GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Glatt skogsgröna örhängen ger det vita sterila en egen stil

Krönika • Publicerad 21 oktober 2021 • Uppdaterad 29 november 2021

Ju längre jag kommer i utbildningen desto mer av min tid tycks spenderas på studierna. Specifikt mer tid spenderas på att ha praktik på plats. Just nu bor jag till och med på sjukhuset. Bokstavligen. Jag stiger upp på morgnarna, byter direkt om till de vita kläderna, klämmer fast namnskylten, tar en macka i handen och går genom kulverten till morgonmötet. När jag slutar för dagen går jag samma väg tillbaka hem för att byta om till antingen träningskläder eller pyjamas. Jag behöver tekniskt sätt knappt ha några vardagskläder.

Det finns inget att klaga på. Jag skulle inte vilja ha det på något annat sätt. I alla fall inte förrän jag får syn på hennes stora runda skogsgröna örhängen på ett av morgonmötena. De är lekfulla. Glada. Och lyckas fånga min uppmärksamhet genom att svänga till i rörelserna.

Den del av mig som vill spara så mycket av min minskande fritid som möjligt njuter av de nyfunna genvägarna i vardagen. Jag maximerar sovmorgonen och minimerar smutstvätten. Jag behöver inte stå vid garderoben och fundera över väder, temperatur, humör eller stil. Jag behöver inte ryckas med den giftiga begärskänslan efter nya plagg. Jag behöver inte välja smycken eftersom det blir krångligare att hålla rent. Jag behöver inte sminka mig eftersom jag helt enkelt inte orkar. Dessutom intalar jag mig optimistiskt att mina mörka ögonpåsar ändå tyder på åldrande och därmed visdom.

Det finns inget att klaga på. Jag skulle inte vilja ha det på något annat sätt. I alla fall inte förrän jag får syn på hennes stora runda skogsgröna örhängen på ett av morgonmötena.

Äntligen får jag också uppleva hur det faktiskt är att ha skoluniform. Det är något som vi under min skolgång aldrig hade men däremot ständigt fick komma på för- och nackdelar med. Ett klassiskt debattämne. Och givetvis gillar jag att känna av gemenskapen. Absolut känner jag mig mer professionell. Allting stämmer. Men samtidigt som jag skulle lära mig argumentera och skriva debattartiklar fick som vanligt min fantastiska oförmåga att ta beslut och välbekanta känsla av kluvenhet yttras.

Den andra delen av mig tjuter exalterat inombords när jag får syn på de utstickande örhängena på en av läkarna. De är utmanande, kreativa och personliga. De får mig att inse hur mycket jag saknar små enkla kreativa uttryck, framför allt att få ha glitterfärgade naglar. För det stämmer också att det gör vardagen mer äventyrlig och levande att själv få uttrycka sig i sin egen stil. Det är ett nöje att få välja och kombinera färger, strukturer, material, figurer.

Efter min upptäckt av de gröna örhängena börjar jag också lägga extra mycket märke till andra detaljer som poppar upp bland det vita sterila. Jag ser hur individuella personligheter lyckas hitta sina sätt att smyga sig fram bland den enhetliga klädseln.

Det är röda hårspännen, flamingor och bananer på strumpor, rosa namnskyltar, klistermärken på bröstfickorna, skimrande färggradienter på stetoskopen. Antingen medvetet för att sätta en färgkant på tillvaron eller kanske rent av omedvetet och oundvikligt? Vidare ser jag alla varianter av personliga egna val av frisyrer, hårfärger, skägg, tatueringar, glasögonformer, skomodeller.

Sharon WongSkicka e-post
Så här jobbar Norra Skåne med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.