Opinion

Förvirrat är förnamnet om folkmordet år 1915

Opinion
Opinion @Bröd.
PREMIUM

@Bröd.9.init-uin:Riksdagen erkände i torsdags med minsta möjliga marginal folkmordet 1915 på armenier, assyrier/syrianer/kaldéer samt pontiska greker. De rödgröna fick hjälp av tre borgerliga ledamöter och en avhoppad moderat. @Bröd.9.init:Det var en olycklig utgång av omröstningen då det inte är upp till riksdagen att ägna sig åt historieskrivning. Detta oaktat det faktum att mycket talar för att det med dagens folkrätt rörde sig om ett folkmord utfört i det Ottomanska väldets sista skälvande tid. Karusellen har snurrat allt snabbare sedan i torsdags. Turkiet har protesterat, armenier och andra berörda grupper har jublat. Och i Sverige strider utrikesminister Carl Bildt (M) och oppositionen anförda av Hans Linde (V) om betydelsen av omröstningen. Bildt hävdar å sin sida att regeringen inte behöver fästa så stor vikt vid riksdagens omröstning. Linde kontrar med att hota anmäla utrikesministern till konstitutionsutskottet. Formellt sett ligger Bildt närmast sanningen då regeringen är ansvarig för utrikespolitiken och det rörde sig faktiskt inte om ett beslut utan om ett tillkännagivande. Att det är Linde som för oppositionens talan beror på att socialdemokraternas utrikespolitiske talesman Urban Ahlin tycker som Bildt i frågan. Intressant i det sammanhanget är att statsminister Fredrik Reinfeldt (M) i en intervju med den assyriska tidskriften Hujådå inför 2006 ska ha varit för ett erkännande. Förvirrat och ytterligare ett bevis på att riksdagen är ute på djupt vatten. Historia ska inte politiseras. Johan Hammarqvist

Redan prenumerant?
1 kr första månaden
Alla Premiumartiklar för 1 kr första månaden, därefter dras 99 kr per månad. Bindningstiden är aldrig mer än en månad. Säg upp när du vill.
Ingår i Norra Skåne Premium
  • NorraSkåne.se - Alla artiklar på NorraSkåne.se
  • Norra Skåne-kortet - Förmånliga erbjudanden varje månad
  • Nyhetsbrev - Senaste nytt direkt i din meljkorg

Opinion

Köpenhamn eller Skellefteå

Jobb i Köpenhamn är rimligt att pendla till.
Foto: ANDERS WIKLUND / TT
Opinion
Opinion

1.3 miljoner svenskar i vuxen ålder kan inte försörja sig genom eget arbete. Det visar färska siffror från Svenskt näringsliv. Professor Johan Eklund från Entreprenörsskapsforum menar att den korrekta siffran kan vara för lågt räknad eftersom vuxna studerande, omkring 500.000 personer, också saknar egen försörjning eftersom de lånar till sina studier.

Klart är att antalet är förödande högt och speglar hur allt fler misslyckas med att ta sig in på arbetsmarknaden, inte minst utlandsfödda. Ändå saknas inte jobb. Tvärtom rapporterar företag runt om i landet att det är svårt att få tag i personal.

Det finns flera förklaringar till det. De arbetslösa har till stor del svag utbildning eller utbildningar som inte passar arbetsmarknadens behov. Dessutom finns en stark ovilja till geografisk rörlighet. De stora industrisatsningarna i norra Sverige riskerar att stupa på grund av arbetskraftsbrist. Människor vill inte flytta.

På 1960-och 1970-talet var pressen stark på människor att vara geografiskt rörliga för att kunna försörja sig genom arbete. Idag är den pressen svagare.

I Skåne, i synnerhet Malmö, är arbetslösheten hög. På andra sidan Öresund, i Köpenhamn, råder det stor arbetskraftsbrist. Att vägra pendla till ett arbete i Danmark borde inte vara ett giltigt skäl till att stämpla som arbetslös eller att uppbära försörjningsstöd eller deltaga i tillfälliga arbetsmarknadsåtgärder.

Ytterst är det välfärdsstaten som står på spel. De offentliga bidragssystemen till de som inte försörjer sig genom eget arbete tränger undan andra angelägna utgiftsområden som skola och äldreomsorg. När så många saknar egen försörjning och bidrar till pensionssystemet blir också de framtida pensionerna usla, både för denna stora grupp men även för andra som är beroende av den allmänna pensionens storlek.

Det är dags återlansera det som arbetarrörelsen stod för i sin barndom, ”gör din plikt, kräv din rätt.”

