Opinion

Smutsig valrörelse

Ulf Kristersson håller tal vid M-stämman.
Foto: Johan Nilsson/TT
Opinion
Ledare. När Ulf Kristersson lovar att inte ta in SD i regeringen har han noll trovärdighet, särskilt som han kopierat SD:s skuldbeläggning av invandrarna.

I Sverige har vi tillit och här finns omtanke om varandra, inledde M-ledaren Ulf Kristersson sitt stämmotal i lördags. Sedan ägnade han huvuddelen av talet åt att undergräva tilliten och att underkänna omtanken om andra.

Han betonade också delen i namnet Moderata Samlingspartiet genom att hävda att M är det enda partiet som kan samarbeta med alla andra partier. Det var ett outtalat försvar för helomvändningen att nu nära samarbeta med SD efter att ha avvisat det helt före förra valet. Men samarbete med S har Ulf Kristersson vägrat, och efter det hårda angreppet i talet lär det bli än mer omöjligt.

Att oppositionsledaren angriper regeringen är inget att invända mot, däremot sättet han gjorde det på, att med anekdotiska exempel ge en generellt svart bild av dagens Sverige och lägga hela skulden på regeringen, trots att han betonade att orsakerna är långsiktiga (Migrationspolitiska talespersonen Maria Malmer Stenergard talade om decennier). För åtta år sedan var Kristersson själv statsråd - lite självkritik skulle alltså inte var fel.

Han hävdade exempelvis att S inte vill bekämpa brottsligheten, trots att enigheten om de hårdare tagen är närmast total, bortsett från ett par förslag med risker för rättssäkerheten som anonyma vittnen och visitationszoner.

Argumentationssättet pekar mot en mycket smutsig valrörelse. Moderaternas sätt att i SD:s efterföljd lägga skulden för nästan alla problem på invandringen och invandrarna gör att man kan vara mycket orolig för att trakasserierna av personer med ”osvenskt” utseende ökar.

S kan förväntas slå tillbaka med att ifrågasätta Kristerssons löfte att inte ta in SD i regeringen utan bara samarbeta. Ulf Kristersson har noll trovärdighet efter sina löften före förra valet - till och med till förintelseöverlevaren Hédi Fried - att aldrig samarbeta med SD. Efter valförlusten var han direkt beredd att göra sig beroende av SD för att regera, sedan började han samtala och nu ska han även budgetsamarbeta med SD. Så vilka departement SD ska få om Kristersson blir statsminister lär förfölja honom i valrörelsen.

Yngve Sunesson

Opinion

Chefer som gömmer sig

Tåg på perrong
Foto: Emil Langvad/TT
Opinion
Opinion

Den legendariske Electroluxchefen Hans Werthén skilde ut sig från de flesta makthavare genom sin tillgänglighet. Förvånade journalister som ringde Electrolux och ville ha en kommentar i någon fråga hamnade direkt i Hans Werthéns telefon, han hade inte pressfolk som skulle fungera som grindvakter. Han brukade kommenterar det med "att det är ju ändå mig som de vill tala med." Så agerar en chef som står för öppenhet.

Men den tiden är förbi. Idag vimlar det av pressekreterare och kommunikationsdirektörer som skickas fram för att besvara mediernas frågor även när det gäller känsliga ämnen.

Nyligen vållade det kritik när Trafikverket tagit ett beslut om att slopa högtalarutropen på järnvägsstationerna.

Högtalarutrop på järnvägsstationer har en lång tradition och utgör en service som är viktig för både synskadade och gemene man som skall åka tåg. Inte minst gäller det när trafiken inte flyter utan det uppkommer förseningar. Den stackars SJ-presskillen försökte försvara nyordningen med en app (applikation) som skall bli möjlig att laddas ner i smartphones, vilket förstås kan fungera för en del resenärer men knappast för synskadade och för de som saknar eller har en gammaldags knapptelefon-mobil. Beskedet om de slopade högtalarutropen är sakligt sett ett magplask och svårt att försvara. Om en så viktig förändrings genomförs är det givetvis verkställande direktören för Trafikverket som inför offentligheten skall försvara beslutet.

De flesta pressekreterare och kommunikationschefer sitter inte med i de slutna rum där viktiga beslut tas. Därför blir ofta deras framträdanden intetsägande eftersom de inte kan motiven på djupet för besluten eller förklara dessa på ett begripligt sätt. Däremot händer ofta att när kritikstormar bryter ut så desavoueras de snabbt av den högsta ledningen.

