GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Städa i 200 år och bli en Zlatan

Krönika • Publicerad 19 oktober 2021 • Uppdaterad 29 november 2021
Helén Fingalsson är journalist.
Helén Fingalsson är journalist.

Jag läste nyligen i fackföreningstidningen Arbetets nätupplaga att en städare får jobba i 245 år för att tjäna lika mycket pengar som Zlatan gör på ett år. En bilmekaniker får sticka näsan under motorhuven i cirka 200 år medan en polis och en grundskollärare får knega i runt 170 år.

Detta är givetvis ungefärliga siffror eftersom uppgifterna har ett par år på nacken och för att Zlatan får in pengar på allt möjligt annat än att spela fotboll. Det räcker att han öppnar munnen, kör en Volvobil eller lägger ut ett inlägg på Instagram så rasslar det till i börsen. Så egentligen får yrkesgrupperna ovan säkerligen ligga i ett par hundra år till för att nudda Zlatans inkomst.

Själv har jag gett upp ekorrhjulet och skulle jag nå upp till Zlatans plånbok hade jag väl fått leva i evinnerlighet.

Men är jag då avundsjuk? Nej och ja.

Nej för att pengar inte kan köpa det viktigaste i livet. Typ hälsa, förnöjsamhet, familj och så vidare. (Ja, det är väl en sanning med modifikation. Man kan ju till viss del köpa sin hälsa, men inte fullt ut.)

Ja för att det hade varit rätt coolt att ha så mycket fuck offpengar. Men skulle jag peka finger åt folk bara för att jag var stadd vid kassa? Det låter ju inte så sympatiskt. Vill man nu nödvändigtvis säga fuck off till människor man ogillar kan man väl göra det ändå.

Så vad skulle jag då göra om jag hade Zlatans plånbok?

På senare tid har flera yngre människor skyltat med sitt asketiska liv där de sparar så in i synden. Ingen slentrianlatte, inga krogkvällar och alltid en daglig matlåda med gårdagens rester. Pengarna som blir över försöker de få att växa på börsen. Allt för att ”gå i pension och bli fri” vid 40. (Denna planering fungerar tills de fått barn för då visar det sig att ekvationen kraschar.)

Men är jag då avundsjuk på dessa supersparare? Nej och ja.

Nej för att det låter för tråkigt och tänk om man aldrig överlever 40-årsfesten. Ja, för att det säkert hade varit trevligt att ha fuck offpengar redan vid 40. Men varför skulle jag nu peka finger åt folk bara för att jag var stadd vid kassa redan vid 40? Måste jag fuck offa så kan jag som sagt säkert göra det ändå.

Så vad skulle jag då göra om jag hade Zlatans plånbok? Ja, förutom att förse barn och någon välgörenhetsverksamhet med bidrag. (Det skulle jag faktiskt göra, tro inget annat.)

Jo, just nu skulle jag bygga ett orangeri där jag kunde sitta med en god bok och lukta på blommorna. Sedan skulle jag bjuda familj och vänner på en vistelse vid Medelhavet där vi kunde umgås.

Visst låter det mesigt. Men jag tror inte att jag hade köpte en enda jä..la pryl till. När julhandeln nu ojar sig över att det blivit mycket dyrare att frakta varor mellan Asien och Sverige och att väntetiden är lång tänker jag ”halleluja”. Inte en tomte till, inte en julstjärna eller julljusstake. Inte ens en liten julgranskula.

Hade pengarna ramlat över mig hade jag inte köpte en häftig Ferrari, inte en lyxig motorbåt, inte ett slott och inte ens en koja. Vad vill ja nu ha sagt med detta? Jo, att jag just nu känner jag mig extremt prylmätt. Att jag verkligen inte har lust att jobba i 200 år. Jag behöver inte ens Zlatans plånbok. (I alla fall inte hela). Skulle jag dessutom få lust att säga fuck off till någon som förtjänar det skulle jag absolut kunna göra det med tom börs.

Helén Fingalsson är journalist.

Helén FingalssonSkicka e-post
Så här jobbar Norra Skåne med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.