Lars J Eriksson

Opinion

Jämställt bakom ratten löser chaufförsbristen

Opinion
Opinion

Våren 1976 avslutade jag mina högskolestudier och tog en socionomexamen med inriktning på ekonomiska ämnen. Det var en givande och allmänbildande utbildning, men jag hade blivit alltmer övertygad om att en framtid som kommunalkamrer eller liknande inte lockade mig.

Arbetslös ville jag inte bli och risken var rätt stor för det, eftersom vi i mitten på 1970-talet för första gången började få akademikerarbetslöshet i vårt land.

Eftersom jag under studieåren extraknäckte som bensinstationsbiträde hade jag mött många lastbils- och taxichaufförer. De verkade ha rätt trevliga arbeten. Därför tänkte jag skaffa körkort för att kunna bli chaufför, kanske inte för alltid men för några år framöver. Jag skaffade behövliga intyg men innan chaufförsutbildningen hann påbörjas gjorde ödet att jag istället hamnade i tidningsbranschen.

Fortfarande tycker jag att chaufförsyrken borde vara en lockande yrkesbana för de som inte går vidare till högskolestudier. Men så tycks inte vara fallet. I Europa saknas hela 400.000 lastbilschaufförer och även i Sverige är det brist på unga människor som vill bli chaufförer. Kanske får hoppet sättas till unga tjejer. Kvinnor som kör lastbil har blivit ett allt vanligare inslag på vägarna. Att tjejer idag utgör en stor andel av ägarna av Epa-traktorer borde också leda till att chaufförsyrket blir mer jämställt. Dessutom är kvinnor bättre på det finmotoriska i bilkörning t.ex att backa med släp i trånga utrymmen.

Lars J Eriksson

Opinion

Alla behövs i arbetet mot antisemitismen

Opinion
Opinion

Den för Malmö centrum trafikmässigt omtumlande konferensen mot antisemitismen är avslutad.

Feedback har kommit från den judiska församlingen och från biskop Antje Jackelén.

Rabbi Moshe David Hacohen menar att konferensen nog var bra, men att man borde fokuserat mer på Malmö, eftersom det är en plats där en liten judisk församling försöker samarbeta med staden för att praktiskt motverka antisemitism.

Man kan förvånas över att Sveriges ärkebiskop Antje Jackelén inte var inbjuden till konferensen. Ingen annan från Svenska kyrkan heller, för den delen. Ärkebiskopen menar att det är omöjligt att bekämpa antisemitismen utan trossamfundens medverkan, vilket hon lär ha rätt i. Som Lunds biskop Johan Tyrberg skrev i en debattartikel i tidningen bör den lutherska kyrkan ta större ansvar för att motverka och reagera mot antisemitism. Att ett trossamfund kan förstå utmaningarna för ett annat bättre än sekulära kan är givet.

Ett exempel på detta är kyrkans kritik mot Migrationsverkets hantering bland annat av asylsökande konvertiter, där de bland annat menar att migrationsverkets anställda inte har tillräcklig kunskap för att kunna avgöra om asylsökande är troende eller ej. Om man ordnar en konferens om en religion som representant för en sekulär organisation får man vara lite ödmjuk inför främst den judiska församlingen men också inför att ledare för andra samfund kan ha värdefull insikt att bidra med.

Om någon tvivlade på om konferensen behövdes i Malmö så gick nazistiska Nordiska motståndsrörelsen från klistermärken till en motbjudande ljusshow som förnekar förintelsen på synagogens fasad. Att enbart lysa text på husfasader hade kunnat vara ett hyss, om det inte sårat så många känslor. Judar med album fulla med släktingar som avrättats av nazisterna upplever det så klart som kränkande att man projicerar sådan lögnaktig smörja på deras gudstjänstlokal.

Arbetet mot antisemitism har bara börjat.

Opinion

Mer jämställt bakom ratten

Opinion
Opinion

Våren 1976 avslutade jag mina högskolestudier och tog en socionomexamen med inriktning på ekonomiska ämnen. Det var en väldigt givande och allmänbildande utbildning, men jag hade blivit alltmer övertygad om att en framtid som kommunalkamrer eller liknande inte var något som lockade mig.

Vad göra? Arbetslös ville jag inte bli och risken var rätt stor för det eftersom vi i mitten på 1970-talet för första gången började få akademikerarbetslöshet i vårt land.

