Åhusborna har förlikat sig med att leva i en sovstad
Nej, det här ska handla om upprustningen av Gamla Äspetbron i Åhus, ty nu är den ja, fullbordad.
Den gamla svänghjulsbron fick ju nya broräcken i somras. Dessa har nu kompletterats med nya lampor/lyktstolpar.
Av bekanta som sett sig om i världen tipsades undertecknad om de lampor som lyser upp paradgatan Champs-Elysees i Paris, ett tips som skribenten i all välmening förde vidare i härvarande blad.
Men det blev inga lampor a la Champs-Elysees. Det bidde bara vanliga, konventionella lampor, identiska med dem på närbelägna Västra Hamngatan, fast svarta för att harmoniera med broräckena.
Låter det onödigt gnälligt?
Ingenting är mig mer fjärran än att gnälla på kommunen. De gör säkert så gott de kan, i dessa de yttersta av tider.
Och förresten så har vi ju allt vi behöver i Åhus; tre mataffärer, två vårdcentraler, lika många apotek, ett rikt föreningsliv, täta förbindelser med Skånes huvudstad – och så det bästa av allt: Det vi har – havet – det har vi ju här i Åhus, haha.
Fast det är klart, en större samlingslokal skulle inte vara ur vägen. Eller en simhall värd namnet. Eller ett besked, eller åtminstone en ide, om vad kommunen har för planer för den obebyggda tomten vid Glashyttan. Som nu fungerar som ett blandat skräpupplag samt lastbilsparkering.
En skamfläck för semesterorten Åhus.
Men, och det tål att upprepas, vi Åhusbor är ju inte mycket för att förhäva oss. Det ligger helt enkelt inte i vår natur, i vårt DNA.
Vi har förlikat oss med tanken på att Åhus blott och bart är en sovstad till Kristianstad, att vi elva tusen som råkar bo här betraktas som en andraklassens medborgare. Vi är själva inkarnationen av ”den fattiga kusinen från landet”.
Vi vet vår plats och är glada för det lilla.
Leif Westerhede
Åhus