Det borde vara ett självklart krav när personer rekryteras till de högsta chefsposterna i näringslivet och det offentliga, att de skall ha förmåga och vilja att inför allmänheten och frågvisa journalister försvara sina beslut. Dessutom skulle det kunna spara in en hel del pengar om beslutsfattare inte omger sig med horder av kommunikatörer utan själva ställer sig i frontlinjen.

Lars J Eriksson

Opinion

Kammarrätt till Skåne

Inrätta en egen Kammarrätt för Sydsverige.
Foto: Johan Nilsson/TT
Opinion
Opinion

Statliga verksamheter har byggts upp under hundratals år. Uppdelningen i regioner för dessa verksamheter var förr rätt ologisk där det ibland var län eller landskap som styrde, ibland helt egna regionala uppdelningar. Under senare årtionden har statsmakten försökt skapa en mer enhetlig struktur så att rationella regioner inrättats. Ett stark men ännu inte förverkligat mål är också att ersätta dagens landsting/regioner med storregioner även om de formellt är lokalt styrda verksamheter.

Det är rationellt med att ha en likartad regional struktur över hela landet. Även domstolsväsendet bör präglas av detta. Men medan vi har sex hovrätter spridda över landet, för att skapa regional förankring, så har vi endast fyra kammarrätter, i Stockholm, Göteborg, Sundsvall och Jönköping. Någon logik i detta är svårt att se.

Skåne sorterar idag under Kammarrätten i Göteborg. Det innebär att domstolen har ärenden ända uppifrån Värmland ner till Skåne. Att den nyaste Kammarrätten lokaliserades till Jönköping hade regionalpolitiska motiv. Den ärendemängd som genereras i Skåne samt att Skåne befolkningsmässigt är en av landets största regioner med 1,4 miljoner invånare, gör det starkt motiverat med en sydsvensk Kammarrätt.

Det är hög tid att inrätta en Kammarrätt för Sydsverige, lämpligen Skåne kompletterat med Blekinge och Kalmar län. Med den geografiska avgränsningen skulle en Sydsvensk Kammarrätt täcka ett område med 1.8 miljoner invånare. Det skulle öka den statliga närvaron i Sydsverige och bli ett behövligt tillskott av kvalificerade juristtjänster t.ex för de som examineras vid Lunds universitet. En sådan Kammarrätt kan lokaliseras till Malmö eller Lund och därmed förstärka arbetsmarknaden för jurister i hela Sydsverige.

Lars J Eriksson

Opinion

Trafikverket inte SJ ansvarigt

Opinion
Opinion

Rättelse: I fredagens huvudledare pekades SJ ut som ansvarig för högtalarutropen på järnvägsstationerna, en service som skall upphöra. Det var fel påpekar SJ:s pressavdelning och jag beklagar att jag inte noterat att det var Trafikverket som var ansvarigt.

Järnvägssystemet är idag så uppdelat på olika bolag att det skapar oreda. SJ kör tågen, Trafikverket ansvarar för spår, skyltar och högtalare medan Jernhusen äger stationsbyggnaderna. Till råga på allt är det ett separat statligt bolag, Green Cargo, som kör godstrafiken och Euromaint, ett tidigare av SJ ägt bolag som sköter underhåll av tågen, numera spanskägt efter att ha ägts av riskkapitalbolag. Väl många kockar inblandade för att anspela på ett känt uttryck. Det fick jag och ett femtontal passagerare uppleva en snökall vinter för några år sedan på centralen i Nyköping då all södergående tågtrafik var inställd på grund av en brand. Efter en stund kom en väktare och körde ut oss eftersom han jobbade åt Jernhusen som ägde stationshuset och SJ som körde tågen inte kunde hålla stationen öppen i väntan på att ersättningsbussar skulle komma om någon timma. Men detta är ett sidospår. Texten i ledaren var rent principiell, att höga chefer både i offentliga verksamheter och näringslivet skickar fram underhuggare att svara på kritiska frågor. SJ skall inte lastas för Trafikverkets felbedömning och bristande kommunikation när det gäller slopade stationsutrop som bland annat drabbar synskadade. Senaste beskedet är att de slopade stationsutropen skjuts på framtiden, bäst vore förstås att behålla dem.

Lars J Eriksson

Opinion

Inga hot är acceptabla i skolan

Opinion
Opinion

För Dagens Nyheter berättar Liv Wallenberg i Skurup om att hon utsatts för hot och trakasserier, bland annat i skolan, sedan hon kom ut som homosexuell. Familjen har också fått ägg kastade på huset och blivit uppringda med hot.

