Annons

Självförsörjning och integration är inte ett realistiskt mål för alla

Sofia Nerbrand riktar på Kb/NSK:s ledarsida (3/3) kritik mot regeringens initiativ att öka incitamenten för frivillig återvandring.
Återvandring • Publicerad 9 mars 2023
Detta är en opinionstext i Norra Skåne. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Migrationsminister Maria Malmer Stenergard (M).
Migrationsminister Maria Malmer Stenergard (M).Foto: Stefan Jerrevång/TT

”Sverige behöver fler som arbetar – inte färre”, skriver hon, och lyfter fram att Sverige – rent demografiskt – behöver personer i arbetsför ålder. Satsningar på återvandring är därför fel fokus. Resonemanget haltar dessvärre betänkligt, och jag vill därför ta chansen att lyfta fram aspekter av frågan som Nerbrand väljer att inte fånga upp.

Till att börja med vill jag vara tydlig med att det handlar om frivillig återvandring. För en del personer har tillvaron i Sverige inte blivit som de hade tänkt sig. De har svårt att finna sig tillrätta, svårt med språket och svårt med självförsörjningen. En del av dem kan med rätt stöd kan få en bättre tillvaro i sitt ursprungsland. Nerbrand menar att ”demografin avgör framtiden”. Åldersfördelningen i ett samhälle är förvisso en relevant faktor i många västländer, men säger ingenting utan att ta etableringen på arbetsmarknaden i beaktande. Att betrakta arbetsmarknaden som en ren räkneövning är helt enkelt vilseledande.

Annons

I sin utgångspunkt har dock Nerbrand rätt: integrationen i Sverige har misslyckats. Annars hade behovet av stärkt återvandring inte funnits. Sverige har dock ett stort och växande utanförskap, med både ekonomiska och sociala dimensioner. För många personer, som kanske varit i Sverige under många år utan vare sig försörjning eller större samhällskontakter, är inte självförsörjning och integration en realistisk målsättning, ens under överskådlig tid och med en ny politik för arbete.

”Återvandring är inte en återvändsgränd, utan ett av flera verktyg i början på en återhämtning.”

För att på lång sikt kunna förändra detta, och inleda processen mot ett samhälle med mindre segregation och bidragsberoende behövs alla initiativ. Det handlar om åtgärder som träffar såväl personer som kan komma i arbete och självförsörjning som de som står längst ifrån arbetsmarknaden.

Nerbrand målar i själva verket upp ett falskt motsatsförhållande. Det är helt korrekt att den svenska arbetsmarknaden behöver reformeras för att fler ska kunna ta sig in på den. I motsats till vad som påstås så arbetar regeringen med att både öka drivkrafterna, genom omfattande reformer av bidragssystemen och högre krav på att faktiskt ta de jobb som finns, och med att sänka trösklarna. Det är en borgerlig skyldighet att driva arbetslinjen i regeringsställning.

Men detta står inte i konflikt med att andra verktyg kan utforskas för att minska utanförskapet – där människor under lång tid visat sig ha svårt att bli en del av samhället. De två perspektiven kan samexistera. Och det är precis vad regeringen arbetar för.

Återvandring är inte en återvändsgränd, utan ett av flera verktyg i början på en återhämtning.

Maria Malmer Stenergard (M), migrationsminister

...

Svar direkt: Statsrådet avslöjar tyvärr en total uppgivenhet när hon skriver att ”För många personer […] är inte självförsörjning och integration en realistisk målsättning.” Återvandring skulle alltså vara det enda alternativet.

Att regeringen avser att se över bidragssystem, marginaleffekter och trösklar på arbetsmarknaden är dock utmärkt. Men Malmer Stenergard väljer att inte kommentera resten på min föreslagna att-göra-lista: lägre ingångslöner, flexiblare arbetsrätt, sänkta arbetsgivaravgifter, bättre samarbete mellan myndigheter och lägre skatter.

Detta skulle öppna upp för en större servicesektor där även långtidsarbetslösa invandrare får jobb. Och den hårt arbetande medelklassen skulle få råd att köpa mer tjänster för att få livspusslet att gå ihop. Det vore win-win.

Sofia Nerbrand, politisk redaktör

Annons
Annons
Annons
Annons