ner i smartphones, vilket förstås kan fungera för en del resenärer men knappast för synskadade och för de som saknar eller har en gammaldags knapptelefon-mobil. Beskedet om de slopade högtalarutropen är sakligt sett ett magplask och svårt att försvara. Om en så viktig förändrings genomförs är det givetvis verkställande direktören för Trafikverket som inför offentligheten skall försvara beslutet.

De flesta pressekreterare och kommunikationschefer sitter inte med i de slutna rum där viktiga beslut tas. Därför blir ofta deras framträdanden intetsägande eftersom de inte kan motiven på djupet för besluten eller förklara dessa på ett begripligt sätt. Däremot händer ofta att när kritikstormar bryter ut så desavoueras de snabbt av den högsta ledningen.

Det borde vara ett självklart krav när personer rekryteras till de högsta chefsposterna i näringslivet och det offentliga, att de skall ha förmåga och vilja att inför allmänheten och frågvisa journalister försvara sina beslut. Dessutom skulle det kunna spara in en hel del pengar om beslutsfattare inte omger sig med horder av kommunikatörer utan själva ställer sig i frontlinjen.

Lars J Eriksson

Opinion

Kammarrätt till Skåne

Inrätta en egen Kammarrätt för Sydsverige.
Foto: Johan Nilsson/TT
Opinion
Opinion

Statliga verksamheter har byggts upp under hundratals år. Uppdelningen i regioner för dessa verksamheter var förr rätt ologisk där det ibland var län eller landskap som styrde, ibland helt egna regionala uppdelningar. Under senare årtionden har statsmakten försökt skapa en mer enhetlig struktur så att rationella regioner inrättats. Ett stark men ännu inte förverkligat mål är också att ersätta dagens landsting/regioner med storregioner även om de formellt är lokalt styrda verksamheter.

Det är rationellt med att ha en likartad regional struktur över hela landet. Även domstolsväsendet bör präglas av detta. Men medan vi har sex hovrätter spridda över landet, för att skapa regional förankring, så har vi endast fyra kammarrätter, i Stockholm, Göteborg, Sundsvall och Jönköping. Någon logik i detta är svårt att se.

Skåne sorterar idag under Kammarrätten i Göteborg. Det innebär att domstolen har ärenden ända uppifrån Värmland ner till Skåne. Att den nyaste Kammarrätten lokaliserades till Jönköping hade regionalpolitiska motiv. Den ärendemängd som genereras i Skåne samt att Skåne befolkningsmässigt är en av landets största regioner med 1,4 miljoner invånare, gör det starkt motiverat med en sydsvensk Kammarrätt.

Det är hög tid att inrätta en Kammarrätt för Sydsverige, lämpligen Skåne kompletterat med Blekinge och Kalmar län. Med den geografiska avgränsningen skulle en Sydsvensk Kammarrätt täcka ett område med 1.8 miljoner invånare. Det skulle öka den statliga närvaron i Sydsverige och bli ett behövligt tillskott av kvalificerade juristtjänster t.ex för de som examineras vid Lunds universitet. En sådan Kammarrätt kan lokaliseras till Malmö eller Lund och därmed förstärka arbetsmarknaden för jurister i hela Sydsverige.

Lars J Eriksson

Opinion

Trafikverket inte SJ ansvarigt

Opinion
Opinion

Rättelse: I fredagens huvudledare pekades SJ ut som ansvarig för högtalarutropen på järnvägsstationerna, en service som skall upphöra. Det var fel påpekar SJ:s pressavdelning och jag beklagar att jag inte noterat att det var Trafikverket som var ansvarigt.

Järnvägssystemet är idag så uppdelat på olika bolag att det skapar oreda. SJ kör tågen, Trafikverket ansvarar för spår, skyltar och högtalare medan Jernhusen äger stationsbyggnaderna. Till råga på allt är det ett separat statligt bolag, Green Cargo, som kör godstrafiken och Euromaint, ett tidigare av SJ ägt bolag som sköter underhåll av tågen, numera spanskägt efter att ha ägts av riskkapitalbolag. Väl många kockar inblandade för att anspela på ett känt uttryck. Det fick jag och ett femtontal passagerare uppleva en snökall vinter för några år sedan på centralen i Nyköping då all södergående tågtrafik var inställd på grund av en brand. Efter en stund kom en väktare och körde ut oss eftersom han jobbade åt Jernhusen som ägde stationshuset och SJ som körde tågen inte kunde hålla stationen öppen i väntan på att ersättningsbussar skulle komma om någon timma. Men detta är ett sidospår. Texten i ledaren var rent principiell, att höga chefer både i offentliga verksamheter och näringslivet skickar fram underhuggare att svara på kritiska frågor. SJ skall inte lastas för Trafikverkets felbedömning och bristande kommunikation när det gäller slopade stationsutrop som bland annat drabbar synskadade. Senaste beskedet är att de slopade stationsutropen skjuts på framtiden, bäst vore förstås att behålla dem.