Man kan förvånas över att Wallenbergs skola inte verkar ha agerat mot den hotfulla tonen som beskrivs, utan hänvisat till att tonårspojkar är på det sättet. Skolmiljön måste vara trygg även för minoriteter och det finns ingen anledning till att man ska ursäkta hot och mobbning för att gärningsmannen är ung, eller omogen.

Utan att dra för många växlar på sambandet så har det diskuterats om gärningsmannen i knivdådet i Eslöv hade kunnat stoppas om man tagit hans prat om nazism och våld mot minoriteter på större allvar.

Liv Wallenbergs föräldrar ser en koppling till hur lokala kommunpolitiker agerat, till exempel i fallet med slöjförbud i Skurup, som de menar skickar en signal om att det är i sin ordning att missakta minoriteter. Det är svårt att säga om där finns en koppling, men det finns fog för att unga människor ser tonen i samhällsdebatten som vägledande för hur de själva kan bete sig.

Dagens Nyheter påpekar att flera mindre skånska orter är negativa till Prideflaggor, vilket stämmer, men man ska i det sammanhanget inte heller glömma bort att många invånare också uttryckt stöd och i fallet Skurup gått i en lokal Prideparad. Det är osannolikt att ökat hat mot hbtqia-personer är ett unikt skånskt problem.

Opinion

Både talman och ordningsman

Opinion
Opinion

Onsdagens oreda vid val av statsminister och följande budgetbeslut som fick Magdalena Andersson att avgå efter sju timmar, har följts av ett skuldbeläggningar.

Igår väckte det stor uppmärksamhet när den normalt så försiktige talmannen Andreas Norlén öppet lade huvuddelen av skulden för den förvirrade politiska situationen på Miljöpartiet. Hans kritik är berättigad eftersom miljöpartisterna inte till honom sa att de skulle lämna regeringen om M, KD, SD-budgeten samlade starkast stöd, vilket blev fallet när Centern la ner sina röster efter att den egna budgeten hade fallit, ett agerande som partiet tidigare hade kommunicerat offentligt.

Av allt att döma hade inte heller Miljöpartiet varit tydliga gentemot Magdalena Andersson trots att de satt i regeringen och från början hade för avsikt att sitta kvar i denna regering, om det nu inte var så att de av taktiska skäl valde att hoppa av för att få en friare roll inför nästa års val.

Det spekuleras om vinnare och förlorare efter onsdagens kalabalik. En sak är säker, vårt politiska systems anseende har skadats av det skedda.

Vi har en komplicerad situation med idag åtta riksdagspartier. Det gör att beslutsprocesserna är mindre förutsägbara. Men en så viktig fråga som en statsministeromröstning borde inte kunna leda till ett haveri som till och med får omvärlden att skratta åt Sverige.

Talar inte partierna informellt längre med varandra? Om de hade gjort det hade inte onsdagens kalabalik inträffat.

Gamle vänsterledaren C H Hermansson sa en gång att någon djävla ordning måste det vara i ett parti. Talman Andreas Norlén kan travestera hans bevingade ord; någon djävla ordning måste det vara i riksdagen.

Lars J Eriksson

ANNONS

Detta är en sponsrad artikel och inte skriven av tidningens journalister.

Casinofeber

Fortsatt hårt tryck på Spelinspektionen – 95 spelbolag beviljats licens

Casinofeber Nio månader efter nya spellagen och intresset är fortsatt skyhögt. 95 spelbolag har beviljats svenskt spellicens och tillsammans driver de närmare 200 spelsidor. Casinofeber hjälper dig att hitta aktören som passar dig allra bäst.

Få har missat den tillväxt som har skett på spelmarknaden sedan den nya spellagen infördes vid årsskiftet. Regeringens beslut om att släppa på sitt monopol i utbyte mot en spelskatt och krav på spellicens, förvånade nog många, men har alla redan visat sig vara ett smart och strategiskt drag.

Även om det låter motsägelsefullt har nämligen den svenska regeringen lyckats återta kontrollen över en svårkontrollerad marknad. Dessutom klirrar det fint i statskassan – en miljardjackpot för staten, som Svenska Dagbladet uttryckte det.

Att skaffa en spellicens är både kostsamt och kommer med en hel del skyldigheter. Bland annat måste spelbolagen värna om sina användares spelvanor och hantera alla personuppgifter med största varsamhet. Med spelskatten gör också staten miljarder i vinst.

Närmare 200 spelsidor på den svenska marknaden

Skeptiska röster trodde att regleringen skulle skrämma bort spelbolagen, men nu rapporterar Spelinspektionen att hela 95 spelbolag har beviljats spellicens sedan årsskiftet. De flesta av dessa driver dessutom mer än en spelsida. Totalt rör det sig om närmare 200 olika casinosidor att välja och vraka mellan.

