Det fria ordet är skört

För några år sedan samåkte jag till ett föreningsmöte med en man som skulle till samma möte. Vi kom att tala om att han läste väldigt mycket böcker, så mycket att böckerna började ta alldeles för stor plats i hans hus.

Litteratur • Publicerad 20 maj 2023 • Uppdaterad 22 maj 2023

Detta är en opinionstext i Norra Skåne. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.

Berättelsen tog mina tankar till början av 1900-talet.Foto: Ruud, Vidar

Han sa flera gånger med eftertryck: ”Man kan ju inte bara bränna böcker”.

Jag, som också har för många böcker, höll med honom. När vi nyligen träffades berättade han med stor glädje att han hittat en lösning. Han hade skänkt sina böcker till en second hand-butik. Han går oftare på biblioteket och lånar böcker men har inte slutat att köpa nya.

”Det var på den tiden min make och hans skolkamrater, på skoltid, fick gå till skogen och plocka blåbär och lingon för att få ihop pengar till ett skolbibliotek.”

När han berättar far mina tankar till början av 1900-talet. Det var på den tiden min make och hans skolkamrater, på skoltid, fick gå till skogen och plocka blåbär och lingon för att få ihop pengar till ett skolbibliotek.

Jag tänker vidare att det som byggts upp tycks skört, så skört att vi i det fria ordets namn aldrig med framgång kan bära oss illa åt mot andra människor utan att det slår tillbaka på oss själva. Fler människor borde läsa Stefan Einhorns böcker. En av dem heter: “Konsten att vara snäll”.

Siv Eriksson-Nilsson