GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Jag håller rockens Åsa-Nisse högt

Krönika • Publicerad 23 oktober 2021 • Uppdaterad tisdag 15:06

En av de första rockidolerna här hemma i Sverige var engelsmannen Tommy Steele. Han var till och med så stor att han besegrade självaste Elvis Presley i en omröstning som anordnades av tidningen Bildjournalen. Så här i efterhand är det kanske inte så lätt att förstå detta och det var många som tyckte att det var horribelt att ens jämföra de bägge rockartisterna. Den tidige rockaren och grundaren av gruppen Streaplers, Gert Lengstrand, kallade hånfullt Steele för rockens Åsa-Nisse. Men jag tycker nog att den engelske rocksångaren förtjänar sin plats i rockhistorien med sin sju topp tio-placeringar på den engelska topplistan.

Tommy Steele föddes som Thomas Hicks den 17 december 1936 i Londonstadsdelen Bermondsey. Vilket betydde att hans som barn fick uppleva hemska saker under andra världskriget. Bland annat var lille Tommy vittne till när hans mamma med en av hans systrar i barnvagn blev påkörda av en lastbil under ett tyskt flyganfall på väg till ett skyddsrum. Mamman klarar sig men systern i barnvagnen dödades i krocken. Efter skolgången gick han till sjöss och jobbade på diverse atlantångare. Vilket gjorde att Steele kom i kontakt med rockmusiken. Ett oförglömligt minne var när han i Norfolk, Virginia såg en konsert med Buddy Holly. Efter det var det ingen tvekan vad som gällde för Tommy Steele som för övrigt fick sitt artistnamn efter sin svenska mormor vars efternamn var Stil.

Ett oförglömligt minne var när han i Norfolk, Virginia såg en konsert med Buddy Holly. Efter det var det ingen tvekan vad som gällde för Tommy Steele som för övrigt fick sitt artistnamn efter sin svenska mormor vars efternamn var Stil.

Steele hade under sin ledighet mellan båtresorna spelat på pubar och kaffebarer hemma i London. 1956 blev han upptäckt och skrev kontrakt med skivbolaget Decca. Han hade bland annat blivit nobbad av Parlophones George Martin som några år senare tog gruvlig revansch då han lade vantarna på The Beatles. Det blev en hit direkt med ”Rock with the cave man” med en 13:e plats på listan. Sin största listframgång kom med efterföljande ”Singing the blues” som gick ända upp på förstaplatsen. Steele övertog för övrigt den platsen från Guy Mitchell som hade en jättehit med samma låt. Sedan rullade det på för Tommy under de kommande åren med en tredjeplats för ”Nairobi” samt femteplatser för ”Water, water” och ”What a mouth”. Även ”Little white bull”, ”Butterfingers” och ”Come on, let’s go” placerade sig bland de tio främsta. Samtliga låtar finns på dubbelalbumet ”Focus on Tommy Steele” där det mesta och bästa är samlat med den engelske rockpionjären.

Ganska snabbt tröttnade Steele på livet som rockidol. Han hade under turnéerna nästan blivit ihjältrampad av hysteriska fans. Nu lämnade han över den rollen med varm hand till Cliff Richard. Själv satsade han i stället på film, teater och musical där det under åren blivit stora framgångar. Bland succéerna kan nämnas ”Half a sixpence”, ”Hans Christian Andersen” och ”Singing in the rain”. Steele är även en skicklig skulptör och man kan se hans staty av Eleanor Rigby sittande på en bänk nära ikoniska Cavern Club i centrala Liverpool. Strax innan jul firar Tommy Steele sin 85-årsdag och under 2021 har han celebrerat 65 år som artist.

Jan RydénSkicka e-post
Så här jobbar Norra Skåne med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.