Även om det är härligt med valfrihet, innebär också det enorma utbudet att det kan vara svårt att orientera sig och hitta den aktör som passar en allra bäst. Både när det kommer till erbjudanden och gränssnitt. För en stor del av spelnöjet ligger i att bruka en tjänst som känns rätt.

Casinofeber guidar dig

Hos jämförelsesidan Casinofeber.se hittar du den bästa listan över casinon på nätet. För att sammanställa listan har Casinofeber tagit hänsyn till variabler som: välkomstbonusar, spelutbud, användarnöjdhet och fördelaktiga tekniska lösningar.

I den sista kategorin hittar vi en rad funktioner som förbättrar användarupplevelsen. Exempelvis möjligheten att kunna legitimera sig direkt med hjälp av BankID istället för att behöva dela med sig av känsliga personuppgifter, och smidiga betallösningar som PayPal och Swish.

Förutom att det går snabbare att göra insättningar och uttag med den här typen av tredjepartstjänster, än vad en vanlig banktransaktion gör, så behöver man inte heller dela med sig av sina kontouppgifter. Något som fler och fler uppskattar.

Casinofeber ser också till att hela tiden hålla sina up to date, så att besökaren alltid kan känna sig trygg med att rekommendationerna är aktuella.

Spelintresset ser inte ut att minska och fler spelbolag kommer att dyka upp inom kort. Casinofeber hjälper dig att hålla dig uppdaterat och noterar dig så fort någon ny spännande aktör gör entré på den svenska spelmarknaden.

Opinion

Rätt beslut av Miljöpartiet

Opinion
Opinion

Sent på eftermiddagen meddelade Miljöpartiet att de lämnar regeringen, eftersom de inte vill regera på en SD-budget. Det är rätt och rimligt: Miljöpartiet har i princip utplånat sig själva i regeringens tjänst och det måste finnas någon form av ideologisk grund för att sitta i en regering, bortom att göra det lättare för Socialdemokraterna.

Miljöpartiet kan och bör nu föra en mer expansiv klimatpolitik mer i linje med hur ett grönt parti förhåller sig till klimatkrisen, annars kan de lika gärna lägga ner. Det finns inget egenvärde i att ha ett politiskt parti: man måste vilja något.

Miljöpartiet skyller på Centerpartiet för regeringshaveriet: tydligt är det rimligt för Mp att hålla på sina principer, men inte för Centerpartiet att vägra att ge avkall på sina. Sen kan man återigen fråga sig om det är rimligt att Miljöpartiet och Centerpartiet lägger all sin energi på att bråka med varandra. Det glädjer säkert övriga, som bensinskattesänkarna Moderaterna och dessa partiers ideologiska motståndare i migrationsfrågan Sverigedemokraterna, som då inte behöver lägga energi på att bråka med dem.

Med detta sagt är det givetvis en enorm huvudvärk för Magdalena Andersson att behöva lämna statsministerposten och börja från noll. Det finns dock inget i nuläget som antyder att Mp eller C skulle rösta nej till Magdalena Andersson som statsminister.

Opinion

Magdalena den första

Opinion
Opinion

Sverige fick sin första kvinnliga statsminister under onsdagen. Innan dagen var slut hade hon hunnit avgå och Miljöpartiet hade hunnit lämna regeringen. Det finns dock inget som tyder på att hon inte kommer att bli framröstad som statsminister igen. Andersson är långt i från inkvoterad: hennes cv gör henne till Stefan Löfvens naturliga efterträdare. Valet av henne gör att Sverige kommer närmare meritokrati i den politiska toppen.

Spelar könet på statsministern roll? Det beror på om man är beredd att acceptera att det är slump att alla statsministrar före henne varit män, eller om man ser det som ett uttryck för en förlegad syn på att män skulle ha bättre ledaregenskaper. Att det spelar det roll för unga människors syn på sina möjligheter är otvetydigt.

När detta väl är konstaterat måste fokus ligga på sakfrågorna och vad Magdalena Andersson vill åstadkomma, förutom att bli statsminister. På media hamnar ett ansvar att inte skriva om en kvinnlig statsminister på ett annat sätt än en manlig. Fokus på kläder, utseende eller att beskriva Andersson som ”känslosam” utan fog för det är fällor som man inte får falla i. Hård kritik måste riktas mot dem som gör det: man bör veta bättre 2021.

