GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

”Jag var tvungen att dra en gräns”

Att göra en dokumentärfilm om sin pappa som kommer ut som transvestit har inte varit helt enkelt för Amanda Erixon Ekelund. Det har krävts både mycket mod och öppenhet, men samtidigt har hon fått en ny förståelse för sin pappa.
– Marisol är en väldigt personlig och privat film som jag själv är med i också. Men det är en film som jag är glad över att jag och Stefan Berg gjorde ihop. Jag är otroligt stolt över den, säger Amanda Erixon Ekelund om sin regidebut.
FILM • Publicerad 22 oktober 2021 • Uppdaterad tisdag 02:03
Regissören Amanda Erixon Ekelund bor i Berlin men är från Malmö.
Regissören Amanda Erixon Ekelund bor i Berlin men är från Malmö.
Foto: Anders Wiklund/TT

När Fredrik Ekelund berättade om sin transperson Marisol för dottern Amanda Erixon Ekelund första gången så fick hon en chock. Men hon kände också en oerhörd lättnad över att pusselbitarna äntligen föll på plats om sin pappa.

– Jag och min bror hade varit oroliga för pappa under en lång tid. Vi kände att något var konstigt och vi fattade att han var deprimerad. Pappa och min bonusmamma hade skilt sig utan att vi egentligen förstod varför. Eftersom pappa verkligen behövde mig då så satte jag mina egna känslor åt sidan. Det var först när det hade lagt sig som allt kom. Då blev jag ganska arg. Inte på att han var transvestit utan för att jag kände att han tog bort sig själv från föräldrarollen. Vi fick inte berätta det för någon heller, inte ens för vår mamma, så det var en tuff tid, säger Amanda Erixon Ekelund.

Helt annan aura

Ett par år senare, på hösten 2018, var det dags för Marisols releasefest för boken Q, som handlar om hennes resa. En av de inbjudna var dokumentärfilmaren och regissören Stefan Berg.

– Jag hade känt Fredrik Ekelund lite ytligt tidigare, vi hade snackat på middagar och växlat några böcker, men var inte nära vänner. Under bokreleasen hände det något. När jag klev in i salen möttes jag av Marisol. Det var en helt ny aura kring den här personen. Fredrik kunde vara ganska gapig och macho, men den här kvinnan var varm och inkännande. De flesta filmprojekt börjar ju med en förälskelse, och jag blev förälskad i Marisol. Det var en varm våg som sköljde över mig och jag kände direkt att jag ville göra en film om henne. Som dokumentärfilmare har jag radarn på hela tiden och jag visste att det skulle bli en bra och viktig film, säger Stefan Berg.

Vissa saker vill man inte veta om ens föräldrar. Som sexliv, det tror jag inget barn vill.

Övertygad klev han fram till Marisol och förklarade att de bara måste göra en dokumentärfilm om hennes resa.

– Hon berättade då att hennes dotter Amanda redan fått det jobbet och hade påbörjat ett projekt. Jag tyckte det var jättetrist såklart, men lade det till handlingarna. Drygt ett halvår senare hörde Amanda av sig till mig och frågade om jag ville göra filmen ihop med henne. Ta över stafettpinnen när det behövdes. Självklart sa jag ja!

Stefan Berg tycker att han och Amanda Erixon Ekelund kompletterade varandra väldigt bra som regissörer och med olika ingångar.
Stefan Berg tycker att han och Amanda Erixon Ekelund kompletterade varandra väldigt bra som regissörer och med olika ingångar.
Foto: Ralph Bretzer

Hur var det att komma in utifrån i deras värld?

– Ja jag och Amanda har ju verkligen helt olika ingångar i filmen, vilket också har gjort den så bra. Hon var dottern och mitt inne i den krigszon som familjen befann sig i, medan jag kom in som utomstående och mer med publikens öga. Jag jobbar alltid väldigt nära dem jag gör film om, sitter nästan i knäet och blir dem på sätt och vis. Så många av de scener Amanda tyckte var jobbiga filmade jag. Marisol hade inga som helst problem med detta. Hon var fullständigt vidöppen och gav mig ett enormt förtroende att göra vad som helst. Hon litade på mig och hon litade på Amanda. Så jag följde med Marisol under många av de vilda nätterna i Köpenhamn som är en del av filmen, som inte hade varit bekväma för Amanda att filma i egenskap som dotter.

Svårt att balansera olika roller

Amanda håller med och berättar att den största utmaningen med filmen var just att balansera rollerna att vara både regissör och dotter.

– Vissa saker vill man inte veta om ens föräldrar. Som sexliv, det tror jag inget barn vill. Men jag har ju gått igenom allt material och tvingats ta del av både det ena och det andra ändå. Även när vi pratade inom filmgruppen var det lätt att glömma bort att jag faktiskt var barn till den här personen vi filmade. Vi har ju dykt ner i pappas psyke och sexualitet, verkligen studerat honom. Där kan jag känna en frustration över att jag inte drog en gräns. Men när det gällde Köpenhamnskvällarna var jag tvungen att göra det.

Varför var de extra jobbiga?

– Det var jobbigt med pappas drickande. Det ville jag inte vara med om. Både jag och mina syskon oroade oss alltid för dessa helger och kvällar när Marisol var ute. Lite som tonårsföräldrar.

Hur var det för dig att filma Stefan?

– Det var maxat många gånger. Gränslöst. Jag tror att man som publik tänker ”ska de inte lugna ner sig lite?” flera gånger. Men det finns ett fint och öppet samtal mellan Amanda och Marisol där Amanda ställer många av frågorna som jag tror att publiken har. Samtidigt var det så mycket humor och värme också mitt i allt detta, även om det är en väldigt allvarlig film också med många existentiella frågor.

Vad hoppas ni att tittaren tar med sig efter att ha sett er dokumentärfilm?

– Jag hoppas att den kan öppna upp så att människor är snälla mot varandra. Jag har förståelse för att det inte alltid är lätt att tycka om den vita kulturmannen Fredrik, men man ska ändå alltid vara snäll mot alla. Man vet aldrig vad någon känner eller går igenom, det hoppas jag att folk kan ta till sig, säger Amanda Erixon Ekelund.

– Ja, anledningen till att göra film är att beröra. Och jag vill att folk ska få förståelse. Många är så snabba med att döma människor som gör det här valet som Marisol gör. Men det är en sådan stark kraft, hon har inget val än att göra det här för sig. Rädda sitt liv. Jag tror att många kommer att känna för Marisol, förstå och tycka om henne. Den där första förälskelsen jag själv fick på boksläppet har hållit i sig, säger Stefan Berg.

Maria ZandihnSkicka e-post
Så här jobbar Norra Skåne med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.