Angående det planerade kraftverksbygget i Ivösjön
Vid Ivösjöns fiskevårdsområdes förenings senaste årsmöte framkom liknande tvehågsenhet och det bestämdes att innan beslut tages om att yttra sig för eller emot, så skulle det kallas till en extra stämma.
Så det är med stor förvåning och irritation som jag noterar att man nu går ut och säger att ”styrelsen har anslutit sig till fiskevårdsföreningens uppfattning att projektet ska stoppas”.
För 40 år sen var ett annat liknande projekt på gång här med det så kallade Västanå projektet. Den gången var det tal om att sjöns yta skulle höjas och sänkas med upp till en halv meter varje dygn. Det var ju för väl att det projektet inte blev verklighet.
Men nu är det frågan om 1 till 2 centimeter höjning eller sänkning varje dygn. Hur detta skulle komma att påverka sjön är väl ovisst, och man får väl hoppas på att miljökonsekvensbeskrivningen ger ett uttömmande svar.
Nyttan med det här kraftverket är ju inte heller så odiskutabelt positiv. Vid varje pumpcykel förlorar man 20 till 30 procent av energin. Kanske är det bättre att vi förlitar oss på en utbyggnad av kärnkraften i stället.
Men då måste man ställa sig tre relevanta frågor: Var ska uranet komma ifrån? Ryssland eller Gruvor i Sverige i Tomelilla trakten eller Runt Siljan i Dalarna. Olycksfallsrisken som gör att inget försäkringsbolag kan eller vill försäkra för den. Restprodukten- avfallet. Vem vill ha det? Så summa summarum: det gäller att väga för och emot och framför allt inte gå ut med förhastade och protektionistiska ställningstagande: ”Inte på min bakgård”
Staffan i Vånga
”Var ska uranet komma ifrån? Ryssland eller Gruvor i Sverige i Tomelilla trakten eller Runt Siljan i Dalarna.”