Lars J Eriksson

Opinion

Inga hot är acceptabla i skolan

Opinion
Opinion

För Dagens Nyheter berättar Liv Wallenberg i Skurup om att hon utsatts för hot och trakasserier, bland annat i skolan, sedan hon kom ut som homosexuell. Familjen har också fått ägg kastade på huset och blivit uppringda med hot.

Man kan förvånas över att Wallenbergs skola inte verkar ha agerat mot den hotfulla tonen som beskrivs, utan hänvisat till att tonårspojkar är på det sättet. Skolmiljön måste vara trygg även för minoriteter och det finns ingen anledning till att man ska ursäkta hot och mobbning för att gärningsmannen är ung, eller omogen.

Utan att dra för många växlar på sambandet så har det diskuterats om gärningsmannen i knivdådet i Eslöv hade kunnat stoppas om man tagit hans prat om nazism och våld mot minoriteter på större allvar.

Liv Wallenbergs föräldrar ser en koppling till hur lokala kommunpolitiker agerat, till exempel i fallet med slöjförbud i Skurup, som de menar skickar en signal om att det är i sin ordning att missakta minoriteter. Det är svårt att säga om där finns en koppling, men det finns fog för att unga människor ser tonen i samhällsdebatten som vägledande för hur de själva kan bete sig.

Dagens Nyheter påpekar att flera mindre skånska orter är negativa till Prideflaggor, vilket stämmer, men man ska i det sammanhanget inte heller glömma bort att många invånare också uttryckt stöd och i fallet Skurup gått i en lokal Prideparad. Det är osannolikt att ökat hat mot hbtqia-personer är ett unikt skånskt problem.

ANNONS

Detta är en sponsrad artikel och inte skriven av tidningens journalister.

Nätcasino

Populära casino online spel

Nätcasino Ett casino är ett ställe som man besöker för att spela olika hasardspel och i finland har man exempel vis parhaat nettikasinot 2020 (dom bästa casino online 2020, på finska) som en av dom bästa mest populära online casino på marknaden.

Det finns många olika former av hasardspel men den gemensamma nämnaren med alla spel är att det alltid är slumpen som avgör om man vinner eller förlorar. I många andra spel beror vinst eller förlust på att man är en skicklig spelare men när man spelar ett hasardspel gäller det snarare att chansa och ha tur i spel än att man är en talangfull spelare.

Det vanligaste när man spelar olika casinospel är att man spelar för pengar och chansar man rätt och vinner så kan man då också vinna en hel del med pengar. Att spela casinospel är populärt världen över vilket innebär att det även är mycket populärt i Sverige, inte minst att spela casino online. Däremot har det inte alltid varit så utan att spela på casino är något som nyare än vad man många gånger kan tro. Det var nämligen inte förens 1992 som det blev klart att några casinon skulle få öppnas upp i Sverige.

I mitten på 90-talet i takt med att det blev allt vanligare för folk att ha internet hemma så blev det då också vanligt att spela casino online och intresset för casino online har inte direkt minskat sedan dess. I Sverige finns det ett stort utbud av olika casinospel online. Fördelarna med att det finns stor variation av olika casinospel är såklart många men när det finns mycket att välja på kan det också vara svårt att veta vilket spel som är de bästa ute på marknaden.

Det är svårt att ge ett konkret svar på vilket casinospel som är bäst eftersom det är en smaksak och det gäller att pröva sig fram för att hitta det spel som passar en själv bäst men däremot går det att svara på vilka spel som är populärast.