Eftersom jag under studieåren extraknäckte som bensinstationsbiträde hade jag mött många lastbils- och taxichaufförer. De verkade ha rätt trevliga arbeten, jobbade säkerligen mycket men ändå rätt självständigt. Därför tänkte jag skaffa körkort för att kunna bli chaufför, kanske inte för alltid men för några år framöver. Jag skaffade behövliga intyg men innan chaufförsutbildningen hann påbörjas gjorde ödet att min yrkesväg kom att se annorlunda ut och slutade i tidningsbranschen.

Fortfarande tycker jag att chaufförsyrken borde vara en rätt lockande yrkesbana för de som inte går vidare till högskolestudier. Men så tycks inte vara fallet. Vi har på senare tid kunnat se hur det råder skriande brist på chaufförer i Storbritannien, inte på grund av Brexit men för att nyrekryteringen inte fungerar trots löner på uppemot 70.000 kronor i månaden. Men det är inte ett brittiskt fenomen. I Europa saknas hela 400.000 lastbilschaufförer och även i Sverige är det brist på unga människor som vill bli chaufförer.

Kanske får hoppet sättas till unga tjejer. Kvinnor som kör lastbilar har blivit ett allt vanligare inslag på vägarna. Att tjejer idag utgör en stor andel av ägarna av Epa-traktorer borde också leda till att chaufförsyrket blir mer jämställt. Dessutom är kvinnor bättre på det finmotoriska i bilkörning t.ex att backa med släp i trånga utrymmen.

Lars J Eriksson

Opinion

Vems landsbygd?

Ebba Busch och Annie Lööf i Storkyrkan inför riksmötets öppnande.
Foto: Jessica Gow /TT
Opinion
Opinion

Kristdemokraterna vill bli det nya landsbygdspartiet. Av Ebba Buschs instagramflöde att döma har traktorn blivit hennes huvudsakliga transportmedel. Det är glesare mellan kändisfesterna. Hon verkar ha dansat färdigt med influencers och omfamnat sin nya image som talesperson för undersköterskan på landet. Hon bor själv på landet, som hon påminner oss om några sekunder in i varje intervju. Strax utanför Uppsala, så ensligt är det inte.

Kristdemokraternas retorik om landsbygden låter ibland som en parodi på hur en konservativ amerikan pratar om hjärtlandet när hen är förbannad. Som om landsbygden var dränkt i bensin och traditionella familjevärderingar. Många frågar sig om passionen har någon sakpolitisk substans.

I Aktuellt förra veckan krävde centerledaren Annie Lööf av Ebba Busch att komma med något mer än nyord som hjärtland. Hon ställde centerpartiets satsningar på fler mackar och livsmedelsaffärer, mer bredband och mindre regelkrångel för småföretag mot KD:s vaddå? Ebba Busch svarade att en röst på Centern är en röst på Miljöpartiet. Hennes sakpolitiska offensiv är fortfarande höljd i dunkel. Partisekreteraren Peter Kullgren har fått i uppdrag att uppdatera det landsbygdspolitiska programmet och förväntas vara klar till årsskiftet. Men på en presskonferens i augusti tog han upp jakt, bilar och polis. KD vill också minska regelkrångel, för lagliga vapenägare.

Partiets syn på landsbygden är amerikaniserad och nedlåtande. På centerpartiets partistämma låter det annorlunda. Man hör om en landsbygd som är modern och mångfasetterad. Den utgörs av småföretagare som deltar i den gröna ekonomin och värnar miljön. Inte av kulturkrigare som hatar Greta Thunberg.

Ett element av kulturkrig finns det ju. Den som ska hjälpa KD att uppdatera landsbygdspolitiken är centerpartiets tidigare riksdagsledamot Staffan Danielsson. Det var migrationspolitiken som gjorde att han och partiet gick skilda vägar, inte landsbygdsfrågor. Rekryteringen kan tolkas som en symbolisk vinst för KD, men frågan är vad den innebär för landsbygdspolitiken. Blir den ny eller en amerikansk version av Centerns?

ANNONS

Detta är en sponsrad artikel och inte skriven av tidningens journalister.

casinotopp.com

Fördelar med online casinon vs fysiska casinon

Casinotopp.com I dagsläget finns det faktiskt bara totalt tre stycken fysiska casinon i hela Sverige. Alla dessa casinon är statligt ägda och går under namnet Casino Cosmopol. Du kan hitta dessa casinon i Malmö, Göteborg och Stockholm.

Då utbudet på fysiska casinon är väldigt litet i Sverige kan det vara svårt att faktiskt ha möjlighet att besöka ett. Därför kan det vara ett bra alternativ att besöka ett online casino istället. Nedan har vi sammanställt olika fördelar med att besöka ett online casino framför ett fysiskt casino.

