GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Skolan, inte barnen, är problemet

Debatt • Publicerad 19 oktober 2021 • Uppdaterad måndag 19:36
Det kan vara skolan som inte fungerar, snarare än barnet
Det kan vara skolan som inte fungerar, snarare än barnet
Foto: Jessica Gow/TT

Skolans system för fördelning av resurser bidrar till en överdiagnostisering av barn som fungerar mindre bra i en problemfylld skola. Barn som har blivit svikna av vuxenvärlden i olika sammanhang riskerar att utpekas som ett problem om det reagerar på en ohållbar situation när det är vuxenvärlden som är problemet.

Ett svårhanterligt barn blir förr eller senare föremål för Barn och ungdomspsykiatrins insatser, (Bup). Insatser som ofta resulterar i negativt värdeladdade diagnoser som riskerar att följa barnet resten av livet och ge det en sviktande självbild.

Och orsaken? Ett patogent förhållningssätt från vuxenvärlden där symtomet sjukförklaras. Det vill säga barnet, inte omständigheterna som de vuxna serverar barnet. Skolan slipper med det granska värdegrunden som deras metodik grundar sig på; barnet är problemet, det har ju både ADHD och trotssyndrom. Därmed blir skolan berättigad till extra resurser.

Så skapas en skola som fungerar som en drivbänk för diagnostisering av barn med bekymmer.

Det betyder inte att det saknas barn med neurologiska problem. Men ökningen under de senaste decennierna är så dramatisk att diagnosernas giltighet ifrågasätts både nationellt och internationellt. Enbart i Stockholm hade 10% av tonårspojkarna 2016 en ADHD diagnos enligt Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin. Cirka 50% av ADHD diagnoserna kombineras dessutom med trotssyndrom. Det senare enligt Gillbergcentrum i Göteborg.

En inte namngiven skola i Lund (för att skydda barnet) och Bup, befäster bilden. Ett barn som var svårt sviken av både pappan och styvpappan fungerade trots det utmärkt i förskolan och på fritiden. Efter att ensam tvingats hantera en gäng- och mobbingkultur redan vid skolstarten, utan stöd av personalen, fann man anledning att utreda barnets psykiska status. BUP övervägde inte de positiva omdömen som barnets tidigare förskolor hade av barnet, de kontaktade inte heller barnets breda nätverk. De pratade inte ens med barnet självt eftersom det förståeligt nog vägrade prata med vuxna utanför sitt nätverk. Ändå begåvade Bup barnet med både ADHD och trotssyndrom.

Varken Bup, Skolinspektionen eller skolans huvudman har några invändningar mot skolans arbetssätt, vilket illustrerar att bemötandet av barnet är orsakat av ett systemfel och inte ett misstag i arbetet.

För att motverka utvecklingen måste skolans resursfördelningssystem förändras, måste barnets röst alltid komma till tals. Måste Elevombudsmannen göras oberoende av Skolinspektionen med ett uppdrag definierat utifrån barnkonventionens formuleringar. Måste Bup,s metoder för diagnostisering ändras från medicinskt individorienterad till en individ/systemorienterad analysmetod.

Gay Glans

Pensionerad fritidspedagog och familjebehandlare.

Janette Glans

Grundskollärare och statligt utbildad rektor.

Så här jobbar Norra Skåne med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.