GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Dina minnen är ljuset på mörka kalla skyar

Krönika • Publicerad 22 oktober 2021 • Uppdaterad 30 november 2021

Längst ute på klippan står en ensam frusen fura och speglar sina vindplågade grenar i en sjö. Vågorna försöker fly kylan längre ut i sundet i hopp om att finna varmare strömmar vid en kal klippa. I bakgrunden står den svarta skogens vägg, hotfull som en kontrollerande husbonde. Dagen färgar fortfarande himlen men dess ljus är maktlöst. Det ska snart gå förlorat när kvällens sky rör sig framåt som en skoningslös invasionsarmé. Längst bort tonar molnen ner i mörkt grått och längre fram i rosa och violett. På andra stranden formar grantopparna horisontlinjen till en taggig palissad. Snart ska allt slockna. Det ska andas höst och annalkande vinter på denna tavla som målades 1915 för att ge en bild av en sjö i norra Kanada.

Konstnären var Thom Thomson (1877-1917), en entusiastisk utomhusmänniska och hyllad kanadensisk 1900-talskonstnär. Han beskrivs som ”den första konstnären som försökte uttrycka en känsla av nationell identitet med sina distinkta livligt kolorerade landskapsmålningar”. Sannolikt är motivet hämtat från Norra Ontario; en av dessa väldiga kanadensiska provinser med sina fantasieggande ödemarker tillsynes utan slut. Kanske föreställer tavlan mötet mellan den väldiga havsviken Hudson Bay där den möter Kanadas tundra-liknande landmassa. Dess ödslighet och tystnad kan mätas i sibiriska mått. Bort raderas de ringar av ljus, värme och annan civilisation som strålar ut från storstadsregionen Toronto längst i söder.

Allt som till en början tycktes så annorlunda, så ljust och befriande i sitt hopp. Ändå blev det så här.

Det är lätt att känna höstens närvaro i det döende himlaljuset på tavlan. Men om man ser efter noga så finns det ytterligare ett budskap till betraktaren utöver att en kyligare årstid gör sig påmind. Mötet mellan ljuset på himlen och den gråa, svarta stranden och sjön beskriver en kraftmätning hos tavlans betraktare. Är det inte glädjen och sorgen som här möts? Ett sådan möte är oundvikligt hur än livet gestaltar sig. När ett långt liv summeras kan det vara som om mörkret från skogsmassivet längs stränderna tar över. Vad finns att komma ihåg mer än de onda krafterna, spelet av skuggor och det ständigt framryckande mörkret? Allt som till en början tycktes så annorlunda, så ljust och befriande i sitt hopp. Ändå blev det så här.

Kanske är det då som ljuset på frusen sky över dova, sorgtyngda skogar och jäktade vågor som drivs mot land, kommer betraktaren till hjälp; ljuset som tillsynes hjälplöst försöker hävda sig mot ett mörker utan förskoning. Någon minns barnets glädje över att plocka de första blommorna på sommarens äng. Eller över att sänka sig själv ner i det varma havets grunda genomskinliga vatten. För någon annan stannar en glad samvaro kvar på näthinnan. Visst; där finns de fortfarande, alla de som redan ryckts bort från vår korta synrand. Som ett kalejdoskop med många skimrande glasbitar lagras mycket och mer därtill i minnets oförstörbara arkiv.

Så fortsätter ljuset att klamra sig fast på arktisk himmel i norr, räddhågat som om det fortfarande drivs av det enda värdefulla som människan har; det ensamma, skrämda men oförtrutet bankande hjärtat.

Billy Bengtsson är tidigare chefredaktör på Norra Skåne.

Billy Bengtsson
Så här jobbar Norra Skåne med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.