5 av de populäraste casinospelen

Casino War är ett kortspel som många tycker om att spela när de spelar på casino online. I Casino war så använder man sig av sex kortlekar och som spelare så spelar man alltid mot dealern. Det hela går ut på att man ska ha ett högre kort än vad dealern har för har man det så vinner man. Kortspelet är främst omtryckt för att reglerna är simpla och därför kommer det inte ta långt tid alls att lära sig hur man spelar.

BlackJack är ett annat mycket populärt kortspel som handlar om att man ska lyckas komma så nära 21 som det är möjligt. Det viktiga är att inte komma över 21 för gör man det så vinner dealern.

Slots är kanske det absolut populäraste casinospelet och det är inte svårt att förstå varför, för att det är så enkelt samtidigt som chansen till vinst är stor. Slots är en slags spelautomat. Det är ett hjul som snurrar och för att få vinst ska flera likadana symboler synas efter varandra.

Roulett är ett av de spelen som många nog tänker på när casino nämns och kanske är det just därför som så många väljer att spela roulett även online. Roulett går ut att man satsar på en färg (svart/rött), en siffra eller varför inte en kombination. Sedan sätts en kula i rullning. För vinst så måste kulan stanna på exempelvis den siffra som man har satsat på.

Poker är ett casinospel som kan spelas av de flesta och många spelar idag poker online. Det finns några olika varianter av poker (ex. Texas Hold’em) men det hela handlar om att satsa med pokermarker. Hur mycket man satsar baseras på hur höga kort man har på handen men det går också att bluffa.

Opinion

Både talman och ordningsman

Opinion
Opinion

Onsdagens oreda vid val av statsminister och följande budgetbeslut som fick Magdalena Andersson att avgå efter sju timmar, har följts av ett skuldbeläggningar.

Igår väckte det stor uppmärksamhet när den normalt så försiktige talmannen Andreas Norlén öppet lade huvuddelen av skulden för den förvirrade politiska situationen på Miljöpartiet. Hans kritik är berättigad eftersom miljöpartisterna inte till honom sa att de skulle lämna regeringen om M, KD, SD-budgeten samlade starkast stöd, vilket blev fallet när Centern la ner sina röster efter att den egna budgeten hade fallit, ett agerande som partiet tidigare hade kommunicerat offentligt.

Av allt att döma hade inte heller Miljöpartiet varit tydliga gentemot Magdalena Andersson trots att de satt i regeringen och från början hade för avsikt att sitta kvar i denna regering, om det nu inte var så att de av taktiska skäl valde att hoppa av för att få en friare roll inför nästa års val.

Det spekuleras om vinnare och förlorare efter onsdagens kalabalik. En sak är säker, vårt politiska systems anseende har skadats av det skedda.

Vi har en komplicerad situation med idag åtta riksdagspartier. Det gör att beslutsprocesserna är mindre förutsägbara. Men en så viktig fråga som en statsministeromröstning borde inte kunna leda till ett haveri som till och med får omvärlden att skratta åt Sverige.

Talar inte partierna informellt längre med varandra? Om de hade gjort det hade inte onsdagens kalabalik inträffat.

Gamle vänsterledaren C H Hermansson sa en gång att någon djävla ordning måste det vara i ett parti. Talman Andreas Norlén kan travestera hans bevingade ord; någon djävla ordning måste det vara i riksdagen.

Lars J Eriksson

Opinion

Rätt beslut av Miljöpartiet

Opinion
Opinion

Sent på eftermiddagen meddelade Miljöpartiet att de lämnar regeringen, eftersom de inte vill regera på en SD-budget. Det är rätt och rimligt: Miljöpartiet har i princip utplånat sig själva i regeringens tjänst och det måste finnas någon form av ideologisk grund för att sitta i en regering, bortom att göra det lättare för Socialdemokraterna.

Miljöpartiet kan och bör nu föra en mer expansiv klimatpolitik mer i linje med hur ett grönt parti förhåller sig till klimatkrisen, annars kan de lika gärna lägga ner. Det finns inget egenvärde i att ha ett politiskt parti: man måste vilja något.

Miljöpartiet skyller på Centerpartiet för regeringshaveriet: tydligt är det rimligt för Mp att hålla på sina principer, men inte för Centerpartiet att vägra att ge avkall på sina. Sen kan man återigen fråga sig om det är rimligt att Miljöpartiet och Centerpartiet lägger all sin energi på att bråka med varandra. Det glädjer säkert övriga, som bensinskattesänkarna Moderaterna och dessa partiers ideologiska motståndare i migrationsfrågan Sverigedemokraterna, som då inte behöver lägga energi på att bråka med dem.

