Från ett föregångsland till jumboplats
Därför föll det naturligt att en så fantastisk rättighetslag som LSS fick chansen att röstas igenom 1993 just här i vårt land och i och med det så förändrades livet för många personer med funktionsnedsättning till det bättre när lagen började gälla 1994. Äntligen fick personer med funktionsnedsättningar möjligheten till ett liv som andra och hade rätt att delta i samhället. De fick rätt till självbestämmande.
Lagen om Stöd och Service/LSS var helt enkelt en fantastisk lag. Det var en lag som sa att vi alla är lika mycket värda och som skapade ett samhälle som håller ihop och ger den enskilde makten över sitt liv. Vi ville bort från låsta institutioner och vanmakt. Framtiden skulle riva hinder och låta fler inkluderas i samhällsgemenskapen!
Sedan dess har åren gått. Nya grupper behöver stöd, till exempel personer med NPF. Det krävs ny och ytterligare kompetens bland handläggare med flera. Idag upplever vi en nedmontering som har drabbat hela LSS och även färdtjänst. Kunskapen om olika funktionsnedsättningar och stödinsatser har på vissa områden ökat. Fler lever längre. Försäkringskassan ställer frågor som: När förväntas Downs Syndrom gå över eller när förväntas du dö?
En funktionsnedsättning eller sjukdom går inte över för att stödet dras in. Dessa personer försvinner ju inte från jordens yta utan de fortsätter att kosta. Fast någon annanstans. Våra kommuner skriver om sina reglementen och i domstolarna utvecklas en rättspraxis som går stick i stäv mot LSS grundintentioner så att den som vill ha en insats måste stå på händerna, sjunga helan går samtidigt som du rabblar Svea Rikes lag baklänges! Sjuka och personer med funktionsnedsättningar som har svårt att stå upp för sina rättigheter blir återigen utlämnade till godtycklighet och allmosor. Är det ett sånt samhälle vi vill ha?
För vad kan en person som inte har resurser göra? Idag ser vi minskat kommunalt stöd, otillräcklig ersättning för att utföra assistans och den nya utredningen ”Stärkt assistans” som skulle ge tryggare assistans? Tolkningen blev krånglig och gav inte det stöd som var tänkt till de som verkligen hade omfattande behov. Att få assistans är praktiskt taget omöjligt och de som redan har fått assistans hotas av att förlora den. Personer inom daglig verksamhet, gruppbostäder med mera får en allt påvrare vardag utan möjligheter till variation i vardagen med till exempel rekreation och fritidsaktiviteter. Budgeten i våra kommuner visar underskott.
När pengarna räknas först, räknas de svagaste i samhället sist.
Död åt de små och sköra, de är ändå inte produktiva! Tack kära politiker för er fantastiska insats i denna fråga! (Ironi)
Nu är det dags för alla oss som vet hur viktig rättighetslagen LSS är att höja våra röster på allvar!
Charlotte Söderlund
Bromölla
