Fredagskrönikan..

TV:n är påslagen och strålkastarna och rampljuset är ännu en gång extremt riktat mot brottningen.. Det är OS i Peking och året är 2008.

Det är dags för bronsmatch för Jalmar Sjöberg i 120 kgs klassen. Jalmar har aldrig tagit en mästerskapsmedalj, inte ens på EM. Nu står han endast en match ifrån att bli historisk. Att lyckas ta sin första mästerskapsmedalj. Att ta en OS-medalj till Sverige! Alla svenskars blickar är riktade mot Jalle. Allt fokus från tv, radio och media är riktat mot just denna matchen.. Eller hur var det nu?

Frågan är om ens någon minns den matchen, frågan är om det ens blev en notis för Jalmar. Någon timme innan denna match klev en viss Ara Abrahamian upp på mattan. Han hade gått hela vägen till semifinal men han var inte nöjd där, hans mål var att tvätta bort den tråkiga förlusten från OS-finalen i Aten fyra år tidigare. Silvermedaljen från 2004 skulle nu ersättas mot ett OS-guld! I semifinalen väntade en relativt oetablerad italienare och alla förväntade sig att Ara skulle vinna matchen. Den matchen och den historian tillskillnad från Jalmars har satt sina spår. Eller rättare sagt så har den satt sina sår..

För er som inte minns så förlorade Ara semifinalen efter ett par märkliga och tveksamma domarinsatser. Ara protesterade våldsamt och allt slutade med att Ara lämnade sin bronsmedalj på mattan och lämnade OS-mattan i protest.

Ara_Abrahamian_0808_790641c

Aras beslut och protest skapade en mediahysteri som svensk brottning inte haft sen Frank Anderssons tider. Jag trycker inte Ara gjorde fel i sin protest men konsekvensen visar att all publicitet faktiskt inte är som man säger ”bra publicitet”.

080814/fluglax/Ara Abrahamian brottaren som protesterade mot fusket inom OS-brottningen. Ara vann bronsmatchen men valde att lägga ifrån sig medaljen mitt på brottarmattan som protest mot att ingen möjlighet ges att överklaga en domarens beslut under match och att han kände sig felbedömd. I

Idag snart 8 år senare visar det sig att Aras protest påverkade folks uppfattning om brottning mer än vad 2 OS-medaljer, två VM-guld och mängder med EM och VM medaljer har gjort då dessa kom efter.

2009 började man göra justeringar i reglerna och brottningen förtydligades och förenklades. 2013 gjordes en föryngring av det internationella förbundet och man moderniserade brottningen. Men idag 8 år efter Peking-OS brottas vi fortfarande med minnena av korruption, regeltvister och otydligheter.

-Jaså du brottas, Jäkligt kul men trist bara att det är så himla korrupt.

-Men visst är reglerna jäkligt konstiga?

Dessa två meningarna är nästintill standardiserade när man pratar med människor utanför brottningsbubblan. Samma människor som också påstår sig ha ett stort allmänintresse för idrott. Jag ifrågasätter aldrig dessa människors kunskaper utan det är endast ett tydlig bevis på hur stor påverkan media har på människor runt om i landet. I Kazakstan, Ungern, USA och Iran minns nog ingen Aras protest. Där pratar man om dagens brottning som faktiskt är från 2015/2016.

2013 hotades brottningen att falla ur OS. Återigen kom brottningen på löpsedeln. SVT:s krönikör Jonas Karlsson skrev då krönikan : ”Karlsson: Brottarvärlden måste sluta blunda”

Detta är alltså en journalist som är högt ansedd som idrottskunnig i Sverige. Dagligen arbetar Karlsson med idrott och har på det sättet också en väldigt stor påverkan på allmänheten.

I krönikan refererar Karlsson till regler som i hans skrivande stund inte längre var i bruk. Till och med regler som togs bort redan 2008. Frågan är om han inte visste bättre eller att han valde att använda sig av 5 år gamla och förlegade uppgifter för att ge tyngd i sin artikel? Det spelar mindre roll men man inser att det blir svårt för allmänheten att ändra sin syn då inte ens journalisterna gör det.

Ett annat ”kul” exempel på medias påverkan. 1984 åkte Thomas Johansson fast för doping i OS i Los Angeles. Sveriges ända dopingfall i OS. Detta fick media att jaga och näst in till förfölja Tompa under 2 års tid. Efter en två årig avstängning gjorde Thomas comeback 1986 och lyckades vinna VM-guld.

Man kan nu fråga sig om det bara är en slump att Tompa är den enda i Svensk brottning som åkt fast för doping i OS samtidigt som han också är den enda brottaren som fått Victoriastipendiet? Eller att han är den enda utav 11 svenska världsmästare sedan 1977 som lyckats få bragdguldet. Där kanske ”det finns ingen dålig publicitet” passar in bättre?

Tompa tillsammans med min egen far vid OS 1984. Den medaljen fick som sagt Thomas lämna tillbaka.
Tompa tillsammans med min egen far vid OS 1984. Den medaljen fick som sagt Thomas lämna tillbaka.

Ara har vunnit två VM-guld (2001 och 2002). Jag är övertygad att han blivit prisad likt Tompa om något av dessa gulden hade kommit efter 2008. Men det är ju bara vad jag tror.

Sista året har det kommit väldigt många fina reportage och inslag från media där man pratar om hur brottningen har lyft sig och åter blivit en attraktiv sport. Frågan är bara på vilken nivå vi måste komma till för att nå ut till allmänheten.