Online casinon är lättillgängliga

Online casinon är väldigt mycket mer lättillgängliga än vad fysiska casinon i Sverige är. I somras lades Casino Cosmopol i Sundsvall ner till följd av dålig ekonomi. Detta innebär att det numera enbart finns tre fysiska casinon kvar vilket innebär att tillgängligheten är begränsad.

Internetbaserade casinon är så gott som alltid tillgängliga. Det finns över 100 olika online casinon som har en svensk spellicens. Dessa casinon finns alltid att tillgå via datorn, plattan eller en smartphone så länge du har internet.

Du behöver alltså inte befinna dig i Stockholm, Malmö eller Göteborg för att ha tillgång till casinospel. Du kan även välja mellan fler olika casinon och få spela casinospel som passar dina preferenser.

Stort utbud

Då fysiska casinon behöver rymmas inom fyra väggar och ett tak så blir spelutbudet relativt begränsat. Online casinon har inga fysiska rum att anpassa sig efter och kan därför erbjuda ett stort spelutbud.

Online casinon erbjuder i vanliga fall flera hundra olika traditionella casinospel men ibland erbjuder casinosajter tusentals casinospel.

Bra skydd för spelare

Casinon med svensk spellicens ger ett stort skydd till sina spelare från Svenska Spelinspektionen från att hamna i spelmissbruk. Spelinspektionen är en myndighet som finns till för att säkerställa att casinospel sker lagligt, säkert och tillförlitligt.

Under den rådande Corona pandemin har Spelinspektionen tillsammans med regeringen tagit fram nya restriktioner och regler för att skydda personer från att hamna i ett spelmissbruk.

Du är snabbt igång

För bara några år sedan krävde online casinon ganska krångliga registreringar och att man uppgav mycket personlig information. Sedan BankID kom har online casinon hakat på trenden och tiden för långsam registrering är förbi.

Flera casinon tillåter numera att man enkelt loggar in med BankID vilket innebär att man är igång efter bara några klick. Denna typ av online casinon har fått samlingsnamnet Casino utan konto.

Tips på svenska online casinon

Nedan har vi listat våra personliga svenska online casinon. Om inget av dessa casinon faller dig i smaken kan du besöka Casinotopp för mer inspiration.

1. LeoVegas

LeoVegas är troligtvis ett online casino som du redan hört talats. LeoVegas är en stark och pålitlig aktör på marknaden som är otroligt populär. Spelar du på LeoVegas kan du känna dig trygg.

LeoVegas erbjuder de mest klassiska casinospelen:

- Slot spel - Roulett - Baccarat

- Blackjack - Live casino

- Tärning - Poker

LeoVegas är ett perfekt casino att spela på när du är på språng då deras mobilversion är väldigt välutvecklad. Sajten har även en väldigt bra kundtjänst vilket ökar casinots kredibilitet.

2. No Account Casino

På No Account Casino kan du enkelt spela på flera olika online casinon och slippa krånglig registrering. No Account Casino var faktiskt ett av de första online casino som erbjöd denna lösning till sina spelare.

No Account Casino har en svensk spellicens men även en licens från MGA vilket verkligen bidrar till casinots höga kvalité och otroliga spelutbud.

No Account Casino har en kundtjänst som är tillgänglig dygnet runt och har även en livechatt.

3. Betsson

Betsson är ett av Sveriges mes välkända spelbolag. Betsson har lyckats bygga upp ett bra rykte om sitt företag och detta med all rätt. Sajten har en användarvänlig layout och ett stort spelutbud.

Under det senaste året har Betsson även utvecklat en riktigt bra App där man enkelt kan spela på casinot när man är på språng.

Betsson grundades 2002 och ägs av Betsson Group. Casinot har en svensk spellicens vilket bidrar med en trygghet till alla spelare.

Opinion

En felöversatt samhällskritik

Opinion
Opinion

Netflix största tittarsuccé någonsin är en koreansk serie där ekonomiskt utsatta personer tävlar mot varandra med livet som insats. Squid Game är mörk, rolig och enormt sorglig på samma gång. Det är riktigt bra TV.

Samtidigt är det intressant att vi fallit för en djupt politisk och antikapitalistisk serie som är en kritisk kommentar till den koreanska samtiden, som de flesta vet mycket lite om. Galningen som rekryterar deltagare förklarar allvarligt att tävlingarna, till skillnad från livet, är rättvisa. I den mardrömslika Squid Game-verkligheten tävlar alla på samma villkor, det är livet som är riggat till rika och mäktigas fördel.

