Den blomstertid nu kommer?
Skenande elpriser, räntor, matpriser, drivmedel och faktiskt allt annat vi behöver! Det blir så klart svårast för de mest lågavlönade kategorierna, vårdpersonal med allt vad det innebär, butiksanställda, massor av småföretag i handel, som dansar lina på marginalen, för överlevnad. Nu behöver och kräver handelsanställdas förbund, löneökning med inklusive sociala avgifter på cirka 2 000 kr mer i månaden för sina medlemmars existensbehov. Samtidigt är handelsföretagen i en nerförsbacke med mycket svåra problem för många rörelser framledes, vi kommer att se en butiksdöd och nedläggningar, nya affärsidkare kommer inte att finnas, försök att gå till banken och låna pengar för att köpa ett företag, det är en utopi om man inte har livrem och hängslen som garanti.
Vårdanställda behöver gratis skor med mera. En lågavlönad i kategorier som ovan nämnda och arbetar 100 procent, har ut i sitt lönekuvert cirka 19-20 000 kr efter skatt, men kostar arbetsgivaren minst 45 000 kr i månaden med sociala avgifter och andra påtvungna kostnader. På sin nettoinkomst skall sedan löntagaren konsumera och leva! Hur mycket av de cirka 20 000 kr man handlar och lever för är ytterligare skatt? Moms, drivmedelsskatter, elskatter och alla andra skatter som dessutom är momsbelagda. Det är inte många kronor i grundkostnaden på 45 000 kr som går till varor och produktion.
”Tänk om dessa människor skulle uppleva att man har 10 000 kr mer i månaden och plånboken om man arbetar!”
Vad gör man åt detta?
Min idé: befria alla med inkomster under 30 000 kr i månaden från att betala inkomstskatt, då har dom helt plötsligt 80-100 000 kr mer om året att leva för. Tar vi dessutom bort skatten på arbete, har man ytterligare 100 000 kr att spendera på sig och sin familj. Det är ju faktiskt dom pengarna löntagaren och arbetsgivaren drar in! Det blir så klart arbetsbrist för många skattefinansierade arbetare som skall administrera inkomna skattekronor och omvandla dessa till bidrag.
Läs detta som ironi, men med en djup tanke i grunden! Det finns befolkning i stora mängder i vårt land som är arbetslösa och lever på bidrag. Skillnaden mellan bidrag och lågavlönade jobb är obefintlig och manar inte till ansträngning, tänk om dessa människor skulle uppleva att man har 10 000 kr mer i månaden och plånboken om man arbetar! Kanske man tänker i andra banor då?
Roger Hildebrand
