För mycket fossilt för att klara klimatmål
Om mindre än två veckor går startskottet för det klimatmöte som ses som det viktigaste sedan den banbrytande konferens som hölls i den franska huvudstaden 2015.
Den övergripande ambitionen i Glasgow är att hålla Parisavtalets mål om att begränsa den globala uppvärmningen till 1,5 grader jämfört med förindustriell tid vid liv. Det är en stor utmaning eftersom utsläppen fortsätter att öka, vilket enligt FN:s klimatpanel IPCC betyder att världen kan ha missat målet redan om tio år.
Många länder lovar dock höjda ambitioner och sätter upp mål om nettonollutsläpp. Men det räcker inte, visar The Production Gap Report som har gjorts av Stockholm Environment Institute (SEI) i samarbete med bland andra FN:s miljöprogram UNEP.
Den mäter gapet mellan regeringars planerade utvinning av fossila bränslen och de globala produktionsnivåer som krävs för att klara Parisavtalets temperaturmål.
"Väldigt allvarligt"
Fossila bränslen är den avgörande källan till utsläppen av växthusgaser. Av rapporten framgår att regeringar planerar att producera 110 procent mer fossila bränslen 2030 än vad som är förenligt med Parisavtalets mål att begränsa uppvärmningen till 1,5 grader och 45 procent mer än vad som är förenligt med 2 grader.
Gapet mellan produktionsplanerna och klimatmålen är lika stort som det har varit de senaste åren, trots pandemin.
– Det händer väldigt lite med produktionen av fossila bränslen. Det är väldigt allvarligt eftersom diskrepansen gör att vi inte kommer att klara klimatmålen, säger Måns Nilsson, vd för Stockholm Environment Institute.
Den globala olje- och gasproduktionen ser ut att öka de kommande 20 åren medan kolet minskar – dock mycket blygsamt. Produktionsplanerna och prognoserna för 2030 pekar fortfarande mot 240 procent mer kol än vad som är förenligt med 1,5-gradersmålet och 120 procent mer än vad som är förenligt med 2 grader.
– Det viktigaste är att få en ambitionshöjning internationellt för att fasa ut och minska på kolkraften, säger Nilsson.
– De fossila subventionerna måste bort. De har ökat de senaste två åren, vilket är kopplat till pandemisatsningar som tyvärr inte har gått till förnybart och fossilfritt i den utsträckning som hade behövts.
Missar målet
TT: Tror du att det går att nå 1,5-gradersmålet?
– Nej, det är inte realistiskt. För sex år sedan fanns det nog en chans men länderna har bara fortsatt att producera och släppa ut i stället för att minska, säger Nilsson.
– Men 1,5 grader är ingen magisk gräns utan riskerna ökar gradvis. Och det finns fortfarande ett fönster att nå under 2 grader, som ju också är ett av Parisavtalets mål.
TT: Finns det några ljusglimtar?
– Det tycker jag. Vi ser en minskad kolanvändning i exempelvis Kina och USA, tyvärr balanseras det ut av ökningar på andra ställen, säger Nilsson.
– Vad Kina, Europa och USA gör kan sätta agendan globalt. Att EU diskuterar koldioxidtullar för att vår industri, som betalar ganska mycket för sina utsläppsrätter, ska kunna konkurrera globalt är en ljusglimt. Att det slutar vara gratis att släppa ut är det viktigaste instrumentet, det gör att kolkraften försvinner ganska snabbt i Europa.
"Berg-och-dalbana"
Energikrisen som har drabbat vissa delar av världen har tornat upp sig som ett moln över klimatmötet i Glasgow. Efterfrågan på kol ökar och vissa har uttryckt oro för att det ska komma att bromsa omställningen från fossilt till förnybart.
Men Michael Lazarus, klimat- och energipolitisk forskare vid Stockholm Environment Institute, framhåller att situationen till stor del beror på effekter av pandemin såväl som på klimatrelaterad påverkan på försörjningskedjorna – och inte på någon direkt brist i elproduktionen.
– Experterna pekar på att priserna snart kommer att sjunka, säger han på en briefing.
– Det här är en möjlighet att inse att om du har en ekonomi baserad på fossila bränslen kommer du att att befinna dig i den här berg-och-dalbanan. En snabb omställning kan förhindra den typen av chocker i framtiden.
Sofia Eriksson/TT
The Production Gap Report sammanställer världens planerade utvinning av fossila bränslen och jämför med de produktionsnivåer som är förenliga med Parisavtalets mål att begränsa den globala temperaturhöjning med 1,5 grader och 2 grader.
Bedömningen av produktionsgapet baseras på de senast tillgängliga planerna och prognoserna för produktionen av fossilt bränsle, som publicerats av regeringar och institutioner.
Rapporten tittar också på hur världens regeringar stödjer fossil bränsleproduktion genom sin politik, sina investeringar och andra åtgärder.
Rapporten sammanställs av Stockholm Environment Institute (SEI), FN:s miljöprogram (UNEP), Overseas Development Institute (ODI), International Institute for Sustainable Development (IISD) och E3G. Över 40 forskare från universitet, tankesmedjor och andra forskningsorganisationer har bidragit med analyser och översyn.
Parisavtalet är ett globalt klimatavtal som världens länder enades om 2015. Det trädde formellt i kraft i november 2016.
Enligt avtalet ska den globala uppvärmningen hållas långt under 2 grader jämfört med förindustriell nivå, med ambitionen att begränsa den till 1,5 grader. Det ska framförallt ske genom minskade utsläpp av växthusgaser.
Avtalets parter ska successivt skärpa sina åtaganden och förnya eller uppdatera dessa vart femte år. Eftersom förra årets klimatkonferens sköts upp på grund av pandemin har länderna haft sex år på sig att komma med uppdaterade klimatlöften inför COP26 i Glasgow i november.
En del av avtalet handlar om att öka förmågan att anpassa sig till negativa effekter och hantera skador och förluster som uppstår till följd av klimatförändringarna.
En grundtanke i avtalet är att de länder som har bäst förutsättningar ska gå före och att industrialiserade länder ska ge stöd till utvecklingsländer. Det ska ske genom klimatfinansiering, tekniköverföring och kapacitetsuppbyggnad.