Andersson kommer att få styra med oppositionens budget, med de utmaningar som det innebär. Stefan Löfven har erfarenhet av att regera med en oppositionsbudget och kan agera rådgivande om hon mot förmodan behöver råd, trots mångårig erfarenhet som finansminister. Man ska inte överdriva skillnaderna: för gemene mans privatekonomi blir de inte så stora, såvida personen inte är bidragsberoende och då inte ser några skattesänkningar eller andra ekonomiska lättnader, vilket såklart blir en besvikelse för den som drabbas.

Centerpartiets val att släppa igenom Andersson men inte budgeten har ifrågasatts, men det är standardförfarande att rösta på sin egen budget och inte på andras. De har valt att göra som de brukar, helt enkelt. Sen är det självklart olyckligt att summan av den nuvarande politiska kardemumman är att Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna får mer politisk makt än de tidigare haft, inte mindre.

Svaret på frågan om vem som vinner på att Andersson får regera med en oppositionsbudget är Sverigedemokraterna. De har gått från utestängda och marginaliserade inflytandemässigt till att få sätta agendan och lansera ett regeringsalternativ på högerkanten. Moderaterna är i någon mån också vinnare, även om samarbetet med Sverigedemokraterna kan kosta dem moderata väljare i ordets andra betydelse, om det finns några sådana kvar i partiet.

Om Vänsterpartiets vinst är så stor är oklart: när landet styrs med oppositionsbudgeten blir ingen av de förändringar de förhandlat igenom verklighet och det handlar då mer om en principiell markering från Nooshi Dadgostar om att Vänsterpartiet inte kan ignoreras. Det kan säkert gynna henne i den kommande valrörelsen.

Vänsterpartiet tolkar överenskommelsen medAndersson som ett fast samarbete, medan Andersson mumlar ett ”vi får se” inför nästa mandatperiod. Hon väljer genom ett sådant samarbete bort Centerpartiets stöd, vilket skapar nya problem, bland annat att det är svårt att hävda att det finns ett rödgrönt regeringsalternativ, särskilt om hon inte får Mp med sig.

Som vanligt är förloraren Miljöpartiet, som här i princip mister de få klimatframgångar de lyckas få. Kanske sätter de sig i regeringen igen, men förmodligen skulle de vinna på att gå i opposition igen och gå till val som ett grönt alternativ och inte ett verktyg för socialdemokratin.

Den största förloraren är dock inget parti, utan klimatet. Oppositionens budget med sänkt bensinskatt innebär en konservativ klimatpolitik, vilket Centerpartiet förhoppningsvis är medvetet om.

Martina Jarminder

Opinion

Det europeiska problemet med vapenvåld

Opinion
Opinion

Kriminalreportern Wouter Laumans jämför Sveriges och Nederländernas problem med dödligt vapenvåld i ett samtal med Dagens Nyheter. Han menar att det måste ses som ett europeiskt, snarare än ett svenskt problem att kriminella löser konflikter med hjälp av skjutvapen. Han ser likheter mellan Nederländerna och Sverige när det gäller narkotikadistribution, som är vapenvåldets bakomliggande orsak. Tidigare var det yrkeskriminella som sysslade med distribution medan det under de senaste tio åren oftare varit grupperingar av unga män med gemensam etniskt bakgrund, i Nederländernas fall karibisk eller marockansk. Även om den etniska tillhörigheten är annorlunda i Sverige så påminner mönstren om varandra. Laumans säger att det även där handlar om att de unga männen anser att det inte har mycket till framtid utanför kriminaliteten.

Precis som i Sverige skrämmer det dödliga våldet och skapar otrygghet, men våldet bland kriminella ökar inte i Nederländerna, det håller sig stabilt på samma nivå. Kontrasten blir stor eftersom våldet minskar i resten av samhället. Det är därför kopplingen till etnicitet blir tydlig: i vissa etniska grupper står utvecklingen stilla på grund av gängkriminaliteten. Det dödliga våldet är ungefär lika frekvent som tidigare, medan det i det nederländska och svenska samhället i övrigt har minskat.

Att se internationella sammanhang handlar inte om att skönmåla situationen i Sverige, utan att försöka gå till botten med problemet. Om problemet med kriminella som sysslar med narkotika ska ses som europeiskt, snarare än svenskt eller skånskt, är lösningen europeiskt samarbete. Narkotikan rör sig över hela världen och det kommer knarksmugglande kriminella också att göra. Knarkproduktionen bara ökar. För det krävs en efterfrågan: köparna är inte utan skuld för det som pågår.

Tullen i hamnen i Trelleborg rapporterar större och fler narkotikabeslag än tidigare och håller på att öka kapaciteten för att möta den utmaningen. Tyvärr kommer det att behövas.

Förhandsvisning på nästa artikel
NÄSTA ARTIKEL