Din jakt på billiga varor hotar klimatmålen

Dagens 9 ton konsumtionsbaserade utsläpp per person och år ska ned rejält. Kanske så mycket som till mellan 0,5 och 2,5 ton per person till 2050 om målen i Parisavtalet ska nås, enligt flera olika studier som forskningsprogrammet Mistra Sustainable Consumption refererar till i sin senaste rapport.

Hur går utsläppsminskningen ihop med vår masskonsumtion av billiga varor? Inte alls, enligt Jacob Östberg, professor i reklam och pr med inriktning på konsumtion.

– Det finns kostnader för billiga varor som inte syns, men som står planeten dyrt. Det är dags att tänka om nu, säger han.

– Konsumtionen är ett av de områden som måste förändras om vi ska nå klimatmålen, säger Åsa Nyblom, expert i miljösociologi vid IVL Svenska Miljöinstitutet.

Kanske börjar detta så smått gå upp för oss nu, tror hon.

– Min uppfattning är att insikten om att vi behöver ändra vår konsumtion bitvis sipprar ut. Men bara bitvis, säger hon.

Men frågan är hur vi ska förändra vår konsumtion, då vi kan köpa billiga varor i överflöd, och ständigt matas med reklam om nya kläder, nya prylar och nya trender, och allt till ett lågt pris.

– Det är här företag som H&M och Ikea har riktat in sig. De förmedlar att det är klokt att handla billigt och dumt att handla på "fina gatan". De sätter också likhetstecken mellan att bli framgångsrik och att ha rätt prylar, det leder till uppskattning, säger Jacob Östberg.

Lågprisföretagen blir en kompis på vägen, som hjälper till att förverkliga idén om att man har potential som är större än den man faktiskt får utlopp för, förklarar han. Trots att vi kanske genomskådar detta så är idén om konsumtion som vägen till lycka och framgång så attraktiv att vi vägrar att ge upp den, enligt Jacob Östberg.

Frågan är hur köpfesten ska få ett slut när klimatet kräver att vi konsumerar mindre.

Det räcker inte att skruva på de nuvarande affärsmodellerna för bolagen som massproducerar billiga saker, enligt Jacob Östberg

– Om klimatet ska räddas så måste företagen ställa om sina affärsmodeller så radikalt att vi inte känner igen dem. Eller slå igen, säger han.

Att komma med löften om cirkulära modeller där varorna kan återvinnas eller återanvändas är inte lösningen på klimatproblemen, enligt honom.

– Konsumenter tänker då att det fixar sig, bara de fortsätter att köpa deras produkter. Men det är inte klimatsmart. Lösningen är inte att fortsätta att köpa billiga varor. Företagen är fastlåsta i sina affärsmodeller, säger han.

Han tror att enda sättet att åstadkomma verklig förändring är att företagen får bära sina verkliga kostnader, både för planeten och för dem som producerar varorna. Som det är nu syns inte dessa kostnader på prislapparna, tycker han.

Johanna Leyman, influencer och föreläsare med inriktning på hållbarhet och klädkonsumtion, är inne på samma linje.

– När saker är väldigt billiga så vet vi att det verkliga priset får betalas av någon annan. Å andra sidan finns det ingen garanti att dyrare grejer produceras på ett juste sätt heller.

Att vi kan lämna exempelvis kläder till second hand dövar vårt samvete något, men det har tyvärr inte så stor effekt, konstaterar hon. Rätt mycket av det som second handbutikerna får in säljs aldrig i Sverige. Mycket går på export och risken finns att det slutar som fyllnadsmassa någon annanstans på jordklotet, på grund av att mycket är av så dålig kvalitet att det inte går att att använda igen, förklarar hon.

Idag blir bara cirka 1 procent av det som lämnas in till återvinning verkligen till nya kläder, förklarar hon. Fiberåtervinning av textilier är tekniskt komplicerat, dessutom blir klimatvinsten liten, mellan 5 och 10 procent jämfört mot att använda nya fibrer.

– Siffror från Naturvårdsverket visar att vi lämnar i genomsnitt 3,8 kilo kläder till second hand. Men vi köper bara 0,8 kilo, säger Johanna Leyman.

Johanna Cederblad/TT