"VIP-personerna" försvarar sitt agerande
"K-dramat" "Squid game" är världens för närvarande mest omtalade tv-serie. Det våldsamma koreanska dramat som blandar barndomsnostalgi med ond bråd död, har överträffat alla förväntningar och blivit den mest framgångsrika serien i Netflix historia.
Huvudrollsinnehavarna har blivit globala stjärnor, men en fråga som upptar både fans och tv-skribenter runt om i världen är varför ”VIP-personerna” – de sex engelsktalande, maskbärande miljardärer som betraktar händelserna på avstånd och slår vad om resultatet av blodbadet – både är usla skådespelare och pratar en engelska som låter som om den vore hämtad från Googles översättningstjänst.
Produktionsbolaget har hittills inte velat kommentera saken, men på sociala medier spekuleras det om att det dåliga skådespeleriet är en medveten taktik från filmskaparna för att jämföra hur östasiater framställs i amerikanska filmer.
Stolpig dialog
Nu har brittiska The Guardian djupdykt i frågan och spårat upp männen bakom maskerna. John D Michaels, VIP-person nummer 1 i serien, är en amerikansk man i 50-årsåldern som de senaste fem åren försörjt sig som skådespelare i Sydkorea.
Han säger att de utländska aktörerna ofta får en dialog som översatts av någon som inte heller är infödd korean eller ibland även av Google och att det därför kan det låta onaturligt och stolpigt.
– Även om skådespelarna har friheten att fixa till en klumpig dialog, händer allt oftast i sista minuten. Vi har heller inte manus för resten av serien, vi får bara våra scener och har ingen aning om tonen, säger han.
Uppfinner karaktärerna
VIP-person nummer 2, Daniel C Kennedy, betonar att det just är det som är problemet på "Squid game".
– Vi fick scenerna utan sammanhang vilket innebar att vi var tvungna att hitta på våra egna historier för rollerna – karaktärer som de beskrev för mig som "totala idioter" och "hänsynslösa miljonärer".
– Vi hade dessutom på oss tunga gipsmasker och satt på soffor mer än sex meter från närmsta motspelare. Vi var alla tvungna att ropa ut våra repliker rakt ut i luften, vilket bidrog till den konstiga intoneringen, säger han.
Kristina Erkenborn/TT