Hemma kallar vi översättarna på streamingtjänster för Börje och Maggan, eftersom översättningen tenderar att låta lite ”Biffen och Bananen” från pilsnerfilm, särskilt när grovt språk ska översättas. Terminologi blir ofta parodiskt felöversatt. Säkert handlar det om tids- och resursbrist.

Efter hård kritik från koreaner verkar det vara samma problem med översättningen av Squid Game. Om Korea blir den nya storproducenten av internationell underhållning, vilket vore trevligt eftersom K-drama ofta håller hög klass, måste man kunna översätta serierna ordentligt så publiken vet vad den tittar på. Vi skulle kunna lära oss mycket både om Korea och om den asiatiska ekonomin, som vi påverkas av, samtidigt som vi blev underhållna. Att bli underhållen och blir smartare samtidigt är det bästa av båda världar.

Opinion

Det är åtgärderna som räknas

Kung Carl Gustaf och Stefan Löfven.
Foto: Jonas Ekströmer/TT
Opinion
Opinion

Man kan förvånas över mängden negativa omdömen om Malmökonferensen Remember -- React till åminnelse av förintelsen och mot antisemitism som kommit redan innan den genomförts.

Det är begripligt att bilister blivit stressade om de missat informationen om att man skulle undvika att köra i centrala Malmö och fastnat i en bilkö. Lite svårare var det för cyklister att förutsäga att det skulle bli tjugo minuters väntetid för att korsa gatan. Säkert kan man lära sig värdefulla läxor om trafikledning av detta.

Kanske var det en missräkning för Stefan Löfven att det inte kom så många statschefer som han hoppats på, men syftet var förhoppningsvis aldrig enbart att samla statsöverhuvuden. Malmö hade under ett antal år ett skamligt rykte som ett centrum för antisemitism i Sverige och Malmös socialdemokrater som ett parti som snarare förvärrade än motverkade det, genom att ställa orimliga krav på Malmös judar att de skulle bära Israels synder på svenskfödda axlar.

Att en socialdemokratisk statsminister håller i ett evenemang som detta är ett steg framåt. I det brittiska socialistpartiet Labour pågår istället en hätsk interndebatt om huruvida antisemitism legitimerats av partikulturen.

Att Stefan Löfven försöker staka ut en annan väg för Socialdemokraterna är lovvärt, trots trafikkaos och uteblivna EU-ledare. Judiska församlingen är begripligt nog rädda för att det bara blir fina tal och efterlyser konkreta åtgärder. Visst måste Sverige, Malmö och Socialdemokraterna leverera något efter konferensen, annars kommer man att se löjlig ut. Man kan vänta med att döma ut evenemanget tills man fått se vad som levereras i åtgärdsväg.

Tyvärr följer konflikterna från Mellanöstern med många som flyttar till internationella Malmö och mycket av arbetet framåt kommer att handla om att få folk att skilja legitim kritik mot Israel från det som urartar till övergrepp och kränkningar mot judisk lokalbefolkning, som oftast inte har något med beslut fattade av den israeliska regeringen att göra.

Opinion

Hinner ambulansen till Höör?

Opinion
Opinion

Höör är en av de skånska kommuner som har längst insatstider för ambulanser. Det oroar, eftersom det för vissa allvarliga tillstånd kan handla om minuter för att man ska kunna rädda liv.

Höörs kommunledning vill att orten ska få sin egen ambulansstation, eftersom väntetiderna regelmässigt överskrids. Regionens målsättning är att 90 procent av högprioriterade uppdrag ska ha en väntetid under 20 minuter. I Höör är det 48 procent av insatserna som klaras av på den utsatta tiden, vilket är sämst i distrikt två, där Höör ingår. Det är klart att det väcker oro och besvikelse att vara längst ner på en sådan lista.

Entreprenören Premedic, som har ansvar för ambulanssjukvården i distrikt två, hade problem med underbemanning under förra sommaren och menar att statistiken över den gångna sommaren därför inte är ett bra underlag för en förändring. Höörborna bör kunna förvänta sig att de löser de problemen till 2021, eftersom det hjälper föga med extra ambulanser om man inte har bemanning till dem och det måste dessutom finnas ett representativt underlag för ett beslut för eller emot en Höörsbaserad ambulans.

Utan en bottenlös pengapåse kan man sällan eller aldrig få till exakt samma service på landsbygden eller glesbygden som i en större tätort, på grund av avstånden. Men skillnaderna måste vara så små som de bara kan, så medborgarna inte känner att de hamnar i B-laget för välfärd.

Förhandsvisning på nästa artikel
NÄSTA ARTIKEL