Med detta sagt är det givetvis en enorm huvudvärk för Magdalena Andersson att behöva lämna statsministerposten och börja från noll. Det finns dock inget i nuläget som antyder att Mp eller C skulle rösta nej till Magdalena Andersson som statsminister.

Opinion

Magdalena den första

Opinion
Opinion

Sverige fick sin första kvinnliga statsminister under onsdagen. Innan dagen var slut hade hon hunnit avgå och Miljöpartiet hade hunnit lämna regeringen. Det finns dock inget som tyder på att hon inte kommer att bli framröstad som statsminister igen. Andersson är långt i från inkvoterad: hennes cv gör henne till Stefan Löfvens naturliga efterträdare. Valet av henne gör att Sverige kommer närmare meritokrati i den politiska toppen.

Spelar könet på statsministern roll? Det beror på om man är beredd att acceptera att det är slump att alla statsministrar före henne varit män, eller om man ser det som ett uttryck för en förlegad syn på att män skulle ha bättre ledaregenskaper. Att det spelar det roll för unga människors syn på sina möjligheter är otvetydigt.

När detta väl är konstaterat måste fokus ligga på sakfrågorna och vad Magdalena Andersson vill åstadkomma, förutom att bli statsminister. På media hamnar ett ansvar att inte skriva om en kvinnlig statsminister på ett annat sätt än en manlig. Fokus på kläder, utseende eller att beskriva Andersson som ”känslosam” utan fog för det är fällor som man inte får falla i. Hård kritik måste riktas mot dem som gör det: man bör veta bättre 2021.

Andersson kommer att få styra med oppositionens budget, med de utmaningar som det innebär. Stefan Löfven har erfarenhet av att regera med en oppositionsbudget och kan agera rådgivande om hon mot förmodan behöver råd, trots mångårig erfarenhet som finansminister. Man ska inte överdriva skillnaderna: för gemene mans privatekonomi blir de inte så stora, såvida personen inte är bidragsberoende och då inte ser några skattesänkningar eller andra ekonomiska lättnader, vilket såklart blir en besvikelse för den som drabbas.

Centerpartiets val att släppa igenom Andersson men inte budgeten har ifrågasatts, men det är standardförfarande att rösta på sin egen budget och inte på andras. De har valt att göra som de brukar, helt enkelt. Sen är det självklart olyckligt att summan av den nuvarande politiska kardemumman är att Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna får mer politisk makt än de tidigare haft, inte mindre.

Svaret på frågan om vem som vinner på att Andersson får regera med en oppositionsbudget är Sverigedemokraterna. De har gått från utestängda och marginaliserade inflytandemässigt till att få sätta agendan och lansera ett regeringsalternativ på högerkanten. Moderaterna är i någon mån också vinnare, även om samarbetet med Sverigedemokraterna kan kosta dem moderata väljare i ordets andra betydelse, om det finns några sådana kvar i partiet.

Om Vänsterpartiets vinst är så stor är oklart: när landet styrs med oppositionsbudgeten blir ingen av de förändringar de förhandlat igenom verklighet och det handlar då mer om en principiell markering från Nooshi Dadgostar om att Vänsterpartiet inte kan ignoreras. Det kan säkert gynna henne i den kommande valrörelsen.

Vänsterpartiet tolkar överenskommelsen medAndersson som ett fast samarbete, medan Andersson mumlar ett ”vi får se” inför nästa mandatperiod. Hon väljer genom ett sådant samarbete bort Centerpartiets stöd, vilket skapar nya problem, bland annat att det är svårt att hävda att det finns ett rödgrönt regeringsalternativ, särskilt om hon inte får Mp med sig.

Som vanligt är förloraren Miljöpartiet, som här i princip mister de få klimatframgångar de lyckas få. Kanske sätter de sig i regeringen igen, men förmodligen skulle de vinna på att gå i opposition igen och gå till val som ett grönt alternativ och inte ett verktyg för socialdemokratin.

Den största förloraren är dock inget parti, utan klimatet. Oppositionens budget med sänkt bensinskatt innebär en konservativ klimatpolitik, vilket Centerpartiet förhoppningsvis är medvetet om.

Martina Jarminder

Förhandsvisning på nästa artikel
NÄSTA ARTIKEL